Reklam
Jag hoppas att det är fler än jag som stör mig på den härligt töntiga reklamen för en viss micropizza. Det är uppenbart att man försökt hitta en "ungdomlig målgrupp" av någon anledning, eftersom det i reklamen är en liten snorvalp som sitter och chattar på msn med sin mamma. (jag vet iofs inte hur många ungdomar som chattar med sin mamma, men, nåja.) Sen försöker reklammännen att hitta ett slags ungdomligt språk också, varpå den suveräna sloganen (vad heter slogan i bestämd form?) lyder: Fett med fibrer! :) (jaa, det ska alltså vara en smileygubbe, det är ju ungdomligt att käka micropizza!)
Men är det inte skitäckligt och ganska kasst att käka fett med fibrer...?
Dessutom tycker jag det är fruktansvärt att den lille parveln i filmen kallar sig något i stil med "Macgyver_89" eller något liknande på msn. Det tycker jag är att häda.
Däremot finns det förstås bra reklamer också, till exempel "Är du tillräckligt mogen för att prata pension"-reklamerna och 25-kronor-tilläggs-reklamena som gick förut. Och, naturligtvis, den gamla klassikern för några år sedan: http://www.youtube.com/watch?v=wohGrszFbTo
Nu är det sluttramsat för idag. Ha en bra dag!
Tomas sommarkollektion
Åh, jag är helt sugen på att köpa den nya DeFrausé-klänningen från Gucci. Jag är dock rädd att den lite rosaaktiga färgen inte kommer att passa mig lika bra på grund av mitt lite mörka hårsvall, så jag ska leta vidare och se om jag kan hitta en med lite blåare touch. Den kostar dock bara 995:- om man beställer direkt från Indien, så det är ju praktiskt taget ett kap jag inte kan säga till! Pepp pepp!
Och den här underbara gröna midjeväska med tentakler från Marc Jacobs kan man ju inte annat än att dregla åt. Jag vill verkligen ha den, men jag tror det får bli sommarjobbspengarna som får gå åt om jag ska ha råd med denna fina accessoar för 12000:- . Men det är klart, vill man vara fin får man lida pin. *ler*
Å andra sidan kan jag trösta mig med att grönt egentligen inte är min färg. Jag har alldeles för blek hy för att kunna passa i det, och dessutom vet jag inte om det riktigt är min stil. Förresten känns väl ändå midjeväska lite 2005, va?
Dessa underbara ballerinakexbruna loafers från Smith and Wesson måste vara dagens kap! De passar till allt, inte minst mina rutiga indianbyxor som jag funderar på att sy fast lite fjädrar på. Dessa loafers är sköna att bära, och passar såväl till vardag som till fest! Att de är hutlöst snygga när man har keps på sig gör inte saken sämre, och det billiga priset på 1300:- är ju nästan löjligt magiskt. Ett givet köp!
Den här chokladsvarta skinnvästen i 100% bomull från Carte D'or är redan på ingående. Bara 699:- kostade den, och det kändes som ett förvånansvärt bra pris, och jag kan inte tänka mig att det blir något annat än succé när jag ikläder mig denna tillsammans DeFrausé-klänningen ovan. Jag är dock lite orolig för att min ringa kroppshydda och lite oskyldiga ögon inte gör sig riktigt till sin fulla rätt tillsammans med denna väst, men å andra sidan kan jag fylla upp med toalettpapper under tyget. Dessutom kan jag göra min Renegade-imitationer med högre träffsäkerhet. Ett ganska lätt val när det kommer till kritan.
Slutligen vill jag även pusha för den nya scarfmössan med knapp som jag är mycket sugen på att införskaffa. Den lär enligt Lindsay Lohan bli sommarens fluga, och jag ska vara först att införa den här i norr. Denna variant från Göteborgskex kommer att slå stort, och den har även ett turkost innerfoder vilket jag gillar skarpt, då jag planerar att vända scarfmössan ut-och-in för en mer ungdomlig och urban look. Och om jag specialbeställer den från internet blir priset ett spottstyver; 1299 kronor för att bli sommarens superstjärna! Skulle jag dessutom få råd med tentakelmidjeväskan från Marc Jacobs, ja då är sommaren räddad!
Nu har ni fått mina tips inför sommaren. Nästa inlägg kommer att handla om växthuseffekten, krigen i Mellanöstern och svältande barn i Rwanda. Och Björn Borgs bikinikollektion, förstås.
Att resa med bussvärdinna
Jag insåg att anledningen till att jag inte skriver särskilt ofta här på bloggen inte är att jag inte har något att skriva om, utan snarare att jag helt enkelt är för lat. Jag är dessutom högst medveten om att föregående mening kan ha blivit något förvirrande eftersom den innehöll tre stycken "inte". Det är ungefär som att fråga "tycker du inte om saft?", vilket är ganska knepigt att svara på.
De senaste veckorna har jag haft VFU, vilket för den icke invigde betyder verksamhetsförlagd utbildning, vilket för den ännu mer oinvigde innebär praktik, och i mitt fall innebär det praktik som lärare på en gymnasieskola i Skellefteå. Praktiken har gått bra, men det är inte den detta inlägg kommer att handla om, utan jag ska istället ägna min dyrbara tid till lite hederligt pensionärsgnäll.
Det är nämligen så att jag pendlar från Piteå under denna praktiktid (och därigenom sparar två timmars pendlingstid per dag mot om jag hade bott i Umeå) och därför varje dag åker med Norrlandskustsbussen. Jag har köpt ett (eller, två rättare sagt) månadskort så att det ska bli billigare och för att jag ska slippa gå omkring med en massa kontanter. Men nu är det så fiffigt att Norrlandskusten brukar ha en trevlig värdinna som glatt går omkring och säljer fika på bussen, och därför får man betala 10 kronor extra i avgift, även om man köpt ett månadskort. Därför måste jag ändå alltid ha kontanter med mig, men det är ju klart; det kan ju vara värt att ha en trevlig, söt bussvärdinna som tar hand om en. Dessutom - i de 10 kronorna ingår även en film som man kan titta på för att göra resan om möjligt ännu trevligare.
Men. (och ja, jag vet att det är grammatiskt fel med satsfragment, men det där var medvetet fel för att skapa tryck i texten och denna parentes var bara till för att visa min elitistiska sida). Bussvärdinnan är inte söt, utan är i regel en sur och otrevlig kvinna på 50+ som är irriterad över att man inte har jämna pengar med sig varje dag, det vill säga att man inte har med sig 10 kronor som man betalar för att få se henne. När många människor vill på bussen bildas det naturligtvis köer också, eftersom man inte bara kan betala med sitt kort utan även måste trolla fram en tiokrona. För att det ska gå "snabbt och smidigt" får man då istället bara gå på, så att den otrevliga bussvärdinnan sedan kan gå och ta betalt för den tiokronan som hon kostar att ha med. Eftersom jag alltid åker 6.35 från Piteå, och därför går upp 5.30 varje morgon, är jag i regel väldigt trött och vill bara sova på bussen. Men det kan jag inte eftersom den otrevliga bussvärdinnan ska ta betalt, och därför väcker en lagom till dess att man äntligen lyckats somna till. Och nåde dig om du försöker betala med kort! Å andra sidan erbjuds man ju kulinariska läckerheter som en daim för sisådär 15 spänn eller en fralla med ost för 30 om man nu skulle vara sugen på det, vilken man självklart är halv sju direkt efter frukost. Eller kanske inte alltid, nej.
Så, eftersom jag alltså inte kan somna på bussen eller äta godiset den otrevliga bussvärdinnan säljer så är jag glad att denna tiokrona även innebär att jag kan få se kvalitetsrullar som Honey med Jessica Alba eller Click med Adam Sandler. Men de tre första veckorna på praktiken visade de ingen film alls av någon mystisk anledning. Nu har de dock börjat visa film till sist, men den otrevliga bussvärdinnan är extremt noga med att inte slå igång filmen förrän man är ungefär i Byske, vilket innebär att jag sett de första tjugo minutrarna av Click med Adam Sandler lika många gånger som jag sett Jessica Alba dansa i Honey, och ja, Alba är faktiskt snyggare än Sandler, men det är å andra sidan det enda positiva, ty det är en film som antagligen används i Dantes innersta kretsar av sitt helvete för att plåga Judas. Eller, den är i alla fall vomerande plågsamt i sina försök att sända kloka budskap. Och därigenom kom jag in på ett sidospår. (Innan jag lämnar det vill jag dock klargöra att Click är en helt okej film, trots att den är bagatellartad och trots att den såklart har ett sånt där gråtmilt budskap också, men ja, jag köper det. Problemet är bara att den visas om och om och om igen, och SÅ bra är den inte.)
För att sammanfatta gnället: jag betalar 10 kronor gånger två (tur och retur) varje dag, det vill säga 100 spänn i veckan och 600 spänn totalt under VFU-perioden, och detta för att väckas av en otrevlig bussvärdinna som visar snuttar av halvdåliga filmer och säljer dyrt godis.
Nej, nu ska jag och Sofia äta och därefter ta och se Hot Fuzz på bio. Förväntningarna är höga - men kan verkligen kvalitén på mästerverket Shaun of the Dead upprepas? Vi får se helt enkelt. Lev och må!
