Ken Lee
För ganska längesen skrev jag ett inlägg om hur man kan missuppfatta texter och inte vet hur texter egentligen går (Tjolattjo yeah yeah yeah!, Oh mama ketchupe!, går inte alls med ögon men hattarna på sné! osv...). Jag är dock inte ensam om att inte kunna texter. Eller vad sägs om denna version av Mariah Careys berömda låt "Ken Lee".... eller vad den nu heter?
Eller ska man kanske skriva examinationsuppgift istället?
Eller ska man kanske skriva examinationsuppgift istället?
Post-schlagerdepression
Nu är den absolut jobbigaste tiden på året. Att vädret inte kan bestämma sig med minusgrader, slask, snöstorm och solsken om vartannat har ingenting med saken att göra, utan jag pratar om något mycket värre. Jag pratar om post-schlagerdepressionen som alltid brukar infinna sig så här års. Och nej, jag är ingen schlagergud på något sätt, så jag sörjer på intet sätt att schlagertävlingarna är över för den här gången. Det jag sörjer är istället det fenomen som alltid brukar uppstå veckorna, ja månaderna, efter att schlagerfinalen ägt rum. Det är alla schlagerlåtar som spelas KONSTANT på radio och tv. Detta hade varit okej om det faktiskt var möjligt att undvika att höra dessa låtar, men det gör det inte. Som igår exempelvis, då jag åkte en tre timmars bussfärd mellan Piteå och Umeå, hade busschaufförren på radion. Enligt mina uträkningar spelar de Linda Bengtzing 3 gånger per timme, Charlotte Perrelli 3 gånger per timme, Sanna Nielsen 2 gånger per timme och andra okända schlagerlåtar ett par gånger till. Dessutom kröner man detta med att spela Linda Bengtzings GAMLA schlagerlåtar. Tack busschauffören, det var snällt. Jag ser för övrigt fram emot sommaren då jag kommer jobba utomhus med en fickradio som bara får in RIX. Yes!
Och på tal om något helt annat. Varför står det ofta på skyltar att man ska stänga dörren efter sig? Är inte det ganska logiskt att om man ska stänga en dörr, så gör man det efter man gått igenom? Eller finns det personer som faktiskt stänger dörren innan de öppnar den och går igenom, så att man faktiskt måste skriva ut hela meningen? Och finns det, på allvar, folk som verkligen stör sig på denna skylt, eller är det bara jag som är ovanligt störd och kan irritera sig på såna här banaliteter?
Uppd: Jag brukar ju ofta hylla bortglömda hjältar på den här bloggen, och när det ändå är schlagertema så måste jag ju bara länka till den här fantastiska nyheten . Vilken hjälte, vilket hjältedåd! Tänk om det fanns flera sådana modiga människor...
Och på tal om något helt annat. Varför står det ofta på skyltar att man ska stänga dörren efter sig? Är inte det ganska logiskt att om man ska stänga en dörr, så gör man det efter man gått igenom? Eller finns det personer som faktiskt stänger dörren innan de öppnar den och går igenom, så att man faktiskt måste skriva ut hela meningen? Och finns det, på allvar, folk som verkligen stör sig på denna skylt, eller är det bara jag som är ovanligt störd och kan irritera sig på såna här banaliteter?
Uppd: Jag brukar ju ofta hylla bortglömda hjältar på den här bloggen, och när det ändå är schlagertema så måste jag ju bara länka till den här fantastiska nyheten . Vilken hjälte, vilket hjältedåd! Tänk om det fanns flera sådana modiga människor...
Långfredagen
Idag är det långfredagen, vilket innebär att dagens inlägg kommer att vara extra tråkigt. På långfredagen är nämligen allt roligt förbjudet, vilket vi i vår familj är väldigt noga med. Världsliga ting som bio, kortspel, Mariokart, god mat, musik eller allmänt trevligt sällskap är med andra ord således förbjudet och istället brukar vi, i enskildhet, titta på inspelade avsnitt av Kvinnofängelset eller buskis med Stefan och Krister hela dagen - allt för att påminnas om vilket lidande Jesus genomled denna dag för ett antal år sedan. Därefter äter vi en kulinarisk måltid bestående av "Blojta" (och vet ni inte vad det är - grattis) och oblater. Det faktum att jag sitter vid en dator idag är i sig en synd, men eftersom jag sitter på en oskön stol vid en dator som tar cirkus en halvtimme bara att starta, anser jag syndandet i sin ordning. Dessutom använder jag min, och er, dyrbara tid till meningslöst dravel, vilket också är ett steg för att påminna om lidandet.
Ett påskkort ska ni dock få, men eftersom detta är långfredagen, gjorde jag det fult med flit. I paint. Eller så brister mina estetiska egenskaper något; det beror lite på ens utgångspunkt. Men sjäva idéen med kortet är ändå snodd så det gör inget. Jag hittade bara inte originalbilden.
Så, passa på att ha en glad påsk, men se till att det inte blir för roligt. Det är trots allt långfredag idag.
Ett påskkort ska ni dock få, men eftersom detta är långfredagen, gjorde jag det fult med flit. I paint. Eller så brister mina estetiska egenskaper något; det beror lite på ens utgångspunkt. Men sjäva idéen med kortet är ändå snodd så det gör inget. Jag hittade bara inte originalbilden.
Så, passa på att ha en glad påsk, men se till att det inte blir för roligt. Det är trots allt långfredag idag.
Na na na na na na na na na
...och när jag ändå är inne i ett kreativt flöde så slänger jag in ett visst klassiskt intro.
Det var bättre förr. Grammis för bästa låttext?
Det var bättre förr. Grammis för bästa låttext?
Hyllning till de bortglömda, del XV
Senare i år kommer Christian Bale återigen att klä sig i sin fladdermuskostym för att rädda Gotham City - denna gång mot bland andra den nyligen avlidna Heath Ledger som spelar Jokern. Det är dock inte detta inlägget kommer att handla om, utan snarare om en av de allra största hjältarna som tyvärr delvis glömts bort. Förutom Christian Bale, har skådespelare som Michael Keaton, Val Kilmer och George Clooney haft äran att gestalta denna figur, men trots allt är de bara bleka kopior av originalet, som också är personen som idag skall hyllas till skyarna. Jag talar om ingen mindre än Adam West - killen som spelade Läderlappen i serien från 60-talet (och för att underlätta hädanefter kallar jag 60-talets Batman för Läderlappen, och "dagens" Batman helt enkelt för Batman).
Adam West spelade alltså den riktiga fladdermusmannen, så som han såg ut innan Wilhelmskriken och den mörka Tim Burton-stilen från 90-talet förändrade honom. Adam Wests sextiotalsläderlapp brukade, som ni minns, aldrig riktigt slå skurkarna, utan istället ersattes allt onödigt våld med häftiga skyltar i stil med "Slap! Scwhoosh! Bang! Smack!" (det är också därför barnen som växt upp med dagens Batman är så oregerliga och våldsamma, till skillnad från på 60-talet då våld ännu inte var uppfunnet - tack så mycket, videovåld!). "Ljudeffekterna" var dessutom mycket skickligt uttänkta och korrekta. Ett exempel jag minns mycket tydligt är då Läderlappen kastar ner en skurk från en båt, och ljudskylten som kommer fram då skurken hamnar i vattnet lyder Kerplopp!. Sällan har en ljudeffekt varit så träffande som detta kerplopp. Precis så låter det när man kastar bovar i vatten - testa så ska ni få se!
Holy macaroni, Batman!
Holy macaroni, Batman!
Läderlappen är i jämförelse med Batman tämligen tam, mesig och... ja, lite gay. Detta är dock ingen nackdel alls, utan ger honom bara den lite mer humana framtoning som kanske saknas hos Batman. Kolla bara på bilden ovan - är inte de ditmålade ögonbrynen på Läderlappens mask ett tecken på hur snäll, finurlig och klok han är (till skillnad från Robin som inte verkar se något alls eftersom han dragit ner sin mask lite för långt)? Läderlappens ögonbryn påminner dessutom osökt om John Blacks i Days of our Lives...
Tonen i sextiotalsserien är en helt annan än i de moderna filmerna. Den är medvetet fånig - sneda kameravinklar, ljudeffektsskyltar som blinkar och bovar som går omkring med "skurkmask" för ansiktet är exempel på detta - och jag gillar det. Man kan tro att serien gått ur tiden, men den var töntig redan då den kom. Och töntighet gillar vi jag.
En annan kul grej är att Burgess Meredith, ni vet han som spelar den gapiga coachen Mickey från Rockyfilmerna, spelade Pingvinen i 10 avsnitt av Läderlappen. Det i sig är fantastiskt fräsigt. Men det är också ett bevis på att skurkarna som Läderlappen slogs/ljudeffektade mot var minst lika svåra nötar att knäcka som skurkarna Batman möter. Eller vad sägs om nedanstående gäng?
En annan kul grej är att Burgess Meredith, ni vet han som spelar den gapiga coachen Mickey från Rockyfilmerna, spelade Pingvinen i 10 avsnitt av Läderlappen. Det i sig är fantastiskt fräsigt. Men det är också ett bevis på att skurkarna som Läderlappen slogs/ljudeffektade mot var minst lika svåra nötar att knäcka som skurkarna Batman möter. Eller vad sägs om nedanstående gäng?
Från vänster: Pingvinen, Gåtan, Kattkvinnan och Jokern
Egghead - äggligaste skurken i stan
På den undre bilden finns Egghead, vilket är lite av min personliga favoritskurk trots att han tyvärr inte var med i särskilt många avsnitt. Förutom att han såg ut som ett ägg själv så brukade han använda ägg i sina lömska planer och dessutom drog han äggstremt roliga vitsar i stil med "egg-zactly" och "egg-cellent, ofta följt med ett ondskefullt skratt á lá superskurk. Släng dig i väggen, Poison Ivy!
Jag har ingenting emot de moderna filmerna alls, men Adam West är och förblir det bortglömda originalet och bör så också hyllas! Han var en stor hjälte, och är det än idag. Är ni ändå inte övertygade, kolla här nedan och se hur han räddar staden från en farlig bombattack!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
Angående gårdagens toalettkvinna
"Some of the details are a little disturbing." Nähä?
Hursomhelst - vem är knasigare? Toalettkvinnan eller toalettkvinnans pojkvän?
Toalettkvinnan
Det är förstås ingen nyhet att vi lever i en bisarr värld, men det här får en ju att börja undra om man inte borde emigrera till Mars. Vilka människor det finns!
Därför får jag ha en rasslig cykel
När jag cyklar omkring på min cykel väcker jag döda av allt rassel och oljud som den åstadkommer. Då jag har tummen mitt i handen gällande tekniska prylar är det också med ansvar för cykelns överlevnad som jag "mekar" med den. Med andra ord låter jag bli. Det känns som att risken är större att jag har sönder cykeln mer än att jag faktiskt lagar den, om jag nu försöker mig på en reparation. Som student är jag dessutom ganska snål, så att betala relativt stora summor pengar för att en mekaniker ska fixa en cykel, som egentligen fungerar som den ska om man bortser från att den låter som en galen hamster i en plåtburk, känns helt enkelt inte särskilt lockande. Många stör sig på min cykel. Kanske med rätta också. Men jag har faktiskt ett väldigt bra argument för att låta cykeln rangla vidare. Jag ska förklara varför.
De allra flesta har säkert stött på problemet - hur kör man om en tant utan att skrämma henne? Detta problem uppstår oftast på mindre trafikerade cykelvägar där antalet fotgängare och cyklister är få. Problemet uppstår då man kommer cyklandes och har en tant som går åt samma håll framför en. Tanten har oftast dålig hörsel. Då har man ett antal olika val:
Dåliga val:
- Man cyklar helt enkel om tanten, vilket hon inte är beredd på och hon blir jätterädd och riskerar hjärtattack.
- Man cyklar upp ganska nära henne och använder ringklockan, varpå ljudet skrämmer henne, och hon blir jätterädd och riskerar hjärtattack.
- Man använder ringklockan i god tid, men tanten hör inte ringklockan och är inte beredd när man kommer, blir jätterädd och riskerar hjärtattack.
- Man låtsas hosta eller liknande för att tanten ska höra, men antingen hör tanten inte, blir skrämd och riskerar hjärtattack, eller så hör hon och blir skrämd av det plötsliga ljudet, blir jätterädd och riskerar hjärtattack.
- Man bromsar in och cyklar lika långsamt som tanten och kommer i princip aldrig fram. Här måste man vara noga att man inte cyklar tillräckligt nära henne, för då kan hon se en, bli jätterädd och riskera hjärtattack.
Så princip hur man än gör när man försöker cykla om en tant, blir hon skrämd. Ja nästan, i alla fall, åtminstone upplevde jag det så tidigare. Numera finns det ju ett bra val också:
- Man använder min rasselcykel, som ger ifrån sig ett jämnt, stadigt och ständigt oljud, som långsamt växer fram och som tanten hinner bli förberedd på innan man kan göra en vacker manöver som tar sig förbi tanten. På detta sätt kan man till och med ge ifrån sig en vänlig hälsning och lyfta på sin hatt åt tant, (förutsatt att man har en hatt då), och ingen riskerar någon hjärtattack utan alla får leva i frid och fröjd.
Så, innan ni klagar på mig eller någon annan som cyklar omkring på en oljudsbringande cykel - rannsaka er själva! Tänker Ni på de tanter ni cyklar om?
* Tilläggas kan också göras att ringklockan på min cykel är kaputt och fungerar inte. Jag är heller inte jätteförtjust i att ropa "pling" eller liknande som ringklockssubstitut. Jag är lite för cool för sånt. Därför är cykelrasslandet än mer befogat.
De allra flesta har säkert stött på problemet - hur kör man om en tant utan att skrämma henne? Detta problem uppstår oftast på mindre trafikerade cykelvägar där antalet fotgängare och cyklister är få. Problemet uppstår då man kommer cyklandes och har en tant som går åt samma håll framför en. Tanten har oftast dålig hörsel. Då har man ett antal olika val:
Dåliga val:
- Man cyklar helt enkel om tanten, vilket hon inte är beredd på och hon blir jätterädd och riskerar hjärtattack.
- Man cyklar upp ganska nära henne och använder ringklockan, varpå ljudet skrämmer henne, och hon blir jätterädd och riskerar hjärtattack.
- Man använder ringklockan i god tid, men tanten hör inte ringklockan och är inte beredd när man kommer, blir jätterädd och riskerar hjärtattack.
- Man låtsas hosta eller liknande för att tanten ska höra, men antingen hör tanten inte, blir skrämd och riskerar hjärtattack, eller så hör hon och blir skrämd av det plötsliga ljudet, blir jätterädd och riskerar hjärtattack.
- Man bromsar in och cyklar lika långsamt som tanten och kommer i princip aldrig fram. Här måste man vara noga att man inte cyklar tillräckligt nära henne, för då kan hon se en, bli jätterädd och riskera hjärtattack.
Så princip hur man än gör när man försöker cykla om en tant, blir hon skrämd. Ja nästan, i alla fall, åtminstone upplevde jag det så tidigare. Numera finns det ju ett bra val också:
- Man använder min rasselcykel, som ger ifrån sig ett jämnt, stadigt och ständigt oljud, som långsamt växer fram och som tanten hinner bli förberedd på innan man kan göra en vacker manöver som tar sig förbi tanten. På detta sätt kan man till och med ge ifrån sig en vänlig hälsning och lyfta på sin hatt åt tant, (förutsatt att man har en hatt då), och ingen riskerar någon hjärtattack utan alla får leva i frid och fröjd.
Så, innan ni klagar på mig eller någon annan som cyklar omkring på en oljudsbringande cykel - rannsaka er själva! Tänker Ni på de tanter ni cyklar om?
* Tilläggas kan också göras att ringklockan på min cykel är kaputt och fungerar inte. Jag är heller inte jätteförtjust i att ropa "pling" eller liknande som ringklockssubstitut. Jag är lite för cool för sånt. Därför är cykelrasslandet än mer befogat.
Hyllning till de bortglömda, del XIV
Det börjar bli ett tag sedan sist, så det är helt enkelt dags för ytterligare en hyllning till någon bortglömd hjälte. Idag är det lite speciellt, eftersom det inte är någon specifik person som kommer att hyllas, utan det är istället en hel grupp av människor. Idag kastar vi våra taggfria hyllningsrosor på alla där ute vid namn Hjördis.
Anledningen är simpel. Idag, den 4e mars, är det Adrian och Adriana som har namnsdag, och därför uppmärksammas de förhoppningsvis lite extra idag. Men är det någon Hjördis som uppmärksammas extra mycket idag? Nej, jag är rädd för att så inte är fallet. Hjördis faller i glömska just idag. Visserligen kan vissa kritiker hävda att "men vadå, det är väl massvis av folk som inte blir uppmärksammade! Kenneth, Brynolf och Roberta har exempelvis inte heller namnsdag idag!" och det har de förvisso rätt i, men det tycker jag egentligen inte spelar någon roll så länge alla som heter Hjördis blir bortglömda just idag. En namnsdag är trots allt bara en namnsdag. Såklart finns det också kritiker som menar att "men Hjördis har ju trots allt en namnsdag redan, så varför fira henne två gånger medan det finns de som inte har någon namnsdag alls?". Detta är ett ganska bra argument förstås, för jag tycker givetvis att alla som har ett namn, borde ha en namnsdag. Men som jag ser det, är det mer ovanligt att inte ha någon namnsdag alls, och därigenom är man per automatik mer unik än alla namnsdagsmänniskor och hyllas därför för att man inte har någon namsdag alls. Åtminstone borde det vara så. Hursomhelst spelar det fortfarande ingen roll - vi får hylla dem någon annan dag, för idag är det alla Hjördisar som hyllningskören sjunger hymner om!
Hjördis har namnsdag den 3e februari och uppmärksammas då, men jag tycker inte det finns någon anledning att inte fira henne just idag också? Så kan man förstås tänka om alla människor - att alla borde firas jämt i så fall - men det tycker inte jag! Jag tycker att alla Hjördisar där ute kan få ha just den här dagen, den 4e mars 2008, att få gotta sig i rampljuset och ta åt sig av alla hyllningar riktade mot just dem.
Tack vare det källpålitliga wikipedia vet jag att namnet Hjördis har isländskt ursprung, och betyder svärd (hjörr) och ödesgudinna (dis). Hjördis är alltså en ödesgudinna beväpnad med svärd, alternativt ett svärd som slår ödegudinnor, men jag utgår ifrån det första för det låter lite fräsigare. Det känns som att vi har alla Hjördisar där ute mycket att tacka för; med sina svärd har de styrt våra öden med järnhand, och genom att hylla dem idag borde våra öden ligga rätt hyggligt till även i fortsättningen.
Namnet Hjördis har fått en något försämrad klang eftersom det skändades grovt i och med att en karaktär i det vedervärdiga programmet Solstollarna bar det namnet, vilket bara är anledning nog till att vi idag hyllar alla Hjördisar där ute idag! Och, kanske framförallt, är Hjördis ett riktigt tufft namn, som dessutom börjar på samma bokstäver som hjälte. Slump? Skulle inte tro det. Det är också från detta namn som det engelska uttrycket "Gör this, gör that" kommer ifrån. Det ska vi vara riktigt tacksamma för!
Hell dig, Hjördis, och må ni alla vid det namnet njuta av våra hyllningar idag!
Tack för allt, Hjördisar!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
Anledningen är simpel. Idag, den 4e mars, är det Adrian och Adriana som har namnsdag, och därför uppmärksammas de förhoppningsvis lite extra idag. Men är det någon Hjördis som uppmärksammas extra mycket idag? Nej, jag är rädd för att så inte är fallet. Hjördis faller i glömska just idag. Visserligen kan vissa kritiker hävda att "men vadå, det är väl massvis av folk som inte blir uppmärksammade! Kenneth, Brynolf och Roberta har exempelvis inte heller namnsdag idag!" och det har de förvisso rätt i, men det tycker jag egentligen inte spelar någon roll så länge alla som heter Hjördis blir bortglömda just idag. En namnsdag är trots allt bara en namnsdag. Såklart finns det också kritiker som menar att "men Hjördis har ju trots allt en namnsdag redan, så varför fira henne två gånger medan det finns de som inte har någon namnsdag alls?". Detta är ett ganska bra argument förstås, för jag tycker givetvis att alla som har ett namn, borde ha en namnsdag. Men som jag ser det, är det mer ovanligt att inte ha någon namnsdag alls, och därigenom är man per automatik mer unik än alla namnsdagsmänniskor och hyllas därför för att man inte har någon namsdag alls. Åtminstone borde det vara så. Hursomhelst spelar det fortfarande ingen roll - vi får hylla dem någon annan dag, för idag är det alla Hjördisar som hyllningskören sjunger hymner om!
Hjördis har namnsdag den 3e februari och uppmärksammas då, men jag tycker inte det finns någon anledning att inte fira henne just idag också? Så kan man förstås tänka om alla människor - att alla borde firas jämt i så fall - men det tycker inte jag! Jag tycker att alla Hjördisar där ute kan få ha just den här dagen, den 4e mars 2008, att få gotta sig i rampljuset och ta åt sig av alla hyllningar riktade mot just dem.
Tack vare det källpålitliga wikipedia vet jag att namnet Hjördis har isländskt ursprung, och betyder svärd (hjörr) och ödesgudinna (dis). Hjördis är alltså en ödesgudinna beväpnad med svärd, alternativt ett svärd som slår ödegudinnor, men jag utgår ifrån det första för det låter lite fräsigare. Det känns som att vi har alla Hjördisar där ute mycket att tacka för; med sina svärd har de styrt våra öden med järnhand, och genom att hylla dem idag borde våra öden ligga rätt hyggligt till även i fortsättningen.
Namnet Hjördis har fått en något försämrad klang eftersom det skändades grovt i och med att en karaktär i det vedervärdiga programmet Solstollarna bar det namnet, vilket bara är anledning nog till att vi idag hyllar alla Hjördisar där ute idag! Och, kanske framförallt, är Hjördis ett riktigt tufft namn, som dessutom börjar på samma bokstäver som hjälte. Slump? Skulle inte tro det. Det är också från detta namn som det engelska uttrycket "Gör this, gör that" kommer ifrån. Det ska vi vara riktigt tacksamma för!
Hell dig, Hjördis, och må ni alla vid det namnet njuta av våra hyllningar idag!
Tack för allt, Hjördisar!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
