Sommarbär!

Härom kvällen såg jag delar av en av mina favoritfilmer, Deliverance (Den sista färden). För er som inte sett den är det en grymt bra rulle som man absolut bör se, helt enkelt. Den är från 1972 och bland annat Jon Voight och Burt Reynolds är med, även om det faktiskt är den vanliga ortsbefolkningen som spelar "inavlade" som är den allra största behållningen. Kort och gott handlar det om fyra vänner som åker iväg på en kanottur som sedermera blir en kamp för livet. Dessutom innehåller den världens bästa banjoscen (okej, kanske inte heller så svårt med tanke på hur många banjoscener det finns, men åtminstone en av världens få och därigenom även världens coolaste) som många försökt göra parodi på.

Hursomhelst. Den är bra, så se den. Anledningen till att jag skriver det här är dock egentligen något helt annat än att tipsa om den. Jag upptäckte nämligen att det i filmen vimlar massor av bär, som jag helt enkelt vill dela med mig av:


image29

           Erik Niva, sportjournalist på sportbladet och "fejkdeltagare i Farmen", är i mina ögon kusligt likt den likt banjokillen. Men vem är egentligen vem? Bilden kändes inte helt rättvis dock, men jag lovar, likheten finns!

image30





image31image32
Jon Voight  (t.v.) är förvisso betydligt yngre i Deliverance, men är han inte kusligt lik Anders Jakobsson, författare till bland annat Sune och Bert? Nu är inte bilden på Anders speciellt klockren, men ingen som vet hur han ser ut kan väl egentligen protestera? Nästan lite obehagligt...









image33    image34
Ned Beatty, som spelar Bobby (i grön tröja i smickrande stilbild) skulle egentligen kunna ersättas av ingen mindre än Lasse Kronér! Återigen vill jag dock poängtera att de är mer lika "i filmen" än på bild



image36image35


















Kanske lite mer otippat var dock att Burt Reynolds har sin like i Jan Guillo? Det var en positiv överraskning för mig och helt plötsligt känner jag ett litet sug för att man kanske ska läsa en Arnbok så småningom... eller åtminstone se filmen då den kommer. Kanske Burtan får en roll, månne?

Nu släpper jag Deliverance för en stund, och övergår till ett favoritbär som jag inte postat här på bloggen men väl på andra ställen. Det här är verkligen läskigt!

image37

Hagamannen VS Mona Lisa. Verkligen ett  (två?)mystiskt leende!

image38


Det var allt för denna gång, men vi hörs snart igen i en matbutik nära dig! Dock vill jag ha fler klyschor, så hör av er!

Klyschlista

Klyschor är fantastiska. De är ord, uttryck, kloka visdomsord, små vitsigheter eller något liknande, som används så ofta att de slits ut och nästan mister sin betydelse. De blir klyschor, och även om man både kan älska och hata dem använder man dem själv; de går inte att undvika!
För ganska många år sedan skrev jag ner en klyschlista som finns nånstans på nätet. Jag tänkte att jag skulle återanvända denna, samt lägga till en del nya tillskott. Klyschor är ju något som knappast dör ut - möjligen ersätts gamla klyschor med nya, men aldrig någonsin kommer vi slippa dem. Det gör egentligen inte så mycket, eftersom klyschor är en ganska rolig del av livet om man är en liten tönt som mig. Dessutom stämmer de, tyvärr, rätt ofta, vilket kanske förklarar varför de faktiskt används. 

 
"Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder!"
image28

Jag kan personligen erkänna att jag säkerligen använt mig av en hel del av dessa. Så, här är klyschlistan!


- Det där är verkligen DIN färg! (sägs av en expedit i en klädaffär, vare sig du tar på dig en blå tröja eller ett par limegröna militärshorts med lila stripes)

- Jag ser faktiskt nästan aldrig på TV längre, bara om det är något speciellt som sänds. (...och på något mystiskt sätt känner personen ifråga ändå till exakt vad som hänt i de sju senaste avsnitten av Greys Anatomy eller OC)

- Varför finns det ingen "barns dag"? (sägs av snorungar som inte kan acceptera att det bara är far och mor som firas, utan även själva vill ha ett barnsdagskort, eller vad det kan tänkas heta)

- Säga vad man vill om Hitler, men han var en duktig retoriker!  (Förvisso sant, men det vet vi väl vid det här laget?)

- Ååh, man ska aldrig prata om tentan direkt efter, man blir så deprimerad då och inser hur många fel man har! (Även denna är sann, men, ja?)

- Livet är som en bergochdalbana; ibland går det upp, ibland går det ner! (Klokt visdomsord måhända, men väldigt uttjatat. Och livet är väl ibland lika gärna som spökhuset eller kärlekstunneln?)

- Disneyfilmerna var mycket bättre förr, när de var noggrannt tecknade för hand! Nu är det bara en massa dataanimationer och fult tecknat också. Helt själlöst!     (och ändå är Lejonkungen mycket bättre än Fantasia eller Lady och Lufsen...)

- Jag hatar falska och oärliga människor!! (No shit sherlock?)

- Tänk om det här vore riktiga pengar! (kommentar som sägs i genomsnitt 0,89 ggr per monopolmatch)

- Nejdå, det är inte därför jag dricker det. Jag gillar eftersmaken! (Försvarskommentar från en person som anklagas vara "hälsofreak" när han eller hon väljer Cola Light.

- Det är inte alls nyttigt, det är ju aspartan i det!  (En annan kommentar som följer när någon försöker vara nyttig och väljer Cola Light till hamburgaren istället för vanlig Coca Cola)

- Det heter faktiskt aspartam. (Kommentar som ofta kommer i samma veva...) 

- Varför klappar vi händerna egentligen? Vi räknar ju med att de inte ska krascha! (En klyscha jag själv använt mig av vid ett flertal tillfällen, då passagerna i flygplanet applåderar vid landning. Vanligare vid utrikesflyg.)

- De där jävla öststaterna röstar ju bara på varandra hela tiden! (Schlagerklyscha, som ofta uttrycks utan vidare tanke på att Sveriges 37 poäng faktiskt kommer från 12or av Norge, Finland och Danmark, samt 1 poäng av Moldavien.

- Det var spännande tills de öppnade luckan, men nu har det helt ballat ur eller möjligen Undrar om manusförfattarna själva vet hur det ska sluta? (Klyschor angående tv-serien Lost)

- Det är viktigt att man ser till varje elevs behov (Lärarlinjeklyscha. När jag blir lärare ska jag lägga undervisningsnivån helt fucked up bara för att retas med Kennert Orlenius)

- Det är inte dig det är fel på; det är mig. (Klyschornas klyscha, klassisk göra-slut-replik)

- Det är inte dig det är fel på; det är mig. (Klyschalternativ två - man citerar nyss nämnda klyscha när man pratar om just klyschor, vilket är en klyscha i sig)

- Våga vara dig själv!  (Tack för tipset! Men är det inte bättre att komma på den tanken själv?)

- Alltså, jag gillar egentligen all sorts musik? Ja, förutom dansband och skrikmusik förstås! (Kommentar överflödig)

- <------- This is me, take it or leave it! (bredvid en posande bild på sig själv)

- Jag hatar fjortisar! Dom e sjuka i huvvet! (Fjortis vem?)

- Gjort i helgen då? Hur är det med dig då? Ska du göra i helgen då? Vad är du för en filur då? (obligatoriska ?då-frågor?)

- Vi genskjuter dom vid passet!! (Nåja, egentligen bara en vanlig filmklyscha, men den är så rolig så den får en hedersplats helt enkelt)

- Är inte inne här så ofta, men... (skrivet på ett krypin eller annan presentationssida på valfri community hos en människa som är inloggad precis lika mycket som alla andra, möjligen ännu mer)

- Åh, om du ska utomlands kan väl jag få följa med i bagaget? Höhö! *blink blink* (kommentar överflödig nr 2)

- Jag kommer få IG på det här provet! Jag kände verkligen hur dåligt det gick!! (sägs i regel av MVG-människor direkt efter ett prov, som sedan visar sig bli VG+ eller liknande)

- Oj, jag såg dig inte! (sagt av person som försökt undvika dig, och som uppenbarligen visst sett dig men säger detta när ni till sist möts och du hälsar efter att ha letat ögonkontakt länge och väl)

- Nejdå, du väckte mig inte! (lögn som automatiskt sägs då man blir väckt av telefonen)

- Det låter som en klyscha, men... (klyschan som sägs för att kunna säga klyschor på ett ?acceptabelt? sätt, fast egentligen bara gör den kommande klyschan klyschigare)

- Jag förstår mig inte på veganerna, växterna har väl också känslor? (sägs av person som försöker vara fyndig)

- Oj, jag såg inte ditt sms förrän nu! (klyschig lögn som används då en person verkligen inte orkar offra en spänn; ofta till svar på frågor som ?lust att hitta på något ikväll?? eller liknande, då svarstiden blir begränsad, så att säga)

- Usch vad det stinker! Alltså, det luktade sådär innan jag var in också! (Lögn, alternativt sanning, som sägs då någon kommer ut ur toa och som alltid slutar med att den som sade det blir anklagad)

- Jag är inte rasist, men... (sägs då någon ska säga något fördomsfullt om invandrare eller annat folkslag)

- Det smakar ungefär som kyckling! (sägs av någon som äter något konstigt kött från något skumt djur. Notera att det ofta inte alls smakar särskilt likt kyckling)

- Nej, jag feströker bara (en blivande rökares första "försvarstal")

- Inte för att skryta, men... (fras som används då man verkligen vill skryta, men vill befoga det först)

- Det är bra med mig, lite förkyld bara (svar från en person som vill sticka ut lite, istället för att svara det mer ordinära "det är bra, själv?" på frågan "hur är det?")

- Det är insidan som räknas! (sägs av alla singlar som inte får flick-/pojkvän på grund av det faktum att de är fula)

- Får jag kolla mailen? Det tar bara nån minut! (tjatande från en person som förutom mailen även svarar på dem, kollar aftonbladet, laddar ner några låtar och chattar med kompisar på icq och msn, vilket tar ungefär 55 min)



Nu orkar jag inte mer. Dock får ni gärna fylla på listan med era egna förslag, använd kommentarknappen så håller vi koll vettja!

En hyllning till de bortglömda, del V

Jag återupptar härmed mitt gamla projekt att hylla bortglömda hjältar, vilket kan vara allt från Andrew Ridgeley ( den andre killen i Wham") till... tjaa, vem som helst som är bortglömd egentligen?  Inga gränser finns; de enda reglerna är att personen i fråga ska vara något bortglömd för den stora massan och ha åstadkommit något. Syftet med detta är givetvis att hylla personerna i fråga, men är även ett ohyggligt ambitiöst projekt i att bilda läsarna av denna blogg till ett djupt kunnande.

Det var ett tag sen jag hyllade någon, men projektet är inte på långa vägar färdigställt ännu, så idag tänkte jag fortsätta på inslagen väg. Idag tänkte jag hylla ännu en skådespelare, som trots många bra insatser är något i skymundan från den breda publiken. Skådespelaren jag tänkt hylla idag är en man som allt som oftast spelat biroller i filmer, och även gjort flertalet gästinhopp som olika karaktärer i diverse serier. Han har ett väldigt särpräglat utseende, vilket givetvis även påverkat hans möjligheter att välja roller. Det är alltså ingen slump att han istället för att spela Leonardo Di'caprios roll i Titanic eller någon valfri snygging i valfri romantisk kärlekskomedi istället fått spela roller som exempelvis Odjuret i "Beauty and the Beast", den halvtaskiga serien som gick i slutet av 80-talet, eller den sexiga demonen "Hellboy" som kom för ett par år sedan. Jag talar naturligtvis om ingen mindre än Ron Perlman.


image25
 Vid närmare eftertanke är jag inte helt säker på om det var odjuret eller skönheten han spelade?


image26
Jag ska inte uttala mig om filmen som sådan då jag inte sett den, men snygg är han då definitvt. Men varför har man två tvättsvampar i pannan? Fyller det någon funktion?

image27
Originalet. Kommer, kanske, snart i "Kärlek på vift", en romantisk komedi tillsammans med Kate Winslet och Meg Ryan. Den handlar om ett affärsbiträde på K-Mart (Perlman) som av en slump träffar en kvinnlig bilmekaniker (Winslet) och därigenom hamnar i ett triangeldrama med oerhörda komiska poänger, eftersom hans hustru (Ryan) är en usel bilförare som ständigt förstör bilen. Fullt med romantiska ögonblick och bubbliga skratt! Missa inte!


Eller så är det bara en kul tanke att få se honom i en sådan roll, för det är väl inte riktigt det han brukar få göra egentligen. Det som gör att jag personligen gillar honom, förutom hans karaktäristiska utseende, är hans grymma röst. Han har en rejäl dos pondus när han talar, och en unik och säregen röst. Det är därför inte heller särskilt konstigt att fått vara röst till en hel drös med animerade/tecknade filmer, ofta som bad guy eller militärliknande snubbe . Han är också rösten till ett flertal dataspel/tvspel, exempelvis i Halo 2 och Narc. Mest minnesvärd för mig, i spelvärlden, är han dock i de gamla klassiska Falloutspelen där han är "narrator" (Hur översätter man det? Berättarröst känns lite... mesigt?). "War...war never changes!". Aah, klassisk replik redan där. Gåshud!

Som skådespelare är Ron Perlman för mig alltid en birollsfigur och ska så också förbli. Han får gärna spela den där lite halvgalna och grymma men ändå godhjärtade och skickliga kamraten som hjälper huvudpersonen (se exempelvis hans roll i Enemy at the Gates, där han dessutom spelar ryss - kan det passa honom bättre, egentligen?) eller helt enkelt en ful snubbe med världens hetaste underbett, då han gör det så grymt bra. Vilken själlös klichéfylld karaktär som helst blir en fröjd att se då det är Ron Perlman som iklär sig rollen. Att han inte var med i filmen Sin City ser jag som ett stort mysterium - om det är någon som hade kunnat briljera i en film som den, då är det Ron Perlman.

Men, han är halvt bortglömd hos gemene man, och det är därför jag härmed vill hylla honom med en plats på listen över de bortglömda. Här är den nuvarande listan; ge dem en välförtjänt applåd!

En hyllning till de bortglömda:

1. Andrew Ridgeley -
den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst

(Jag noterar nu att det är lite ont i kvinnor i den här listan. Jag kan inte tänka mig att det inte finns några bortglömda hjältinnor, så om du har någon på lager i huvudet, skriv en kommentar!)

Turkar är förskräckliga!

Som rubriken antyder vill jag påpeka att turkar är fruktansvärt hemska. Och nej, det har inget att göra med de dryga, slemmiga, läskiga och allmänt äckliga backslicksturkar man ser överallt på charterställen, utan det här är mycket värre än så. Jag menar det dessutom i positiva ordalag. Jag talar nämligen om den turkiska versionen av ET. Filmen ET av Spielberg är ju, som ni alla vet, en film "för hela familjen" där alla kan hitta sig något att gotta åt. Lite tårdrypande snyfthistorier, lite ensamhet, lite kristna budskap, lite spänning, lite humor - och de flesta gillar den.

Den turkiska versionen är väl inte direkt lika känd, och målgruppen är jag inte riktigt säker på, men jag kan inte tänka mig annat än att det här är en rysare gjord för endast riktiga hardcore-fans av skräckgenren. Aldrig någonsin, vad jag vet, har något så genuint otäckt och obehagligt visats på film! Det är helt enkelt perfekt filmmagi och jag älskar det! Turkar är således, i det här fallet, förskräckliga på ett positivt sätt, enligt mig. Ja, eller bedöm själv:

>

Huvva!


Im gonna rock your socks!

Av någon anledning är jag på ett sånt där härligt glatt humör igen. Det flyter liksom på, man känner rytmen i kroppen och livet känns bara härligt härligt. Här är några anledningar till varför jag känner för att rocka loss som grabben nedan:

image24


- Bilden i sig är så rolig och allmänt härligt att jag helt enkelt inte kan låta bli att ryckas med!
- Sommaren är här och det ska bli än varmare!
- Jag har precis lämnat in min halvtaskiga rapport och nu har jag officiellt sommarlov. Wii!
- Detta sistnämnda kraftuttryck leder osökt till att jag i förrgår införskaffade mig ett Nintendo Wii, vilket är barnsligt kul, och det gör mig på gott humör.  
- Jag har ett sommarjobb och kommer även denna gång att jobba utmohus på kyrkogården och klippa gräs, trimma och köra rally med elbilarna, vilket i sin tur kommer att leda till att jag även i år kommer att kunna ställa upp i Mr Sexy Bonnebränna 2007.  
- Jag lyssnar på svängig musik som får det att börja svänga i hela kroppen. För tillfället spelas Komedas simpla men ack så briljanta låt Blossom (got to get it out). Ren genialitet! Det blir dessutom extra roligt att spela sådana låtar och titta på bilden ovan och tänka att det är grabben som rockar loss. Jag vet, jag är töntig, men... hahaha!
- Det är sol och varmt ute, och även om jag inte utnyttjar det just exakt nu så är det ju perfekt!
- Jag har världen bästa flickvän och varit tillsammans med henne i tre år nu, och när jag tänker efter så inser jag hur glad jag är över detta. Puss på dig, Sofia!
- Jag lyckades genomföra en opponering på världens läskigaste människa med både livet och lemmen i behåll.
- Jag hämtade ut en tenta och två hemtentor idag som jag inte orkat/kunnat hämta ut tidigare, och jag är mycket nöjd med resultatet. Jag (råkade) även se att denna ovan nämna läskiga människan fick rest på det. Och ja, jag är hemsk, men skadeglädje är också attans trevligt!
- Min födelsedag infinner sig väldigt snart, om två dar närmare bestämt, och även om det inte är samma grej längre som när man var liten, så är det fortfarande ändå ens födelsedag, liksom.

Till sist vill jag även göra ett litet tillägg till mitt reklaminlägg som kom nyss. Jag har nämligen, till sist, upptäckt den mycket fiffiga sidan http://www.reklammusik.se/ där man kan kolla vad låtar från olika reklamfilmer heter, och även ladda ner dem. Även trailar och sånt som är på tv finns mer.

Och nu: Paaarty party! 

RSS 2.0