Din bortglömde hjälte

På denna blogg har jag ibland lyft intressanta notiser från Piteå-Tidningen i allmänhet och nyheter från Bertil Sundkvist i synnerhet bara för att jag tycker det är så charmigt med lokala nyheter under nyhetstorka. Därför blev jag så glad igår då jag slog upp pappersvarianten av gårdagens DN och insåg att även rikstäckande morgontidningar mitt under brinnande valtider kan slänga in nyhetsstoff som lika gärna kunnat vara skrivna av Bertil Sundkvist i Arjeplog:

Denna fascinerande notis var alltså placerad mitt bland alla nyheter som kretsade kring valet. 6 helsidor om valet tillsammans med en korvätande gädda, alltså. Man kan inte annat än gilla det. Extra bra blir det då de även anammat Piteåtidningens stil och träffsäkra humor. Vad sägs till exempel om mycket finurliga beskrivningen "Varm korv är fina fisken"? Särskrivning och ordvits i ett! Kan inte bli bättre. Tack, DN.

Jag minns en gång då jag under mitten av 90-talet såg på TV4-sporten. Idag är TV4-sporten känt för att vara ett lite tramsigare alternativ till sporten på SVT, men på 90-talet var det lite annorlunda. Då var det nämligen betydligt värre.

Episoden jag minns handlade om ett inslag av den då mycket duktiga ishockeyspelaren Calle Johansson, men ärligt talat minns jag ingenting från inslaget i sig utan snarare om hur den presenterades. I studion sitter Peter Jihde, i vanlig ordning iklädd den senaste och hippaste frillan. På 90-talet innebar detta en fräsig pagefrilla, toppad med ett par runda glasögon. Men det var inte Peters utseende som var det ovanliga i det här fallet, för det var man ju van vid. (Och, det ska tilläggas, killarna på TV4-sporten verkar än idag ägna mer intresse åt att klä sig i märkliga coola kläder och frisyrer samt hänga på Stockholms inneställen än att leverera intressanta och djuplodade sportreportage. Tänk Patrick Ekwall.) Nej, istället sker det märkliga eftersom Peter verkar lite smånervös för en simpel presentation av ett reportage om Calle Johansson. Till sist öppnar han munnen och med en småländska som blivit betydligt skarpare på grund av en påtaglig nervositet, får han ur sig: "Och nu ska vi över till..."

... och eländet har bara börjat. För istället för att bara säga "Calle Johansson", tittar han istället med småflackande blick in i kameran, som börjar zooma ut! Zoomen går väldigt långsamt, vilket drar ut på den jobbiga tystnaden. Alla ni som växt upp med Christer Ulfbåge och den där röda telefonen som han talar i när det blir "strul i kontrollrummet" har alla erfarit den pinsamma väntan som uppstår då inslag inte vill fungera. Ju längre desto pinsammare, och precis så kändes det när den nervösa Peter Jihde till sist hamnar i helbild. Nu förstår man ännu mindre. Peter står nämligen inte vid ett bord som man alltid tänkt sig, utan han står vid en synth!? Vad är nu detta?

Jo, med nervösa fingrar börjar han spela låten som jag fram tills då trodde hette "Är du vaken, Jöns?", men som tydligen heter "Calle Johansson". Och han spelar första strofen, och spelar förstås lite fel och med en väldigt märklig rytm, men det är inget tvivel om vilken låt det är. Jag som tv-tittare vet inte om jag ska skratta, förfäras eller gråta utan sitter mest som ett frågetecken blandat med ett utropstecken tills Jihde tittar upp i kameran igen, ler lite fånigt och säger "just det, Calle Johansson!" och frågetecknet i mig blir bara än större. Ridå.

Jag har letat och letat men tyvärr verkar denna episod inte finnas sparad i cyberrymden, men den finns ändå  fastnaglad på näthinnan vilket jag tror att jag är glad för, även om det är med en viss tveksamhet. Men vad vill jag egentligen ha sagt med hela detta inlägg? Ingenting egentligen, men bara en liten fingervisning om vilka risker man tar då man ser valdebatt i TV4 och i synnerhet då Peter Jidhe är vald som någon slags "länk till folket". Jag såg nämligen debatten igår, som på väldigt många plan var en rätt kul och spännande debatt, men Peter Jihde och TV4 vet verkligen hur man gör för att irritera mig. Men mer om det någon annan gång, för nu måste jag äta. Hej och hå!