Din bortglömde hjälte

Jag har en oförklarlig fablaisse för tävlingsprogram inom matlagning. Då menar jag inte matlagningsprogram av typen Mat-Tina eller Leila bakar, utan rena tävlingsprogram som Top Chef och Hells Kitchen. Av någon anledning tycker jag att det är oerhört fascinerande att titta på hur duktiga kockar tävlar i vem som kan göra de godaste maträtterna. Kanske är det för att det är bekvämt att titta på hur andra stressar för att hinna färdigt sina maträtter medan man själv kan ta det lugnt? Kanske beror det på att jag själv tycker att matlagning är intressant men sällan tar mig tid till att utöva det själv? Kanske är det spänningsmomentet i tävlingen - vem är helt enkelt bäst?  Eller är det helt enkelt fascinerande för att deltagarna är så duktiga? Jag vet faktiskt inte, men det är något som gör att jag gärna bänkar mig framför tvn och tittar när den hårda juryn klagar på att den brässerade anklevern visst inte gick särskilt bra ihop med den schalottenlöksbaserade Beurre blancen som deltagaren slängt ihop på en halvtimme, medan jag själv skyfflar i mig makaroner och halvfabrikatsköttbullar. Ena sidan av mig skäms lite, den andra sidan tycker att köttbullarna är grymt goda.

Hursomhelst gillar jag såna program så pass mycket att jag bestämt mig för att göra en kort guide till matlagningstävlingsprogram du inte bör missa:

Top Chef: Matlagningstävlingsprogrammet med stort M. Extremt talangfulla kockar tävlar varje vecka genom att servera olika rätter inför en kräsen jury. Oftast är tävlingarna gjorda med en twist - kockarna får kanske bara använda konserver, får inte använda ugn/spis, får bara använda ena handen, måste använda en specifik ingrediens, måste bli klara inom 10 minuter eller liknande. Deltagarna är oerhört skickliga vilket gör att man fascineras över vilka sjuka (i positiv bemärkelse) maträtter de kan plocka fram av i princip ingenting. Deltagarna är ofta intressanta och det knorras en hel del mellan dem när de tvingas samarbeta eller tävla mot varandra utan att för den skull förta fokus från själva tävlingen. (Tänk Marcel vs Ilan+alla andra.) Dessutom gör det ju ingenting att Padma Lakshmi är programledare...

Top Chef: Just Desserts: Ett program som jag iofs inte sett ännu eftersom det så vitt jag vet ännu inte spelats in. Men en variant på Top Chef där man enbart tävlar i efterätter låter som himmelriket. Inget ont om päronhalvor med after eight, men det här kan nog stimulera lite nya idéer.

Masterchef goes large: Masterchef är litegrann som Top Chef, men med betydligt lägre budget och för amatörkockar istället för riktiga talanger. Det roliga med Masterchef är blandningen på deltagare. Folk som nöjer sig med att servera blodkorv med kålrot ställs mot kockar som strävar efter att bli Michelinkockar. Perfekt "program-att-se-på-när-man-äter-lunch-hemma-vid-12-tiden-program" eftersom det går halv 12 på kanal 8 varje vardag. Relativt rappt temp och en halvtimmes långa program. Precis lagom.

Hells Kitchen: Ingen lär väl ha undgått att höra talas om Hells Kitchen. Det är i alla fall ett matlagningsprogram där twisten är att programledaren/juryn/tävlingsledaren består av en och samma person: den argsinte Gordon Ramsay. Han skriker, svär och skäller på deltagarna så det står härliga till så fort de gjort något fel eller visar osäkerhet i köket. Detta blir till sist lite tröttsamt och det som från början var chockerande känns nu lite urvattnat; ja, vi har förstått att Gordon är arg. (Jag påstår att det skulle vara mycket otäckare att servera undermålig mat till Tom Collichio, en av jurymedlemmarna i Top Chef, än till Gordon av denna anledning. Eftersom Gordon skäller och svär åt alla blir det inget unikt, medan Tom nästan kan se lite ledsen ut när maten är dålig. Litegrann som när mamma säger "Jag är inte arg - jag är besviken". Det tar så mycket ondare.)
Tvärr dras dessutom produktionen ner en hel del av att vara så oerhört amerikadramatiskt: "You don't wanna miss the next exploding episode of Hells kitchen!" med tillhörande speakerröst, eldflammor och tuff musik. Dessutom envisas de med att upprepa allt flera gånger, så att det ska bli mer spännande. Åh, nåja. Jag gillar det ändå, även om det inte låter så här. Jag följer gärna Hells Kitchen, eftersom det trots allt brukar vara en väldigt underhållande tävling. Här är stressfaktorn i köket oerhört påtaglig.

Rosemary Shragers School for Cooks: Ett ganska hemtrevligt program där kocken Rosemary Shrager varje vecka lär ett gäng matintresserade människor laga mat. Det känns väldigt mycket "hemskunskapslektion"  över produktionen vilket jag gillar; det är en stressande tävling men samtidigt känns det väldigt mysigt. Hade jag själv varit deltagare i något matlagningsprogram så hade mitt val hamnat på detta. Deltagarnas kunskaper kan variera ganska mycket men i regel är de inga proffs. Det bästa med programmet är dock något helt annat. Det är nämligen så att varje gång Rosemary smakar på maten så knastrar och knaprar det så det står härliga till. Det spelar ingen roll vad hon äter eftersom det ändå alltid knaprar? Det är ytterst märkligt. Rosemary kan till och med smaka på en soppa och få det att knastra. Fascinerande!