Din bortglömde hjälte

Vänd på den, så ser du (med hjälp av lite god vilja och ekivok fantasi) ett manligt könsorgan. Eller?

Glad midsommar, alles!

Mitt liv just nu och några veckor till framöver består i princip av fyra saker: äta, sova, jobba och fotbolls-EM. Särskilt mycket mer varken hinner eller vill jag göra. Med detta följer också att bloggen inte uppdateras särskilt jätteofta nu under sommaren, men det är väl lika bra då ändå ingen läser den, i synnerhet nu på sommaren då besöksantalet är lika lågt som antalet vettiga fotbollsanalyser Magnus Hedman eller Bojan kommer göra under hela EM. Men nog om detta.

Eftersom jag jobbar utomhus med att framförallt trimma och klippa gräs lyssnar jag mycket på radio. I och  med att jag blivit så fantastiskt vuxen på senaste tiden lyssnar jag absolut aldrig på kommersiell radio som NRJ och liknande (som ändå bara har ungefär 10 olika låtar att bjuda på under sommaren, varav minst 3 av dem alltid består av låtar från Shirley Clamp som de dessutom har mage att påstå är "ny och fräsch musik", samt en given sommarplåga från Per Gessle som alltid brukar kliva fram ur sitt ide på sommaren och självklart en jämra massa reklam) så jag lyssnar antingen på P3 eller P1. Och roligast är naturligtvis P1.

Framförallt gillar jag Ring P1, där företrädesvis pensionärer ringer in och får yttra sin åsikt om det ena eller det andra. Ofta handlar det om högljudda ungdomar på bussar (som dessutom klär sig slarvigt!). Ibland är det också sakliga och "normala" åsikter som framförs. Men då och då är det fullständiga galningar som ringer in och då blir det fantastiskt roligt. Lyssna till exempel på den här kvinnan som framför sin objektiva bild av Ers Majestät Konungen. Oerhört hysteriskt och fantastiskt roligt! Missa inte! Och när vi ändå är inne på galna radiotanter så kan jag väl lika gärna länka till en annan gammal klassiker - visserligen inte från Ring P1, men ändå. Man kan riktigt höra hur hon eldar upp sig själv och blir argare och argare...



Förutom Ring P1 så är det i sommar också dags för årets sommarpratare. Det intressanta med det är att inget program är det andra särskilt likt eftersom sommarpratarna är så pass olika som personer. Listan över sommarpratarna är redan klar och publicerad, och det finns en del intressanta namn som jag själv ska försöka hinna med att lyssna på. Bland annat tänkte jag försöka höra Dolph Lundgren, som är kanske mest känd som det ryska krutpaketet  Ivan Drago i Rocky IV, men till skillnad från annat valfritt muskelberg på film sägs han vara riktigt klipsk. Andra intressanta namn jag tänkt lyssna på om jag hinner är Fredrik Lindström, Lennart Johansson, Jonas Wahlström, Leif Silbersky (ja, faktiskt!) och Annika Norlin. Säkert några fler också. Vi får se.

Något som jag och många med mig bestämt hävdat är att barnprogrammen förr var mycket bättre jämfört med dagens skrikiga, hafsiga, hjärtlösa och opedagogiska barnprogram. Barnprogrammen från 70- och 80-talet var helt enkelt mycket bättre. Jämför Fem myror med valfritt dataanimerat skrikprogram och jag antar att den stora majoriteten skulle säga att myrorna är bättre. 

Men hur är det egentligen? Var programmen bättre förr? Låt oss starta den diskussionen genom detta klipp från 1987 där Jane Björck leder frågesporten i Lilla Sportspegeln:

Att lägga märke till:

- "Datagrafiken" 1987 var helt klanderfri. Fräsiga effekter som ackompanjeras av Jane Björcks stämma kan helt enkelt inte bli fel. Var det självaste Terry Gilliam som stod för animationen förresten?
- Bollkallen med clownfluff i slutet av inslaget som har tidstypiska ljuslila jeans som skär in lite för mycket för att det ska kännas okej ser ut att ha koll på läget. Hon/han står visserligen med handen i fickan men har samtidigt fokus på spelet och sköter sin uppgift med bravur. En bollkalle i dagens värld skulle bry sig mer om att få kolla på kändisar och få vara med i tv. Basta!
- Man använde diverse djur till peruker 1987. Detta må ha varit billigt och pengasparande men inte särskilt humant mot djuren.
- Man tyckte att det var en bra idé att ha gulsvart text vid presentationen av namn. Jättesnyggt.
- Jan Svanlund var ung och finklädd i sin blågrönrutiga jumper och visade barnen vart Sverige ligger på kartan. En viss grad av sådan undervisning hade nog varit behövlig idag.
- Förträffligt försvarsarbete vid Lena Videkulls nickmål i slutet. Oerhört imponerande. Helt rätt av samtliga att gå, småjogga och fokusera enbart på bollen. Sånt vill vi se på tisdag mot Grekland!


Så, vad säger vi? Var det bättre förr?

Så. Nu har jag äntligen fått en fin bild till min blogg. Enhörningar är det vackraste jag vet. Speciellt tillsammans med regnbågar. Och jag talar absolut inte på tvärtomspråket!

De är så vackra att jag till och med har en enhörning som presentationsbild nu. Så vackra är de. Vi har dessutom den här bilden som affisch hemma i lägenheten. Jag fick den i julklapp förra året. Det är min bästa julklapp någonsin. Tack Sofia, du är snäll.