Din bortglömde hjälte

Men den japanska vågen har alltså spridit sig vidare genom världen och så även till Sverige. Men man kan inte riktigt stå för att man tycker humorn är rolig, utan man måste skylla det på att "japanerna är så tokiga och galna, kolla vilka sjuka tv-program de har, vi gör ett liknande program bara för att visa att japanerna är tokiga!" och så har man galna tävlingar men maskerar det genom att kalla det I Survived a Japanese Gameshow - istället för att bara visa ett japanskt tvprogram som det är.

Även Hål i väggen som gick på femman häromåret var till exempel en direkt konvertering av ett japanskt koncept. Problemet är att sådan humor inte fungerar i Sverige som den gör i Japan där det finns en helt annan humorkultur. Dessutom grundar sig hela idén på att personerna som ska delta i programmen ska förnedras, vilket fungerar bra i Japan som är vana vid kulturen. När Sverige ska göra liknande program tar man istället c-kändisar som Linda Rosing och Alex Schulman som mer än gärna vältrar sig i tighta spandexdräkter och gör bort sig i tv - eftersom det ger mediauppmärksamhet. Men då har man verkligen missförstått konceptet. För ärligt talat; vari ligger det roliga i att se sådana personer göra bort sig? De vill ju själva! Då hade det givetvis varit mycket roligare att se exempelvis Claes Elfsberg eller Björn Ranelid hoppa genom hål i väggen.

Men, nu till min poäng. Jag trodde verkligen att det var så som jag beskrivit det ovan; att Sverige anammat den japanska tv-kulturen. Men det har nu visat sig att jag hade fel. Det var i själva verket Sverige som inspirerade Japan, och man gjorde det redan 1982 i programmet Oss skojare emellan med Ingvar Oldsberg i spetsen.