Din bortglömde hjälte

Björn Gustafson är en man som roat Sverige i massvis av år, utan att egentligen få särskilt mycket uppskattning. Vissa tycker att han är lite smårolig, men särskilt mycket mer än så är det inte. Man ska inte sticka under stolen med att hans blonda hårsvall är honom till fördel, då det kanske inte alltid är hans skämt som är särskilt roliga utan snarare hans fördelaktiga utseende som får publiken med klar kvinnlig majoritet på fall. Många har olika åsikter om Björn, och även om han är älskad av många kan jag inte låta bli att tycka att han trots allt fallit en hel del i glömska, varför han är ett självklart objekt för dagens hyllning.

Och nej, jag pratar givetvis inte om den där Björn Gustafsson som alla pratar om, han som "chockade" Europa med sitt busiga lilla skämt under ESC, och är skitrolig i sin roll som Benjamin men som i övrigt egentligen är ganska överskattad och alltid gör samma typ av skämt. Nej, jag pratar istället om den riktiga Björn Gustafson, han som stavar sitt efternamn med bara ett S och föddes redan 1934 men sedan ungefär ett år tillbaka fått stå tillbaka till sin unge namne.

Björn Gustafson är för Svensson mest känd för sin roll som Dynamit-Harry i Jönssonligan - en mycket komplex roll som handlar om att kunna levera knepiga repliker i stil med "Vilken jädra smäll!" och skratta ett hjärtligt, smittande skratt. Dessutom är det alltid lite knepigt att spela en tjuv som man ska sympatisera med, men Björn levererar och visst håller man på skurkarna? Utöver detta har han haft mängder av roller i diverse teateruppsättningar på Dramaten, men då man är relativt isolerad från sådan finkultur uppe i norr kan jag inte påstå att jag har någon relation till dessa.

Det jag däremot har ett mycket starkt band till, och som också är hans två främsta bidrag till världshistorien enligt min ringa åsikt, är hans insatser som drängen Alfred i Emil i Lönneberga samt som den mysiga berättarrösten i Alfons Åberg-filmerna. Som Alfred är han den lugne, skämtsamme och väldigt sympatiske livsnjutardrängen som ger meningen med livet ett ansikte. Delen där Emil tar en sjuk Alfred genom kraftig snöstorm till doktorn hade helt enkelt inte varit lika rörande om någon annan spelat Alfred. Det ska vara Björn Gustafson. Samma sak gäller hans insats som berättarrösten till Alfons Åberg. Vem hade kunnat leverera samma mysiga stämning lika bra? Jag har tidigare hyllat Monica Forsbergs bortglömda berättarröstsinsatser, men inte ens hon hade kunnat förmedla samma prägel på Alfons. Björns röst är lika förknippad med Alfons Åberg som Olof Thunberg är förknippad med Bamse, och det är inget dåligt betyg!



I mina ögon är Björn Gustafson en riktig hjälte, som haft stor inverkan på åtminstone min barndom. Eftersom det är min egna totalsubjektiva bedömning som gäller, förtjänar han också att hyllas därefter. Tack Björn - vi har inte glömt dig!

Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen

Istället för att, som jag borde, komma igång med min rapport, har jag istället haft X antal gåshudsexplosioner. Anledningen till detta är ingen mindre Lasse Granqvist - mannen som gör de magiska ögonblicken ännu lite bättre. Lasse är, vågar jag påstå, den bästa sportkommentatorn i Sverige, även om han passar bäst i radio. Om inte annat är han den som bäst ger uttryck för känslor och det gör att man själv dras med i stämningen.



Jag har ägnat halva dagen åt att lyssna på klassiska referat där Lasse Granqvist och Ralf Edström briljerar och odödliggör flera stora, men också fruktansvärda, ögonblick i svensk fotbollshistoria. Det som är underbara ögonblick i sig, blir så mycket bättre tack vare Granqvists engagemang. Lyssna på Zlatans klackmål mot Italien, eller Sveriges frisparksvariant mot Rumänien -94, för att inte tala om Kennet Anderssons kvittering i slutet av förlängningen, eller den dramatiska straffläggningen, eller Anders Svenssons briljanta frisparksmål mot Argentina VM 2002, eller Anders Svenssons nästan lika briljanta stolpträff mot Senegal, eller Mathias Jonsons 2-2-mål mot Danmark som skickade ut gnällitalienarna, eller när Sverige sopade banan mot Bulgarien såväl bronsmatchen VM -94 som gruppspelet EM -04, eller när...

Jag tycker att det är så nära landsförräderi man kan komma att inte få gåshud när man lyssnar på sådana referat. Att höra Lasse Granqvist skrika "DET ÄR INTE MÖJLIGT! DET ÄR INTE MÖJLIGT! DET ÄR INTE SANT!" och sedan höra Ralf försöka stävja det hela med lite förmanande "lugna ner dig lite" efter Zlatans klackmål är helt enkelt underbart. Och sen försöker Ralf komma med lite analyserande tankar, men Lasse är helt enktelt alldeles för uppeldad för att kunna släppa känslan. Försök se det här klippet utan att glädjas, och du gör det riktigt bra, alternativt är du genuint ointresserad.

Och till sist: Kennedy Baki... Bakircic... [efter lite googlande] Kennedy Bakircioglü i startelvan ikväll mot Slovenien. Kul! Jag är tveksam till om han får någon speltid överhuvudtaget i EM, men jag gillar honom och hoppas absolut att det går bra ikväll. Kennedy/Allbäck på topp? Låter väldigt otippat, men... intressant. Skulle däremot inte vilja kalla det chockelva som Aftonbladet gärna vill. Vari ligger chocken?

Jag har en mycket viktig rättelse från föregående inlägg som måste rättas till. I min överlevnadsguide för en eventuell zombieinvasion skrev jag att zombies inte kan simma, och att detta kan utnyttjas vid tillfälle. Det är förvisso sant att de levande döda inte kan simma, men det gör dem inte ofarliga för det. Vetenskapliga bevis går att finna här. Tack Erik för informationen - det kan ha räddat många liv!

Jag vill även påpeka att min guide på intet sätt är en garanti för överlevnad, utan bör enbart ses som rekommenderade förhållningssätt i krissituation. Det finns mängder av tester man kan göra också, varav jag valt att delge mig av två. Jag är absolut ingen expert på området, och efter att ha gjort ett test (och svarat uppriktigt) visade det sig att jag skulle ha 40% chans att överleva. Inte så mycket kan tyckas, men när det kommer till en zombieinvasion ska man nog vara nöjd med 40%. Med mitt sätt att se på statistik är det dock snarare 50% chans att överleva - antingen dör man, eller så dör man inte. Pure logic.

Visst vore det roligt om forskarna uppfann ett botemedel mot AIDS? Eller kanske kunde de hitta på ett sätt att bota cancer kanske? Absolut, det vore trevligt. Men det känns ändå bra att man lägger ner energi på viktiga saker också. Vad vore världen utan en jättepung till exempel? Inte lika fräsig, helt klart.

Dessutom är det ju fascinerande att Expressen letar upp youtube-klipp, kommenterar dem lite kort och lanserar det som "nyheter". Att pungen dessutom ser ut att vara gjord av en grupp högstadielever under en temadag tänker jag inte kommentera vidare.

Däremot tycker jag pungen är en väldigt märklig kroppsdel som vi egentligen pratar för lite om. Eller, kanske inte, jag vill nog inte diskutera pungar under söndagsmiddagen egentligen, men det jag menar är att man inte riktigt tänker på den. Den har mest fått rykte om sig som snoppens bihang, kan man säga. Men det är ju trots allt från testiklarna (som finns i pungen) som vi för vidare vår avkomma, varför den har en väldigt viktig funktion. Med tanke på att pungen är så känslig borde den ju rimligen sitta på insidan för att skydda från skador. Men för att spermaproduktionen ska fungera på bästa möjliga sätt, krävs det att kroppstemperaturen är något lägre (37 grader)där än resten av kroppen, varför pungen hänger på "utsidan" av kroppen. Det är också därför den varierar i storlek - den anpassar helt enkelt form efter värme. Nu är det dock dags att sätta pungt (jag är för rolig ibland).

Det var dagens pungfakta. Över till ekot.

Dagens inlägg är inget mindre än en guide som kan rädda ditt liv om det vill sig illa. Det må vara ett worst case scenario, men det är faktiskt inte helt omöjligt att vår planet invaderas av zombies. Det har hänt i flertalet filmer, och alla vet att filmer praktiskt taget är på riktigt, så varför skulle inte en zombieinvasion kunna äga rum? (Nåja, det är väl inte en invasion vi talar om i ordets rätta bemärkelse, utan det är snarare så att en zombiesmitta sprids genom att redan smittade biter människor som i sin tur blir zombies och sprider smittan vidare, och det blir en apokalyptisk stämning och hela städer tas över utan att egentligen "invaderas". Ni fattar.) Vart smittan från början kommer från brukar enligt oskrivna zombiefilmsregler inte förklaras, varför inte jag heller behöver motivera det för att förklara att zombiesmittan kan spridas på riktigt i vår värld. Som sagt, sådant som visas på film är verklighet, och därför kan en zombieinvasion äga rum.

Så, nu när alla övertygande vetenskapliga bevis är lagda på bordet är det dags att ge en liten guide till hur man överlever just en zombieinvasion. Eller liten och liten - det är troligtvis det kanske längsta inlägget i min privata blogghistoria. Jag ber om ursäkt.

Steg 1: Lokalisering och igenkänning
För att överleva en zombieinvasion är den absolut mest grundläggande och effektiva metod helt enkelt att undvika kontakt. I det långa loppet lär du stöta på (stöta på, inte stöta på) zombien förr eller senare då de expanderar till större massor, men det kan vara en god idé att lära sig känna igen dem redan från början för att undvika onödig kontakt. En zombies utseende kan variera stort, men det finns vissa igenkännande drag man bör komma ihåg. Zombies är levande döda, varpå deras ansikten och kroppar ofta är tämligen livlösa vilket avslöjas i deras likblekhet och taskiga hållning. Blicken är även den tom och livlös, ungefär som den blick man kan få på morgnar när man stirrar på närmsta flingpaket utan att vara medveten om det. Deras tungomål är svårt att uttyda och gutturala läten är vanligt förekommande, oftast i form av suckanden eller (osexiga) stönanden. Någon kommunikation mellan zombierna verkar dock inte finnas. Gångstilen är ofta ganska släpig och snubblande, och de haltar ofta fram. De är långsamma och därför ganska enkla att undvika - fara uppstår istället då de agerar i stora massor. Deras klädstil beror helt på vad de hade på sig då de transformerades till zombies så stilen kan variera stort, men ofta är kläderna trasiga och kropparna slitna och blodiga. Deras lukt är äcklig och rutten och påminner vagt om en viss pappersmassefabrik i Piteå, och deras primära föda består av människokött varför de är farliga för dig. Sammanfattningsvis kan man säga att zombiens utseende kan variera enormt, men zombien är ändå lätt att känna igen. Här är två olika varianter av zombiegrupper:

Steg 2: Samlande och flykt
När du lokaliserat och insett en gryende zombieinvasion kommer den kanske mest kritiska fasen för överlevnad - samlande och flykt. Kortfattat innebär denna fas att snabbt ta sig från den mest farliga zonen till en säkrare plats, helst avlägset från storstäderna. Bäst är egentligen att fly helt själv och barrikadera sig ensam, men i regel gör man inte det utan tar med sig några kamrater i flykten. Här är det enormt viktigt att du tar med rätt personer, eftersom det i förlängningen kommer att vara just den samling människor som blir det största hotet mot säkerheten, om vi ska tro zombiefilmsgenren. Det största hotet kommer i regel inifrån (gruppen), inte utifrån (zombierna). Tips och varningar:

- Ta inte med någon som har med sig ett skjutvapen. Det kan verka bra att ha i början, men skjutvapnet kommer att bli en maktfaktor inom gruppen senare och utnyttjas på ett dåligt sätt.
- Rörelsehindrade eller gamla är inte att rekommendera då de slöar ner. Man har inte tid att vara blödig. Prioritera.
- Ta inte med astmatiker eller hjärtsjuka heller, de kommer bara tappa sin medicin ute bland zombiehorderna och få för sig att de måste hämta medicinen, vilket innebär slutet för alla. Priotera igen.
- Ta inte med barn. De blir så himla äckliga när de är zombies. Huvva.
- Gravida kvinnor? Bad idea. De är långsamma och föder ändå ingen mänsklig varelse.
- Per Gessle eller Marie Serneholt? Njaäe. Eller står du ut så är det väl upp till dig.
- Ta gärna med familjemedlemmar eller käresta, för du kommer inte ha möjlighet att hämta dem sen. Då är det för sent. Kom dock ihåg att det är mer eller mindre lag på att minst en familjemedlem kommer att bli smittad och du måste döda denna/denne innan invasionen är över, vilket kan vara psykiskt påfrestande. Men de dör ju ändå om du inte tar med dem, så det är ett val du får göra. Det är kört ändå, liksom. Men det är nog trevligt med sällskap kan man tänka.
- Ta bara med folk som inte har anhöriga de bryr sig om, för det leder bara till besvär senare när de får för sig att de kan rädda dem.
- Hysteriska (blondiner) personer är absolut inget att ta med. Dels agerar de irrationellt och kan springa ut genom dörrar och släppa in alla zombies i er barrikerade fästning, dels är de allmännt skitjobbiga med sina skrik.
- Djur är inte heller att rekommendera, såvida det inte är en apörn. De är coola djur.

Steg 3: Barrikadering
Vare sig du är själv eller i grupp är det viktigt att hitta ett bra ställe att barrikadera sig på. Då tiden är knapp kan det vara svårt att hitta ett ställe som kan barrikaderas till er fästning, men det är samtidigt enormt viktigt för er överlevnad. Det är viktigt att zombierna inte tar sig in någonstans, och helst inte ens vet att ni gömmer er där. Att springa in i sin lägenhet på bottenplan i ett studentgettho som Ålidhem är helt enkelt inte att rekommendera. Helst ska barrikaderingen ske avlägset från bebyggelse och med få ingångar, varpå det blir lättare att barrikadera igen. Konserver och mat som räcker länge är att rekommendera, så var inte kräsen med maten då det är betydligt större sannolikhet att ravioli kommer att vara din huvudföda i en oviss tid framåt, än att plommonspäckad karré med nougattryffel kommer att vara det.

Viktigt att komma ihåg! Var du än barrikaderar dig kommer det att finnas en källare någonstans, och vid något tillfälle mot slutet kommer du tvingas skydda dig i källaren. Det brukar inte gå bra i och för sig, men det kan ju bara bra att förbereda sig ändå. Ha gärna med ett gameboy och rikligt med batterier utifall du får gömma dig där länge. Du behöver heller inte ha någon toalett i närheten eftersom man vid en zombieinvasion inte behöver uträtta sina behov längre. Man håller sig eller något, jag vet inte. Men en toalett behövs inte i alla fall.

Steg 4: Utrymning
Bästa sättet att överleva är alltså helt enkelt att barrikadera sig och undvika kontakt så länge som det är möjligt. Tids nog kommer du dock att tröttna eller av andra behov måsta ta dig därifrån. Bäst vore om du kan vänta ut tills armén skjutit ner alla zombies, eller att de dött av svält eller liknande. Grattis isåfall, du överlevde! Viktigt vid utrymning är dock att du tydligt visar att du är människa, så inte någon skjuter huvudet av dig i tron om att du är zombie. Man ser helt enkelt lite sliten ut efter att ha barrikaderat sig några månader. Om zombierna finns kvar, ja då gäller hela proceduren en gång till, från steg 1 till 4, fast med barrikadering på annan plats. Att återvända till samma plats är oklokt, då en "öppnad" barrikadering är en dålig barrikadering. Tids nog ger zombierna med sig, alternativt dör du. Det löser sig i alla fall.

Till sist - Allmänna tips:
- Drabbas inte av panik. Ta det lugnt. Zombierna är väldigt långsamma och utgör egentligen inget hot om du håller huvudet kallt. Underskatta dock inte zombierna när de kommer i horder. Då är det svårt att springa förbi dem.
- Välj vapen med omsorg. Helst ska du undvika zombiekontakt helt och hållet, men ett vapen är ändå viktigt. Slagträn och svärd är att rekommendera, då de har relativt bra räckvidd och kan slå sönder skallen på en zombie ganska snabbt (vilket i regel är den kroppsdel som måste avlägsnas för att ta kål på odågan). Skjutvapen kan vara bra om du är pricksäker, men livsfarliga eftersom du förr eller senare måste ladda om, vilket du enligt alla regler lär måsta göra när zombiesarna är som närmast.
- Zombierna är inga simmare, så utnyttja det vid behov.
- Ha gärna MacGyver med dig om läget tillåter. Han är alltid bra att ha till hands, inte minst om ni barrikaderar er i en Claes Ohlsson-affär. Han kan göra fällor och skydd av det mesta.
- Kalla dem inte för zombies! Z-ordet är förbjudet och ska av respekt för zombiegenren inte användas. Och man vill ju inte reta upp zombierna i onödan heller. Att jag använder benämningen zombies nu är helt enkelt av praktiska skäl. Skriver man zombier i word ändrar rättstavningen det till zambier. Kan också vara bra att veta.
- Var inte blödig. Du får nog räkna med att förlora i princip alla nära och kära ändå. Försök att istället se det positiva i att du nu äntligen slipper den där jobbiga bussvärdinnan i framtiden.
- Ha gärna en tv till hands. Genom tv eller radio eller annan "modern" mediekommunikation sker den ensidiga kontakten med omvärlden. Du kan inte kontakta, men du kan bli kontaktad. Dessutom vore det ju dumt att missa fotbolls-EM eller Days of our Lives bara för en jämra zombieinvasion.
- Dekorera gärna barrikaderingen med påskliljor eller något annat fint om du har möjlighet. Det lönar sig att ha det hemtrevligt eftersom du antagligen kommer bli ganska less efter några månader.
- Glöm inte tandborsten eller åtminstone lite minttabletter, såvida du inte trivs med att lukta zombie ur munnen.

Sammanfattningsvis hoppas jag att den lilla överlevnadsguide kan vara er till gagn vid behov. Helst slipper vi ju en zombieinvasion, men det är alltid bäst att vara förberedd. Jag känner i alla fall att jag gjort mitt bidrag. Lycka till!

Eftersom sommaren tjuvstartade lite halvt för några veckor sedan, blev många besvikna över att vädret blev sämre igen. Det blev kallt, grått och regnigt lika fort som smöret smälte veckan innan. Nu är vädret "sådär", men folk runtomkring gnäller ändå på vädret. Om man bortser från det faktum att människor ALLTID gnäller på vädret oavsett väder, så är det ändå uppenbart att de missat hela grejen med vår och sommar. Det är inte solskenet, ljuset och värmen som är det bästa med att snön smälter bort som folk verkar ha fått för sig, utan det är istället något helt annat. Det bästa med våren är genvägarna.

Det må låta som en petitess, men faktum är att när snön smälter bort och gräset kommer fram så öppnas det helt nya världar och friheten är enorm och outtömlig. När snön ligger på marken blir man mer eller mindre tvungen att följa de upplogade vägarna och särskilt mycket alternativa vägval finns inte (i Norrland, that is). Nu när gräset frodas är det återigen möjligt att spara sekunder genom att gena över vissa ställen. Tänk alla lekparker man kan gena igenom, eller de folktomma vägarna som kröker sig som man utan problem kan korsa "för tidigt". På sådana genvägar sparar man kanske, om man är effektiv, fem sekunder av sitt liv som man kan lägga på annat viktigt. Att man sedan slösar dessa fem skunder på i princip ingenting är inte väsentligt. Inte heller att själva genvägen i sig är väldigt kort och varken sparar några mängder i tid eller ork är särskilt viktigt. Poängen ligger istället i frihetskänslan. Nu kan man faktiskt gena över en gräsplätt utan att plumsa ner i två decimeter blötsnö. Man kan cykla över grusplaner. Man kan klättra över små staket. Solen kan ju ta sig någonstans - det är genvägarna som är grejen med den bortsmälta snön. Tänk på det nästa gång du genar förbi gungorna i den lilla lekparken.

Men okej. Jag tar gärna varmt väder också.

Och till sist ett litet tillägg till Anna, som sitter och kämpar med uppsats och därigenom har lite att göra. Kolla det här youtubeklippet. Du kanske sett det förut, men det är ändå riktigt roligt om man är lite blödig för puttinuttiga filmer. Jag funderar på att skaffa riktigt brittiska barn... påminner de för övrigt inte litegrann om det där gamla kortet på pappa och Bo som barn?



Var inte rubriken till det här inlägget skitbra förresten? Helfyndigt och informativt. Jag är ganska nöjd själv faktiskt. En av mina bästa prestationer någonsin kanske. Typ.

Eller nja, kanske inte riktigt i vanliga fall, men på en viss punkt är jag faktiskt det. Bortsett från speciella tillställningar som fotbolls-VM och liknande då det är "okej" att vara nationalist i Sverige, så är jag det absolut när det kommer till tv-tittande. Vad menar jag nu med det här? Jo:





Jag borde egentligen inte behöva motivera mig ytterligare. Det är rent vedervärdigt att höra Pippi på engelska, kort sagt. De har tryckt in alldeles för många ord i melodin och till råga på allt dessutom ändrat det. Och den där lilla "versen" som något äckligt barn sjunger? Wtf? Att det är en tant som sjunger den istället för Inger Nilsson gör ju inte saken bättre heller. Och visslandet är ju inte ens i takt. Men det är inte själva låten som är det värsta. Eller vad sägs om den här scenen?




En av mina favoritscener egentligen. Man blev helt enkelt extremt sugen på allt godis - allt såg så färggrannt och äkta ut, mycket tack vare de där glasburkarna. Eller okej, när de där ungarna käkar upp allt godis sen blir man förstås jätteäcklad, men ändå. Problemet med den här scenen på engelska är framförallt Pippis obehagliga röst. Nej, en tant på 60-talet som ska härma en liten tjej med röda flätor och har en extrem Lilla-huset-på-prärien-röst fungerar helt enkelt inte särskilt bra. Tyvärr.