Din bortglömde hjälte

- I England och andra länder firar de jul den 25e! (sägs när de i någon amerikansk film firar jul på "fel dag" och någon kommer med upplysningen som alla redan visste)

- Vi har dragit ner på julklapparna i år (men ändå överstiger julklapparnas kostnader Bhutans, Lesothos och Ekvatorialguineas sammanlagda BNP)

- Det är bara en liten, liten grej! (sägs av den person som sagt att han eller hon inte ska köpa julklappar till en viss person, men naturligtvis ändå köpt en)

- Nu ska vi äta sakta och länge! (säger värdpersonen innan alla tagit för sig, dock så slutar det i alltid att alla glufsar i sig snabbt och sedan drabbas av kollektiv paltkoma ett bra tag framöver)

- Oj, du måste varit riktigt snäll i år eftersom du fått så många julklappar, höhö. (en riktigt fyndig kommentar som sägs till en person som fått mycket julklappar)

- Vad jobbigt det måste vara att ha tandställning så mycket som fastnar i tänderna! (kommentar som sägs vid knäckätandet)

- Egentligen är jag proppmätt men jag äter bara för att jag vet att det är gott (okynnesätning hör julen till, eventuellt vid knäckätandet)

- Oj vad gott det är med frukt! Man äter så mycket sötslisk att man uppskattar frukten ännu mer (klyscha som sägs då man är nyttig och anfaller fruktskålen bland alla kolestorolhöjare)

- Man måste ha en riktig gran! Med plastgran blir det ingen riktig jul!
alternativt:
- Jag tycker faktiskt det är lika fint med en plastgran. (Det blir faktiskt jul oavsett gran, och självklart det är fint med plastgran, men det spelar ingen roll eftersom det inte LUKTAR gran. Oavsett gran eller plastgran är det en klyscha)

- Snälla barn! (föräldrasvaret på frågan "vad önskar du dig i julklapp?" och som verkligen inte är till någon hjälp alls)

Jag har länge kallat denna blogg för Tomas - Din bortglömde hjälte av den enkla anledningen att jag brukar lista bortglömda hjältar. Dessutom kan jag väl i någon mån också räknas som bortglömd. Men inte längre! Nu har nämligen en förening startat i min hemstad Piteå där folk som heter Tomas eller Thomas helt enkelt träffas och... jaa... träffas? En Tomas-klubb kort och gott. Exakt vad klubben gör vet jag inte, men den 20 december (dagen innan Tomas namnsdag) ska i alla fall en stor Tomas-fest hållas, vilket du kan läsa mer om i Piteåtidningen.

Alla Tomasar som bor i Piteå har fått en inbjudan, men även andra Tomasar är välkomna. Eftersom jag är exilpitebo har jag inte fått någon officiell inbjudan, men å andra sidan är jag säkert välkommen att deltaga. I dagsläget vet jag inte om jag är på orten vid tillfället, vilket känns mycket tråkigt. Festen låter ju helt underbar! Eller vad sägs till exempel om detta citat, från Tomas-klubbens ena grundare Tomas Ekström:
- Eftersom vår namnsdag infaller den 21:a, på en söndag, kan det vara lämpligt att sparka igång tillställningen redan på lördagkväll och fira bland annat tolvslaget med raketregn.
Jag menar - raketregn?! Det vill man ju inte missa...

Tyvärr fick den inbjudne Tomas Ledin förhinder och kommer inte att delta på festen, men däremot kommer en orkester med bara Tomasar att spela musik. Det här känns helt enkelt hur stort som helst och jag känner mig ledsen i själen eftersom jag antagligen kommer att missa spektaklet. Men som det låter verkar ju detta bli en årligen återkommande händelse så jag ser positivt på fortsättningen.

Även om klubben/festen inte är tillägnad just mig utan snarare alla som heter Tomas borde jag ändå betraktas som någorlunda bortglömd, men det känns ändå lite hycklande att påstå att "Tomas" är en bortglömd hjälte och detta av två anledningar:

Som ni kanske vet har jag och Sofia adopterat en utvecklingsstörd tvättbjörn som vi tar hand om. I början var det problematiskt och Örjan, som vi kallar honom, gjorde få framsteg och var allt som oftast grinig och på dåligt humör. Vi har länge varit oroliga för Örjans hälsa, men nu börjar framstegen komma ordentligt! När vi kom hem efter en promenad ute i det vintriga Umeå hade Örjan bakat jättefina lussebullar och till och med slängt ihop ett pepparkakshus! Så vackert!

Örjans vackra lussebullar:

Notera exempelvis den vackra "lussekatten" i mitten, eller varför inte imitationen av Munchs Skriet vänster om den?

För ett antal somrar sedan försökte jag, förgäves, lära min lillasyster den oädla konsten att "filma" i fotboll. Det gäller att ha bra timing, att söka motståndarens ben, skrika högt och kasta sig våldsamt och verkligen se ut att ha ont. Givetvis är det ett plus i kanten om man skär upp sår på benen och blöder, eftersom detta förstärker känslan av en våldsam tackling. Tyvärr var min elev inte någon hejare på filmarkonsten och träningen gav aldrig riktigt frukt, men gudarna ska veta att jag försökte!

Att filma är förstås moraliskt förkastligt eftersom det är ett otyg som inte hör hemma i fotbollen. Det är spelförstörande och oärligt rakt igenom. Men samtidigt - är det inte väldigt komiskt när filmningar som i klippet under faktiskt går hem? Klippet är från Colombianska ligan förra veckan:

I dagarna fick jag mitt värdebesked för min tjänstepension 2008. Enligt beräkningar kommer jag att få 12 kronor varje månad efter att jag fyllt 65 fram till min död. Efter lite snabba uträkningar med mina högst begränsade mattekunskaper räknade jag ut att jag enligt detta kommer leva tills jag fyller 85 år. Hur de kan veta mitt dödsdatum låter jag vara osagt, men jag ska alltså klara mig i tjugo år på 12 kronor i månaden (nu förutsätter jag förvisso att jag kommer vara arbetslös i resten av mitt liv vilket kanske kan ifrågasättas litegrann). Med andra ord kan jag alltså köpa ett av dessa förslag, i månaden:

Det ser med andra ord ganska ljust ut. 12 kronor i månaden kan låta lite, men folk har klarat sig på mindre! Ovanstående lista är ett bevis på hur gott man kan leva med denna tjänstepension. Att jag har studieskulder och annat hängande över axlarna är ett senare problem, men det kommer såklart ordna sig det med. Nu kan jag knappt bärga mig för att bli pensionär. Det ska bli skitskoj!

Aftonbladet är i mina ögon inte annat än en medelmåttig skvallerblaska som inte förtjänar att tas på allvar. "Tråkigt" då att Sportbladet faktiskt kan vara riktigt läsvärt ibland, vilket innebär att jag trots allt måste läsa Aftonbladet. Erik Niva har börjat en artikelserie/julkalender som antagligen håller i sig fram till jul, och första luckan (om Jürgen Klinsmann) var rent genial. Hoppas att resterande delar är lika underhållande och läsvärda. Mer sådant!

Idag är det en stor dag! Carte d'Or lanserar sina nya, asfräcka Chateü le Angéls-skor. Med den nätta prissumman på 1799:- om man beställer dem direkt från barnarbetesfabriken i Angola istället för att köpa dem i city för nästan 3000 pix ser jag dem som ett givet kap. Men jag undrar ändå. Ska man kanske inte vänta någon månad tills priserna gått ned några procent, eller finns det risk att skorna är alldeles för ute då? Den som lever får se.

Ett annat par som lockar just nu på marknaden är ett par svarta Chohoha från Kellogg's. De kan vara lite kyliga för årstiden men passar utmärkt när det börjar bli slask ute och man med god marginal kan kliva genom slibbet utan att bli våt om tårna. Dessutom medföljer alltid reflexväst och en piggelin på köpet. Ett varningens finger ska dock höjas eftersom skorna bara finns i svart, vilket är en färg som kan tänkas vara lite svåra att matcha till övriga klädesplagg. Jag hade gärna sett fler alternativ - varför inte leopardmönstrat?