Hyllning till de bortglömda, del XXXVIII
Efter 38 hjältehyllningar har trogna läsare säkerligen märkt min förkärlek till att alltid försöka ha någon slags krystad textdisposition, vilket lett till att i princip varje hjältehyllning hittills har föregåtts av en mer eller mindre tillkrånglad inledning som fungerar som presentation av hjälten ifråga. Man kan kalla det skitnödigt, men man skulle också kunna kalla det "intesseväckande", eller åtminstone som ett försök till det. Denna gång är det möjligen den mest långsökta och tillkrånglade inledning jag någonsin använt, men å andra sidan ger det mig tillfälle att visa en av mina absoluta favoritscener ur svensk film. Vi börjar med att kolla klippet så förklarar jag varför sen:
Scenen har förstås sina brister, men vi kan strunta i dem för tillfället. Som exilnorrbottning (och därmed även norrlänning i blodet) har denna scen på många sätt befäst fördomar om norrlänningar, men det kan jag givetvis ha överseende med, särskilt som jag själv flitigt citerar Hedlund. Detta sker i synnerhet vid pinsamma tystnader som blir ännu tystare och pinsammare eftersom samtalspartnern ifråga inte förstår referensen. Men ändå, handen på hjärtat - nog har du väl någon gång, vid något tillfälle, sagt något av följande:
"Heter du Hedlund i förnamn?"
"Näääee, he gör ja int".
"Det har blivit dyrt här i Schweiz."
"Vi kom från Norrland vi."
Har du inte sagt någon av dem har du sannolikt inte sett Sällskapsresan II tillräckligt många gånger. Och för att nu försöka knyta ihop den här bisarrt långa inledningen ska jag försöka komma till pudelns kärna, nämligen scenens slutcitat:
"Vet du vad har, Hedlund?"
"Nä?"
"Taskig tajming!"
För det är just det där med taskig tajming som dagens bortglömda hjälte verkligen har. Hade hjälten kommit i någon annan tid hade den sannolikt varit i var mans och kvinnas ägo, men istället har den fallit bort till den lätt dammiga minneshögen bland andra nostalgiprylar. Jag pratar naturligtvis om ingenting annat än det bortglömda magneto-optiska digitala lagringsmediumet - Minidisc!
Konceptet var inte alls dumt. I teorin skulle Minidiscen kunna konkurrera ut såväl cd-skivan som kasettbandspelaren. Det var en mycket liten och bärbar sak som man väldigt enkelt kunde spela in på. Inspelningarna lagrades digitalt på en liten fyrkantig och smidig diskett, och dess ljud var defintivt jämförbart med CD-kvalitet. Personligen var jag en av dem som skaffade en Minidisc, och inte sällan lånade jag skivor på biblioteket för att sedan kopiera över låtarna till det praktiska MD-formatet. Därefter kunde jag nöjt lyssna på låtarna, antingen på min cd-spelare med inbyggd MD, alternativt på min bärbara MD-variant som såg ut exakt som den på bilden ovan. Jag behövde inte lyssna med dålig kvalitet på någon plastig 80-talsfreestyle, och jag slapp också bära runt på en osmidig cd-spelare med ett otal nummer skivor, eller för all del - en bergsprängare vilket jag i ärlighetens namn aldrig skulle ha haft tillräckligt självförtroende eller street cred för att kunna använda offentligt även om jag hade varit tonåringsspoling då det begav sig.
Så istället satt jag där på bussar och dylikt med en käck Minidisc i jackfickan och hade det allmänt trivsamt. Så vad hände? Varför blev MDn något som betecknas som en bortglömd hjälte i ytterkanterna av cyberspace istället för att bli den storsäljare det ändå hade potential att bli? Tjaa. Det är väl en del samspelande faktorer, men framför allt taskig tajming.
MDn utvecklades och började säljas redan 1992, men då var den dels alldeles för dyr, och dels var tekniken inte tillräckligt utvecklad för att locka den stora publiken. Men 1997 var man redo, och Sony satsade stora pengar på att marknadsföra denna briljanta produkt, vilket bidrog till ett flertal mer eller mindre tramsiga reklamfilmer:
Succé! Eller nä. Det gick ganska dåligt. I samma veva började MP3-musiken att vinna terräng, och det dröjde inte länge förrän Napster och MP3-spelare blev en kombination som försvårade för MDn. Den där snygga, smarta och fiffiga lilla disketten som levde på att den var "liten" hade helt enkelt svårt att konkurrera med en osynlig fil som man inte ens behövde (eller kunde!) ta på. Även om lätt konservativa personer som undertecknad försökte påstå att "man vill ju ändå ha något fysiskt, en skiva eller diskett eller liknande!" var det trots allt argument som får anses vara tämligen lättviktiga i dagens Spotify-samhälle. När Ipoden slog igenom i början av 2000-talet var det mer eller mindre tack och gonatt för MDn.
Idag är det mer än tjugo år sedan Minidiscen kom till världen, och även om jag kanske bara är en av världens kanske tio personer som än idag faktiskt har ett MD-ställ i lägenheten anser jag definitivt att fenomenet förtjänar en plats på listan över bortglömda hjältar. Så idag spelar vi våra hyllningsskivorr för ingen mindre än Minidiscen - musikformatet med taskig tajming!
Hyllningslistan
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att få vara ond.
28. Orginalteliapappan - Teliapappan som glömts bort
29. Familjefäder - En mycket viktig del av samhället men som fördummats i tvns värld
30. Ringo Starr - Beatlen som är så bortglömd att folk glömmer att han glömts
31. Rudan - Fisken som inte går att utrota
32. John Cazale - Mannen man vill ha med sig då man hyr film
33. Mariekexet - Kexet med fler användningsområden än smakämnen
34. Svettorkarna - Funktionärerna som torkar svett från golvet
35. The Hanson Brothers - Original-Hanson.
36. "Karsten" - Mannen som dubbade samtliga röster i Cyborg 009
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att få vara ond.
28. Orginalteliapappan - Teliapappan som glömts bort
29. Familjefäder - En mycket viktig del av samhället men som fördummats i tvns värld
30. Ringo Starr - Beatlen som är så bortglömd att folk glömmer att han glömts
31. Rudan - Fisken som inte går att utrota
32. John Cazale - Mannen man vill ha med sig då man hyr film
33. Mariekexet - Kexet med fler användningsområden än smakämnen
34. Svettorkarna - Funktionärerna som torkar svett från golvet
35. The Hanson Brothers - Original-Hanson.
36. "Karsten" - Mannen som dubbade samtliga röster i Cyborg 009
37. Text-tv - 70-talsmediet som håller än idag
38. Minidisc - Musikformatet med taskig tajming
OBS! Samtliga hyllningar går att finna under kategorin "hyllning till de bortglömda) till höger --->
Hyllning till de bortglömda, del XXXVII
Eller ja, kanske. Vi gör ett upplivningsförsök så får vi se. En blogg känns ju sådär lagom nytt och fräscht år 2014. Dessutom skrevs mitt senaste inlägg för över ett år sedan, och det säger ju sig självt att det inte riktigt fungerar att driva en sådan blogg. Men bara för att ni tror att den är död tänkte jag chockera min läsare (ja, jag har faktiskt haft en besökare som återkommit då och då - kudos!) genom att helt enkelt skriva ett inlägg, för även om bloggen må leva på dropp innebär det förstås inte att det inte finns bortglömda hjältar och fenomen som bör uppmärksammas lite extra. Dagens bortglömde hjälte är just ett sådant fenomen som jag använder nästan dagligen, och som de allra flesta säkert stött på men kanske inte riktigt insett storheten i. Jag talar om ett fenomen som funnits i Sverige sedan slutet av 70-talet (som det andra landet i världen - bara en sån sak!) och som trots dagens nästintill löjligt stora informationsutbud står sig fantastiskt bra fortfarande. Ringer det ingen klocka ännu kanske följande siffror får några av er att haja till:
377.
100.
336
601.
440 (i OS-tider)
Ja, jag talar självklart om medieuniversumets självklara mittpunkt: text-tv!
Det kan väl knappast inte bara ha varit jag som växt upp med det sorgliga faktumet att alla intressanta fotbolls- eller ishockeymatcher inte sänds på tv eller radio (i synnerhet inte före streamingens och internetradios tid), så istället har man fått hålla till godo med att "377a" den. Detta innebär helt enkelt att man med ojämna intervaller springer till televisionen och kollar text-tv sida 377 (och följande sidor framåt) för att där se senaste uppdaterade resultaten. Kort sagt är det ett primitivt sätt att se matcher "live" för oss som inte haft den optimala tillgången, och efter en omgång i Premier League sker det väl snarast på reflex att man "336ar" för att se hur tabellen förändrats.
Att denna nyhet var på TV3s sida förvånar kanske inte er som minns hur TV3-nyheterna brukade vara.
Men det är förstås inte bara sport som gäller. Nyheter och politiska analyser av alla slag är lättillgängliga, och varje gång jag sätter mig tvn är det nästan alltid text-tv jag slår på först. Jag må låta som en neandertalare, men i min värld är den korta, dagliga nyhetsuppdateringen på morgonen via text-tv så mycket bekvämare och tillgängligare än alla smarttelefoner i världen.
Om TVn skulle vara upptagen av någon annan (vilket var ett större problem förr i tiden då folk fortfarande såg på tv enligt tablån) så kan man rent av använda en så kallad "mixfunktion", vilket innebär att man kan se såväl filmen eller programmet som text-tvn samtidigt (men i realiteten kanske snarare innebär att man varken kan se programmet eller text-tvn överhuvudtaget eftersom det är omöjligt att se någonting alls i den osaliga röran), och en sådan detalj visar hur utvecklingen verkligen ligger i framkant.
Jag har också ett barndomsminne av hur jag och mina syskon i unga år brukade spela "bingo" på text-tv (s.517 har jag för mig?), ofta hemma hos vår farmor av någon anledning. Tänk vad spännande. Man skriver ner fem olika sifferkombinationer, sen slår man in "bingosidan" på text-tv, och efter en stund kommer det upp olika siffror. Den som först får fem siffror rätt får äran att säga bingo. Kan ni tänka er något festligare? Nej, jag tror inte det. Party party!
Så för att sammanfatta lite kort, anser jag att text-tv är ett mycket praktiskt och användbart medium som tyvärr ofta glöms bort när man pratar om medias utbredning idag. I en tid då smarta telefoner, internet och twitter slagit ut personsökare och faxmaskiner vill jag påstå att text-tv står sig starkt än idag, men det glöms ofta bort i mediabruset. Idag vill jag därför tillägna våra hyllningssånger till just text-tv.
Hyllningslistan
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att få vara ond.
28. Orginalteliapappan - Teliapappan som glömts bort
29. Familjefäder - En mycket viktig del av samhället men som fördummats i tvns värld
30. Ringo Starr - Beatlen som är så bortglömd att folk glömmer att han glömts
31. Rudan - Fisken som inte går att utrota
32. John Cazale - Mannen man vill ha med sig då man hyr film
33. Mariekexet - Kexet med fler användningsområden än smakämnen
34. Svettorkarna - Funktionärerna som torkar svett från golvet
35. The Hanson Brothers - Original-Hanson.
36. "Karsten" - Mannen som dubbade samtliga röster i Cyborg 009
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att få vara ond.
28. Orginalteliapappan - Teliapappan som glömts bort
29. Familjefäder - En mycket viktig del av samhället men som fördummats i tvns värld
30. Ringo Starr - Beatlen som är så bortglömd att folk glömmer att han glömts
31. Rudan - Fisken som inte går att utrota
32. John Cazale - Mannen man vill ha med sig då man hyr film
33. Mariekexet - Kexet med fler användningsområden än smakämnen
34. Svettorkarna - Funktionärerna som torkar svett från golvet
35. The Hanson Brothers - Original-Hanson.
36. "Karsten" - Mannen som dubbade samtliga röster i Cyborg 009
37. Text-tv - 70-talsmediet som håller än idag
OBS! Samtliga hyllningar går att finna under kategorin "hyllning till de bortglömda) till höger --->
Hyllning till de bortglömda, del XXXVI
Nuförtiden brukar folk i gemen ganska slentrianmässigt säga att tecknade eller animerade filmer ska ses på sitt originalspråk, vilket i regel är engelska, eftersom det är mycket bättre så. Detta är ett påstående jag bara håller med om bitvis. För med handen på hjärtat; när ni tänker exempelvis på den tecknade filmen Djungelboken, tänker ni inte då Baloo med Beppes röst, och är inte Gösta "Reidar-i-Rederiet" Pruzelius den enda Bagheera ni kan tänka er? Och i Robin Hood - visst ska det vara den riktige Björn Gustafson som prisar gud för skatteåterbäringen, och det är Ingvar Kjellson som ska leverera alla klassiska "Det är Robin Hood, jag vill ha..." i rollen som Prins John. John Harrysson samt hans son Peter Harrysson är två andra klassiska dubbare, och naturligtvis har vi ju allas vår Monica Forsberg.
Exemplena är många, men jag tänker inte dra upp alla här, utan snarare försöka göra en poäng. Det finns nämligen några gemensamma faktorer med alla bra svenska röstinsatser i tecknade filmer, nämligen att i princip alla hör till den äldre skolan av tecknade filmer, alltså något före dataanimationernas maktövertag i Disneyvärlden (jag räknar inte in Lejonkungen exempelvis - Richard Wolff ÄR Scar). Något som kanske är ännu viktigare är att röstskådespelarna var utvalda för att ha karakteristiska röster och vara duktiga på just röstskådespeleri. Idag verkar valet av röstskådespelare snarare gå till "kändisar" än duktiga karaktärsskådespelare. Eller hur tänkte man annars när man castade Måns Zelmerlöf som en av huvudkaraktärerna i Trassel?
Som en hyllning till riktigt duktiga ambitiösa röstskådespelarinsatser har jag därför valt att idag hylla en man vars namn jag faktiskt inte kunnat ta reda på. Jag syftar nämligen på mannen som gör samtliga svenska röster i den gamla serien Cyborg 009. Serien i sig får väl sägas vara tämligen lågkvalitativ, men den lyfts ordentligt av denna röstskådespelare vars historia är höjd i dunkel, rykten och spekulationer. Enligt en del grävande på internet påstås det att han ska vara en dansk vid namn Karsten, och andra rykten säger att han ska vara av asiatiskt ursprung. Kort sagt är det ett av de största mysterierna inom animevärlden, och kanske också den enda anledningen till att folk i Sverige faktiskt kommer ihåg serien.Exemplena är många, men jag tänker inte dra upp alla här, utan snarare försöka göra en poäng. Det finns nämligen några gemensamma faktorer med alla bra svenska röstinsatser i tecknade filmer, nämligen att i princip alla hör till den äldre skolan av tecknade filmer, alltså något före dataanimationernas maktövertag i Disneyvärlden (jag räknar inte in Lejonkungen exempelvis - Richard Wolff ÄR Scar). Något som kanske är ännu viktigare är att röstskådespelarna var utvalda för att ha karakteristiska röster och vara duktiga på just röstskådespeleri. Idag verkar valet av röstskådespelare snarare gå till "kändisar" än duktiga karaktärsskådespelare. Eller hur tänkte man annars när man castade Måns Zelmerlöf som en av huvudkaraktärerna i Trassel?
Det som "Karsten" (jag tar mig friheten att kalla honom det, för enkelhetens skull) gör är alltså att han dubbar samtliga röster i en och samma serie, i ett 50-tal avsnitt. Han har ett brett urval av röster att göra - äldre gubbar, småflickor, Hitler, muskelknuttar - allt! Extra bra blir det eftersom svenska uppenbarligen inte är hans modersmål, vilket gör att formuleringar som "Du gör i oordning din telekines" och "Människoheten och sannheten" blir nya begrepp i svenska språket. Nedan följer ett kort smakprov av den eminenta dubbningen:
Du bör förstås njuta av klippet i sin helhet, men lyssna lite extra på:
0.22 - "Du gör ju i oordning din telekines"
1.03 - "Idag blir det mig som vinner"
2.13 - Efter ett dramatiskt ögonblick hör vi ett trovärdigt kvinnogråt
2.18 - En liten utläggning om "den fruktade sannheten!"
2.32 - Här har vi en dialog om ett "vikingaspööööke" och "övertro". Det hela eskalerar i att man attackerar ett isberg med en harpun och utropar "Harponen!"
4.20 - Vår hjälte möter pojken som förlorat sin far i ett känsloladdat ögonblick och frågar en fråga som ignoreras, varpå vår hjälte frågar igen: "Du, hörde du inte så bra?"
Äsch, vi tar ett till klipp, denna gång ett litet kortare som också har ett dramaturgiskt sammanhang. Denna gång har vi en känslomässig scen där en man kommer hem efter en lång militärtjänst för att återförenas med sin trolovade:
Notera här hur Karsten växlar mellan man, kvinna och barn på ett övertygande sätt flera gånger i samma scen. Visserligen verkar han glömma bort vilken röst som används till vilken person emellanåt, men det är småskavanker som man får ta, helt enkelt.
Det finns förstås massvis av fler exempel, men jag tror att min poäng är gjord. Karsten kanske inte är den skickligaste röstskådespelaren där ute, men han är definitivt en av de mest hängivne. Utan hans insats hade förmodligen Cyborg 009 aldrig visats i Sverige, men den håller alltså legendstatus än idag på sitt lilla vis. Vi kanske aldrig får veta den fruktade sannheten om vem "Karsten" är, men han förtjänar ändå att vi idag kastar våra heroiska harpuner på vår okände hjälte, dubbaren som gör allt - "Karsten".
Hyllningslistan
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att få vara ond.
28. Orginalteliapappan - Teliapappan som glömts bort
29. Familjefäder - En mycket viktig del av samhället men som fördummats i tvns värld
30. Ringo Starr - Beatlen som är så bortglömd att folk glömmer att han glömts
31. Rudan - Fisken som inte går att utrota
32. John Cazale - Mannen man vill ha med sig då man hyr film
33. Mariekexet - Kexet med fler användningsområden än smakämnen
34. Svettorkarna - Funktionärerna som torkar svett från golvet
35. The Hanson Brothers - Original-Hanson.
36. "Karsten" - Mannen som dubbade samtliga röster i Cyborg 009
0.22 - "Du gör ju i oordning din telekines"
1.03 - "Idag blir det mig som vinner"
2.13 - Efter ett dramatiskt ögonblick hör vi ett trovärdigt kvinnogråt
2.18 - En liten utläggning om "den fruktade sannheten!"
2.32 - Här har vi en dialog om ett "vikingaspööööke" och "övertro". Det hela eskalerar i att man attackerar ett isberg med en harpun och utropar "Harponen!"
4.20 - Vår hjälte möter pojken som förlorat sin far i ett känsloladdat ögonblick och frågar en fråga som ignoreras, varpå vår hjälte frågar igen: "Du, hörde du inte så bra?"
Äsch, vi tar ett till klipp, denna gång ett litet kortare som också har ett dramaturgiskt sammanhang. Denna gång har vi en känslomässig scen där en man kommer hem efter en lång militärtjänst för att återförenas med sin trolovade:
Notera här hur Karsten växlar mellan man, kvinna och barn på ett övertygande sätt flera gånger i samma scen. Visserligen verkar han glömma bort vilken röst som används till vilken person emellanåt, men det är småskavanker som man får ta, helt enkelt.
Det finns förstås massvis av fler exempel, men jag tror att min poäng är gjord. Karsten kanske inte är den skickligaste röstskådespelaren där ute, men han är definitivt en av de mest hängivne. Utan hans insats hade förmodligen Cyborg 009 aldrig visats i Sverige, men den håller alltså legendstatus än idag på sitt lilla vis. Vi kanske aldrig får veta den fruktade sannheten om vem "Karsten" är, men han förtjänar ändå att vi idag kastar våra heroiska harpuner på vår okände hjälte, dubbaren som gör allt - "Karsten".
Hyllningslistan
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att få vara ond.
28. Orginalteliapappan - Teliapappan som glömts bort
29. Familjefäder - En mycket viktig del av samhället men som fördummats i tvns värld
30. Ringo Starr - Beatlen som är så bortglömd att folk glömmer att han glömts
31. Rudan - Fisken som inte går att utrota
32. John Cazale - Mannen man vill ha med sig då man hyr film
33. Mariekexet - Kexet med fler användningsområden än smakämnen
34. Svettorkarna - Funktionärerna som torkar svett från golvet
35. The Hanson Brothers - Original-Hanson.
36. "Karsten" - Mannen som dubbade samtliga röster i Cyborg 009
Hyllning till de bortglömda, del XXXV
Någon gång på 90-talet hörde jag en låt på radion som inledningsvis påminde en hel del om McDonalds ungefär samtida reklamlåt (doo, ba pa baa badobidoo, baba dooobapapaapa doobidooo... typ. Ni vet vilken jag menar.) Jag upptäckte dock snart att låten skiljde sig något från reklamlåten, och istället för doobapaa sjöng gruppen tydligen Mmmbop. Jag var länge helt övertygad om att gruppen som sjöng låten Mmmbop bestod av tjejer vilket var en slutsats jag baserade helt på deras ljusa röster. När jag sedan såg musikvideon till samma låt blev jag övertygad - det var verkligen tre stycken blonda, söta, långhåriga tjejer som sjöng.
Men nej, visade det sig sen. Det var inte alls tre tjejer utan det var tre långhåriga, blonda och söta bröder med efternamnet Hanson, varpå deras bandnamn helt sonika blev något så fantasifullt som just Hanson. Mmmbop blev en enorm jättehit som följdes av några halvhitar som följdes av inte så mycket som sedan följdes av en comeback, men då var de söta, långhåriga pojkarna inte lika söta längre, rösterna målbrottsknäckta och det vinnande konceptet var inte särskilt vinnande längre. Men faktum kvarstår - Hanson hade en kort men mycket lyckosam karriär, fick massor av skrikande fans efter sig och säkerligen en hel del pengar. De fick defintivt uppmärksamet då det begav sig på 90-talet.
Det folk verkar ha glömt bort på vägen är att Hanson bara var en blek kopia av tre andra bröder som hade sin storhetstid efter 1977, året då filmen Slapshot kom (eller Slagskott som den hette på svenska). Filmen handlar om hur Paul Newmans karaktär blir tränare för ett mediokert ishockeylag i de lägre divisionerna. Tre långhåriga bröder med det bekanta efternamnet Hanson värvas till laget, som nu blir oerhört populärt och framgångsrikt; inte nödvändigtvis bara på grund av deras skicklighet inom ishockey utan snarare på grund av att "The Hanson Brothers" spelar hårt och fult till NHL-agenternas stora glädje, vilket illustreras ganska tydligt i detta klipp.
Även om jag har svårt att tro att 90-talsbröderna hade kunnat göra något i stil med vad som händer ungefär 2.10 in i klippet och fortfarande ha kvar sin tonårsgullighet kan man inte förneka att likheterna mellan Hansonarna är slående. Alla gör de karriär under epitetet "Hanson brothers", och dessutom är samtliga långhåriga. Hockeybröderna gör sig kända genom att använda våld, och enligt mitt sätt att se på saken kan man även påstå att de moderna Hanson våldför sig på folk genom sin musik.
Jag anser att originalversionen av The Hanson Brothers har fallit i lite väl stor glömska, och det är dags för dem att åter kliva fram i rampljuset, några år efter att även kopiorna klivit undan från folks direkta medvetande. Men de hade en intensiv tid i rampljuset och jag anser att det är dags för originalen att hyllas. Visserligen kan man kanske tycka att det inte är något hjältemässigt att slå ner folk på isen, och nej, det är det förstås inte, i synnerhet eftersom de använder mycket fula och fega metoder som enbart en spelare som dumskallen Todd Bertuzzi kan uppskatta. Men ändå, titta på dem! Långhåriga, tafatta och med skarpa och tjocka glasögon - man kan inte låta bli att imponeras lite i smyg ändå. Och hur man än väljer att se på saken är de trots allt en originalversion av en kopia som blev framgångsrik, och sådant är alltid en fjäder i hjältehatten.
Hyllningslistan:
Det folk verkar ha glömt bort på vägen är att Hanson bara var en blek kopia av tre andra bröder som hade sin storhetstid efter 1977, året då filmen Slapshot kom (eller Slagskott som den hette på svenska). Filmen handlar om hur Paul Newmans karaktär blir tränare för ett mediokert ishockeylag i de lägre divisionerna. Tre långhåriga bröder med det bekanta efternamnet Hanson värvas till laget, som nu blir oerhört populärt och framgångsrikt; inte nödvändigtvis bara på grund av deras skicklighet inom ishockey utan snarare på grund av att "The Hanson Brothers" spelar hårt och fult till NHL-agenternas stora glädje, vilket illustreras ganska tydligt i detta klipp.
Även om jag har svårt att tro att 90-talsbröderna hade kunnat göra något i stil med vad som händer ungefär 2.10 in i klippet och fortfarande ha kvar sin tonårsgullighet kan man inte förneka att likheterna mellan Hansonarna är slående. Alla gör de karriär under epitetet "Hanson brothers", och dessutom är samtliga långhåriga. Hockeybröderna gör sig kända genom att använda våld, och enligt mitt sätt att se på saken kan man även påstå att de moderna Hanson våldför sig på folk genom sin musik.
Jag anser att originalversionen av The Hanson Brothers har fallit i lite väl stor glömska, och det är dags för dem att åter kliva fram i rampljuset, några år efter att även kopiorna klivit undan från folks direkta medvetande. Men de hade en intensiv tid i rampljuset och jag anser att det är dags för originalen att hyllas. Visserligen kan man kanske tycka att det inte är något hjältemässigt att slå ner folk på isen, och nej, det är det förstås inte, i synnerhet eftersom de använder mycket fula och fega metoder som enbart en spelare som dumskallen Todd Bertuzzi kan uppskatta. Men ändå, titta på dem! Långhåriga, tafatta och med skarpa och tjocka glasögon - man kan inte låta bli att imponeras lite i smyg ändå. Och hur man än väljer att se på saken är de trots allt en originalversion av en kopia som blev framgångsrik, och sådant är alltid en fjäder i hjältehatten.
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att få vara ond.
28. Orginalteliapappan - Teliapappan som glömts bort
29. Familjefäder - En mycket viktig del av samhället men som fördummats i tvns värld
30. Ringo Starr - Beatlen som är så bortglömd att folk glömmer att han glömts
31. Rudan - Fisken som inte går att utrota
32. John Cazale - Mannen man vill ha med sig då man hyr film
33. Mariekexet - Kexet med fler användningsområden än smakämnen
34. Svettorkarna - Funktionärerna som torkar svett från golvet
35. The Hanson Brothers - Original-Hanson.
Hyllning till de bortglömda, del XXXIV
Imorgon spelar Sverige semifinal i handbolls-VM, vilket förstås kommer bli mycket spännande oavsett resultatet. Den så otroligt viktige spelaren Kim Andersson har redan tvingats bryta turneringen på grund av skada, och det finns även risk att den nästan lika viktiga Oscar Carlén missar matchen. Att förlora viktiga kuggar i ett lag är förstås aldrig något positivt.
Det finns dock några personer som jag vill påstå är nästan lika viktiga för hela turneringen som enstaka spelare. De är, precis som spelarna, att betrakta som hjältar eftersom turneringen inte hade varit densamma utan dem. Skillnaden är att de personer jag pratar om aldrig får någon berömmelse i rampljuset, trots deras viktiga och ganska tuffa uppgift. De är aktiva under matcherna, men får sällan någon credd alls för sina insatser. Jag pratar naturligtvis om Svetttorkarna - funktionärerna som torkar svett från golvet.
Det finns dock några personer som jag vill påstå är nästan lika viktiga för hela turneringen som enstaka spelare. De är, precis som spelarna, att betrakta som hjältar eftersom turneringen inte hade varit densamma utan dem. Skillnaden är att de personer jag pratar om aldrig får någon berömmelse i rampljuset, trots deras viktiga och ganska tuffa uppgift. De är aktiva under matcherna, men får sällan någon credd alls för sina insatser. Jag pratar naturligtvis om Svetttorkarna - funktionärerna som torkar svett från golvet.
Det finns alltså funktionärer vars uppgift är att springa in på planen med en trasa och torka upp svettfläckar som blir efter att spelare ramlar eller kastar sig mot marken, vilket alltså är ganska vanligt i handboll där spelarna ofta kastar sig själva när de skickar iväg skott. Dessa svettfläckar på golvet kan vara farliga för spelarna, eftersom det är lätt att halka på dem eller vrida foten på olika sätt. Om inte annat är det ganska äckligt, såvida man nu inte gillar svettiga golv av någon anledning. Med andra ord har svettorkarna en mycket viktig uppgift när de håller golvet fritt från poteniella dödsfällor. Och äckel, då.
Men trots de viktiga insatser som svettorkarna genomför är det aldrig någon som berömmer deras insats. När svettorkarna tvingas rycka in för att rädda handbollsmatcherna struntar tv-producenterna fullständigt i deras svettiga jobb (no pun intended). Istället bryter man matchen tillfälligt medan svettorkarna gnider trasorna så snabbt de kan och torkar golvet rent. Men tv-tittarna får knappt se deras aktion. TV-producenterna brukar istället snabbt klippa in bilder från de senaste målchanserna eller zoomar in Staffan Olssons bisarrt stora snusprillor där han gastar från tränarbänken, och från arenan/idrottshallen spelar man gärna någon fräck synthlåt från 90-talet.
Men trots de viktiga insatser som svettorkarna genomför är det aldrig någon som berömmer deras insats. När svettorkarna tvingas rycka in för att rädda handbollsmatcherna struntar tv-producenterna fullständigt i deras svettiga jobb (no pun intended). Istället bryter man matchen tillfälligt medan svettorkarna gnider trasorna så snabbt de kan och torkar golvet rent. Men tv-tittarna får knappt se deras aktion. TV-producenterna brukar istället snabbt klippa in bilder från de senaste målchanserna eller zoomar in Staffan Olssons bisarrt stora snusprillor där han gastar från tränarbänken, och från arenan/idrottshallen spelar man gärna någon fräck synthlåt från 90-talet.
Ola och Staffan förtjänar all respekt, men de får sin tid i rampljuset ändå. Jag vill se svettorkarna!
Varför hyllas inte svettorkarna som de hjältar de faktiskt är? Utan dem hade handbollsmatcherna sannolikt inte kunnat hålla samma nivå som de gör nu. Spelare skulle skada sig till höger och vänster, och dessutom skulle de naturliga pauserna i matchen som svettorkningen innebär inte ge tiden åt tränarna att gå igenom fiffiga tekniker och taktiker om torkningen inte fanns. Vad jag önskar är helt enkelt att TV-producenterna ger tid åt svettorkarna och faktiskt låter dem synas i bild, så att Svenssons får avnjuta deras svettorkarteknik och imponeras över deras insatser.
Jag uppmanar samtliga att se matchen imorgon, hålla tummarna och heja på Sverige - men ge också en extra eloge till svettorkarna!
Hyllningslistan:
Jag uppmanar samtliga att se matchen imorgon, hålla tummarna och heja på Sverige - men ge också en extra eloge till svettorkarna!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att vara ond.
28. Orginalteliapappan - Teliapappan som glömts bort
29. Familjefäder - En mycket viktig del av samhället men som fördummats i tvns värld
30. Ringo Starr - Beatlen som är så bortglömd att folk glömmer att han glömts
31. Rudan - Fisken som inte går att utrota
32. John Cazale - Mannen man vill ha med sig då man hyr film
33. Mariekexet - Kexet med fler användningsområden är smakämnen
34. Svettorkarna - Funktionärerna som torkar svett från golvet
Hyllning till de bortglömda, del XXXIII
De allra flesta av oss har någon gång varit på barnkalas. Kalas är ett fenomen som förändrats mycket genom åren; själv hör jag till den generation där VHS var något nytt och fräscht, och således kunde höjdpunkten på festligheten vara att se den senaste och mest populära (barn)filmen. (Men eftersom filmen ofta var så långa var det sällan någon som kunde stanna ända tills kalaset var över, men det är en annan historia.)
Idag är film och tv vardagsmat, och att hyra en film till ett barnkalas är nog ytterst ovanligt. Vad som däremot torde finnas kvar (jag anar bara, har inte varit på särskilt många barnkalas detta millenium) är alla godsaker i form av bullar, fika, godis och tårta. Men på barnkalas fanns det alltid någon stackare som var allergisk mot precis allt. Antingen var det mjölkallergi, eller så var det nötter, eller så var det chokladen, eller så tyckte man bara starkt illa om grädde. Så vad gjorde man då med den stackare som inte kunde äta någonting alls från det lockande fikabordet? Jo, man gav honom/henne det som ska hyllas idag, nämligen Mariekexet - kexet med fler användningsområden än smakämnen.
Idag är film och tv vardagsmat, och att hyra en film till ett barnkalas är nog ytterst ovanligt. Vad som däremot torde finnas kvar (jag anar bara, har inte varit på särskilt många barnkalas detta millenium) är alla godsaker i form av bullar, fika, godis och tårta. Men på barnkalas fanns det alltid någon stackare som var allergisk mot precis allt. Antingen var det mjölkallergi, eller så var det nötter, eller så var det chokladen, eller så tyckte man bara starkt illa om grädde. Så vad gjorde man då med den stackare som inte kunde äta någonting alls från det lockande fikabordet? Jo, man gav honom/henne det som ska hyllas idag, nämligen Mariekexet - kexet med fler användningsområden än smakämnen.
Så varför ska man hylla ett kex som ärligt talat är en ganska medioker smakupplevelse som snarare upplevs som ett kex som i princip bara pensionärer köper av gammal vana eftersom det alltid funnits och alltid varit billigt? Min mamma skulle förmodligen ha sagt: "Ja, men de är ju så begärliga!". Och jo, jag kan nog ändå hålla med om att kexen är begärliga, men det finns mycket begärligt här i världen. Därför tänkte jag lista ytterligare några användningsområden där Mariekex lämpar sig väldigt väl.
Användningsområden för Mariekex:
- Trösttugg för stackarna som inte kunde äta tårta på kalaset. Detta har redan nämnts ovan och det finns kanske inte så mycket mer att tillägga. Men jag vill påstå att det alltid var någon stackare som var tvungen att äta Mariekex, och jag är övertygad om att jag inte är ensam om att ha upplevt det så. Varför det alltid var just Mariekex beror förmodligen på tre anledningar; för det första är det billigt, för det andra skulle de inte saknas om de åts upp och för det tredje finns det så få ingredienser i kexet att det i princip är omöjligt att vara allergisk mot dem.
- Mata björnar och andra djur på djurparker. Av någon anledning brukar man ofta ge björnar Mariekex och honung; kanske för att det alltid blir över från djurskötarnas kafferast, eller kanske för att björnarna helt enkelt tycker om kexen. Hursomhelst brukar kexen användas på detta vis. (En gång bevittnade jag ett gäng barn som hade det prestigefyllda uppdraget att placera ut kexen innan björnarna kom in, men en rackarunge åt upp flera av kexen när han trodde att ingen såg. Men vi såg dig, grabben, och vi vet var du bor.) Kexen kan även användas av familjer som tagit med sig fika till parkbesöket och förvånande nog insett att det blivit flera kex över, och därefter har man ignorerat skylten där det står "Mata ej djuren" och slängt in lite tilltugg för att se vad som händer.
- Visslingsleken. Något som de allra flesta stött på eller råkat ut för. Det går helt enkelt ut på att man ska äta upp ett antal Mariekex och sedan vara den som först lyckas vissla en viss melodi. Eftersom Mariekexen är erkänt torra och smuliga är detta väldigt knepigt, och därför roligt att bevittna.
- Kolla sväljningsförmåga med nasofibroskopi i dysfagiutredningar. En fördel med att vara tillsammans med en logopedstudent är att man ökar sitt ordförråd gällande krångliga namn på saker och ting, men även att man får mycket intressanta fakta kring mariekexets användning inom sväljningsutredningar. Att använda sig av nasofibroskopi till dysfagiutredningar innebär, på lekmannaspråk, att man sticker ner en liten kamera för att se om man exempelvis har problem med sväljförmågan. Då använder man ofta Mariekex för att se om patienten kan svälja ordentligt, gissningsvis eftersom Mariekexen är erkänt smuliga och svårsvalda. Har man extra tur får man dessutom dricka en smaskig drink bestående av förtjockat vatten och grön karamellfärg, men ärligt talat ska man nog bara vara tacksam; att äta Mariekex utan något att skölja ned med används förmodligen i tortyrkammare världen över.
- Fungerar bra som "Dags-att-rensa-skafferiet-indikator". Ofta får man snilleblixtar när man är ute och handlar, som att man borde köpa lite vattning purjolökssoppa i pulverform eller liknande. Men efter att man packat upp varorna i skafferiet brukar man i regel inse att den där snilleblixten nog inte var så snillig trots allt, och man glömmer bort produkten ganska snart. Istället står produkten där tills det antingen börjar lukta, mögla eller tills utgångsdatumet gick ut för onämnbart lång tid sedan. Mariekex kan ha den förmågan; man köper det på impuls, men eftersom man aldrig blir sugen på kexen står de kvar i skafferiet i oviss framtid. När man väl upptäcker paketet beror det ofta på en slump: "Hade vi Mariekex hemma?". Sen blir man eventuellt sugen och överväger att ta ett kex eller två men tittar för säkerhets skull lite snabbt på bäst före-datumet, och inser då att det var alldeles för längesen sen man städade ur skafferiet senast. (Kexen kan du förmodligen äta alldeles oavsett hur länge sedan utgångsdatumet gick ut. Så torra som kexen är redan från början är det svårt att tänka sig att de kan bli torrare.)
- Fungerar som inlägg i alla dessa uttjatade dialektdiskussioner. Ja, hur uttalar man det? Uttalar man E:et, alltså MariEkex? Eller säger man det som man säger namnet Marie, alltså utan att uttala E:et? Marikex? Och när man väl kommit överens om det kommer nästa fråga. Hur uttalar man kex? Med hårt k, alltså MarieKäx? Eller använder man den västsvenska varianten med tj-ljud, Marietjäx? Det finns med andra ord åtminstone fyra olika sätt att säga det på, så något verkligt svar på frågan finns nog inte. Man får säga som man vill och är van med, kort sagt. (Men uttalar man det på något annat sätt än just MariEKäx, med uttalat e och hårt k, är man förstås lite dummare än andra eftersom det är det klart snyggaste uttalet.)
- En usel ordvits för alla som känner någon som heter Marie. Okej, jag vet att de flesta ogillar ordvitsar. Men seriöst. Om man har en snygg flickvän/kompis som heter Marie borde det vara ett medborgerligt ansvar att vid något tillfälle hänvisa till henne som "Mariekexet". Visserligen får man kanske skämmas lite för den ostiga vitsen, men läggs bollen upp på volley mitt framför näsan på en måste man smasha. Faktiskt.
Det finns säkert ännu fler användningsområden för Mariekexen, men jag tror ändå jag gjort min poäng klar. Mariekexen må kanske inte vara världens mumsigaste tilltugg, men har en viktig samhällsfunktion ändå. Jag skulle vilja påstå att världen blivit en mångt mycket bättre plats sedan Mariekexens tillträde på den svenska marknaden, den 13e decemer 1888. (Allt enligt det alltid lika pålitliga wikipedia.) Men vet ni om fler användningsområden får ni hemskt gärna kommentera.
Länge leve Mariekexen!
Användningsområden för Mariekex:
- Trösttugg för stackarna som inte kunde äta tårta på kalaset. Detta har redan nämnts ovan och det finns kanske inte så mycket mer att tillägga. Men jag vill påstå att det alltid var någon stackare som var tvungen att äta Mariekex, och jag är övertygad om att jag inte är ensam om att ha upplevt det så. Varför det alltid var just Mariekex beror förmodligen på tre anledningar; för det första är det billigt, för det andra skulle de inte saknas om de åts upp och för det tredje finns det så få ingredienser i kexet att det i princip är omöjligt att vara allergisk mot dem.
- Mata björnar och andra djur på djurparker. Av någon anledning brukar man ofta ge björnar Mariekex och honung; kanske för att det alltid blir över från djurskötarnas kafferast, eller kanske för att björnarna helt enkelt tycker om kexen. Hursomhelst brukar kexen användas på detta vis. (En gång bevittnade jag ett gäng barn som hade det prestigefyllda uppdraget att placera ut kexen innan björnarna kom in, men en rackarunge åt upp flera av kexen när han trodde att ingen såg. Men vi såg dig, grabben, och vi vet var du bor.) Kexen kan även användas av familjer som tagit med sig fika till parkbesöket och förvånande nog insett att det blivit flera kex över, och därefter har man ignorerat skylten där det står "Mata ej djuren" och slängt in lite tilltugg för att se vad som händer.
- Visslingsleken. Något som de allra flesta stött på eller råkat ut för. Det går helt enkelt ut på att man ska äta upp ett antal Mariekex och sedan vara den som först lyckas vissla en viss melodi. Eftersom Mariekexen är erkänt torra och smuliga är detta väldigt knepigt, och därför roligt att bevittna.
- Kolla sväljningsförmåga med nasofibroskopi i dysfagiutredningar. En fördel med att vara tillsammans med en logopedstudent är att man ökar sitt ordförråd gällande krångliga namn på saker och ting, men även att man får mycket intressanta fakta kring mariekexets användning inom sväljningsutredningar. Att använda sig av nasofibroskopi till dysfagiutredningar innebär, på lekmannaspråk, att man sticker ner en liten kamera för att se om man exempelvis har problem med sväljförmågan. Då använder man ofta Mariekex för att se om patienten kan svälja ordentligt, gissningsvis eftersom Mariekexen är erkänt smuliga och svårsvalda. Har man extra tur får man dessutom dricka en smaskig drink bestående av förtjockat vatten och grön karamellfärg, men ärligt talat ska man nog bara vara tacksam; att äta Mariekex utan något att skölja ned med används förmodligen i tortyrkammare världen över.
- Fungerar bra som "Dags-att-rensa-skafferiet-indikator". Ofta får man snilleblixtar när man är ute och handlar, som att man borde köpa lite vattning purjolökssoppa i pulverform eller liknande. Men efter att man packat upp varorna i skafferiet brukar man i regel inse att den där snilleblixten nog inte var så snillig trots allt, och man glömmer bort produkten ganska snart. Istället står produkten där tills det antingen börjar lukta, mögla eller tills utgångsdatumet gick ut för onämnbart lång tid sedan. Mariekex kan ha den förmågan; man köper det på impuls, men eftersom man aldrig blir sugen på kexen står de kvar i skafferiet i oviss framtid. När man väl upptäcker paketet beror det ofta på en slump: "Hade vi Mariekex hemma?". Sen blir man eventuellt sugen och överväger att ta ett kex eller två men tittar för säkerhets skull lite snabbt på bäst före-datumet, och inser då att det var alldeles för längesen sen man städade ur skafferiet senast. (Kexen kan du förmodligen äta alldeles oavsett hur länge sedan utgångsdatumet gick ut. Så torra som kexen är redan från början är det svårt att tänka sig att de kan bli torrare.)
- Fungerar som inlägg i alla dessa uttjatade dialektdiskussioner. Ja, hur uttalar man det? Uttalar man E:et, alltså MariEkex? Eller säger man det som man säger namnet Marie, alltså utan att uttala E:et? Marikex? Och när man väl kommit överens om det kommer nästa fråga. Hur uttalar man kex? Med hårt k, alltså MarieKäx? Eller använder man den västsvenska varianten med tj-ljud, Marietjäx? Det finns med andra ord åtminstone fyra olika sätt att säga det på, så något verkligt svar på frågan finns nog inte. Man får säga som man vill och är van med, kort sagt. (Men uttalar man det på något annat sätt än just MariEKäx, med uttalat e och hårt k, är man förstås lite dummare än andra eftersom det är det klart snyggaste uttalet.)
- En usel ordvits för alla som känner någon som heter Marie. Okej, jag vet att de flesta ogillar ordvitsar. Men seriöst. Om man har en snygg flickvän/kompis som heter Marie borde det vara ett medborgerligt ansvar att vid något tillfälle hänvisa till henne som "Mariekexet". Visserligen får man kanske skämmas lite för den ostiga vitsen, men läggs bollen upp på volley mitt framför näsan på en måste man smasha. Faktiskt.
Det finns säkert ännu fler användningsområden för Mariekexen, men jag tror ändå jag gjort min poäng klar. Mariekexen må kanske inte vara världens mumsigaste tilltugg, men har en viktig samhällsfunktion ändå. Jag skulle vilja påstå att världen blivit en mångt mycket bättre plats sedan Mariekexens tillträde på den svenska marknaden, den 13e decemer 1888. (Allt enligt det alltid lika pålitliga wikipedia.) Men vet ni om fler användningsområden får ni hemskt gärna kommentera.
Länge leve Mariekexen!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att vara ond.
28. Orginalteliapappan - Teliapappan som glömts bort
29. Familjefäder - En mycket viktig del av samhället men som fördummats i tvns värld
30. Ringo Starr - Beatlen som är så bortglömd att folk glömmer att han glömts
31. Rudan - Fisken som inte går att utrota
32. John Cazale - Mannen man vill ha med sig då man hyr film
33. Mariekexet - Kexet med fler användningsområden än smakämnen
Hyllning till de bortglömda, del XXXI
Det är dags att, åtminstone tillfälligt, väcka liv i denna blogg som legat i dvala sedan en tid tillbaka. Detta sker lättast genom en hyllning till en ny, bortglömd hjälte. Nummer 31 på listan bland bortglömda hjältar går till en varelse som sällan får någon uppmärksamhet alls. I värsta fall är det en illasmakande, ful fisk men i bästa fall kan varelsen vara vad som räddar jorden vid en eventuell klimatkatastrof. Det kan vara skillnaden på mänskligetens och djurvärldens överlevnad om det vill sig illa. Om inte annat är det en grymt cool fisk, vilket i sig är hjälteegenskaper nog i min bok. Hjälten som ska hyllas idag är därför ingen mindre än Rudan - fisken som inte går att utrota.
Inte hört talas om rudor? Dags för information isåfall. Det är en karpfisk, en sån där äcklig, snorgulbrun (odefinierbar men äcklig färg) skräpfisk som simmar omkring i dammar och lever på... ja, något okänd? Jag vet faktiskt inte själv, i ärlighetens namn. Skräp? Slam? Varandra? Ingen aning, och egentligen spelar det ingen roll, för det är just det som är det coola med rudan. Oavsett vad överlever den. Rudan är, enkelt sagt, en överlevare.
En fiskare som haft "turen" att få upp en riktigt fet ruda
Rudans funktion är faktiskt så enkel. Den överlever. Det är egentligen allt den gör. Den är i det närmaste oätlig eftersom den smakar så illa, och av den anledningen inte särskilt eftertraktad bland fiskare. De enda som egentligen uppskattar rudor som föda är gäddor, vilket inte direkt är en fisk som är känd för att vara kräsen utan hugger praktiskt taget allt de ser. Ja, även barns fötter. Därför används rudan ibland som bete de gånger de vill fiska just gäddor.
Bilden tjuvad från Aftonbladet, som var noggranna att poängtera att bilden är ett montage. Phew.
Rudans verkliga coolhet består dock av det faktum att de kan leva i bottenfrusna sjöar, dammar och gölar. De lever alltså, bokstavligt talat, i is. De lägger sig i dvala i bottenslam, där de producerar ett slags alkohol som förhindrar deras vävnad att frysa sönder. De överlever alltså isen genom en form av hembränning, om man så vill. Enligt wikipedia finns det också många historier om hur fiskare fångat en eller flera rudor och av någon outgrundlig anledning lämnat rudan i en hink eller plastpåse med vatten i garaget. Sen har man glömt bort rudan och upptäckt den vid liv långt senare. Vandringssägner måhända, men det säger ändå en del om rudans överlevnadskunskaper. Att den kan överleva i bottenfrusna sjöar kräver visserligen att gyttjan omkring fisken inte fryser helt, men jag kan ändå se framför mig hur man stoppar levande rudor i frysen och tar ut dem ett halvår senare, tinar dem i mikron en stund och upptäcker att de fortfarande är vid liv. En framtida Demolition Cop.
Vidare är rudan lätt att odla och den förökar sig väldigt snabbt. Som en plåga likt gräshopporna som drabbade Egypten kan man tycka, men i långa loppet, speciellt såhär i dagar med klimathot till höger och vänster, känns det väl ändå ganska bra med en fisk som verkar kunna överleva i stort sett allt? Att fisken smakar äckligt må vara; det är trots allt ett faktum att den är mer eller mindre en outtömlig matresurs för människan när allt går åt pipsvängen. För förr eller senare kommer ju allt faktiskt att gå åt pipsvängen. Lika bra att vara förberedd.
Till sist vill jag bara avsluta med ett kort citat från wikipedia, som i sig kanske inte är den mest källsäkra sidan här i världen och som blir än minde pålitilig genom att jag bara citerar halva meningen och därigenom ändrar innebörden helt, men nåväl: "rudan är nästan omöjlig att utrota". There you go. Nästan omöjlig att utrota. Vi har löst svältfrågan!
Men brukar vi någonsin prata om vår hjältefisk? Nej, inte det. Rudan har alltför länge levt i skymundan från den hjälteglans den så väl förtjänar. Därför kastar vi idag våra hjältedarts på rudan - fisken som inte går att utrota!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att vara ond.
28. Orginalteliapappan - Teliapappan som glömts bort
29. Familjefäder - En mycket viktig del av samhället men som fördummats i tvns värld
30. Ringo Starr - Beatlen som är så bortglömd att folk glömmer att han glömts
31. Rudan - Fisken som inte går att utrota
30 hjältar - vem förtjänar en extra ros?
Att hyllningslistan kommit upp i 30 namn är förstås något av en milstolpe. Av den anledningen låter jag er läsare att rösta på er favorit! Men välj noga och om så behövs; läs igenom gamla hyllningar. Kanske finns det någon hjälte du missat?
Det här är ett ohyggligt viktigt val. Endast en bortglömd hjälte kommer att få den där extra hyllningen! Och i tidigare fall har det ju varit min egna, personliga bedömning och hyllning, men denna gång får ni läsare chansen att ge er åsikt. Så utnyttja den väl!
Hyllning till de bortglömda, del XXX
Jag blev så nöjd med bloggens nya, snygga design att jag ett tag glömde bort att man kanske borde skriva någonting ibland också. Så jag tänkte att det vore schysst att inviga det hela med ett jubileumsinlägg - det är nämligen dags för nr 30 på hyllningslistan!
Eftersom jag av någon outgrundlig anledning envisats med att numrera hyllningsinläggen med romerska siffror har jag dessutom hamnat i en något prekär situation. Nummer 30 blir på romerska siffror XXX, vilket kan antyda något helt annat. Ni som någon gång råkat stava www.hotmail.com fel vet vad jag menar. Antagligen vet ni andra också, men för säkerhets skull kan jag bekräfta att XXX ofta står för diverse ekivoka aktiviteter vilket i sin tur kanske inte har den bästa hjältestatusen. Med andra ord vill jag redan nu poängtera att del XXX alltså inte är särskilt snuskigt. Hoppas du inte blir besviken.
Den 30e hyllningen kan däremot vara lite provocerande av andra skäl. Dagens bortglömde hjälte är nämligen medlem i musikhistoriens i särklass största band och har således rönt enorma framgångar. Dessutom finns det två personer som kanske är ännu mer bortglömda i koppling till bandet ifråga. Låt mig nu motivera varför den 30e hjältehyllningen går till ingen mindre än Ringo Starr, trummisen i Beatles!
Eftersom jag av någon outgrundlig anledning envisats med att numrera hyllningsinläggen med romerska siffror har jag dessutom hamnat i en något prekär situation. Nummer 30 blir på romerska siffror XXX, vilket kan antyda något helt annat. Ni som någon gång råkat stava www.hotmail.com fel vet vad jag menar. Antagligen vet ni andra också, men för säkerhets skull kan jag bekräfta att XXX ofta står för diverse ekivoka aktiviteter vilket i sin tur kanske inte har den bästa hjältestatusen. Med andra ord vill jag redan nu poängtera att del XXX alltså inte är särskilt snuskigt. Hoppas du inte blir besviken.
Den 30e hyllningen kan däremot vara lite provocerande av andra skäl. Dagens bortglömde hjälte är nämligen medlem i musikhistoriens i särklass största band och har således rönt enorma framgångar. Dessutom finns det två personer som kanske är ännu mer bortglömda i koppling till bandet ifråga. Låt mig nu motivera varför den 30e hjältehyllningen går till ingen mindre än Ringo Starr, trummisen i Beatles!
Richard Starkey, dock mest känd som Ringo Starr
"Men vänta lite nu", tänker läsare då. "Han är väl inte bortglömd? Alla vet vem han är! Dessutom så var ju Pete Best trummis innan men han ansågs för dålig för att få vara med i bandet och fick sparken precis då de började slå igenom." Och ja, det stämmer. Men det känns samtidigt som en grej alla vet redan, och Pete Best brukar alltid få tröstsympatier från flera olika håll av den anledningen. Man kan ju inte heller komma ifrån att han blev kickad av en anledning - Pete Best var inte bra nog. Han var alltså ingen hjälte; dock någorlunda bortglömd möjligen.
"Men hörrudu!", tänker då den beläste läsaren. "George Harrison då? Han är väl ännu mer bortglömd än Ringo!" Men nehej serru! George Harrison har ju rent av betitlats som "den bortglömde Beatlen", och fått massor av uppmärksamhet för att han liksom glömts bort? Men det har han ju bevisligen inte. Efter Beatles hade han dessutom en relativt lyckosam solokarriär, och att han hamnade lite i skymundan under Beatleseran berodde nog mest på att Paul och John var de verkliga frontfigurerna, medan George gärna höll sig lite i bakgrunden. Självvalt, alltså.
Ringo å andra sidan, han höll sig verkligen inte i bakgrunden frivilligt. Han gjorde det mesta han kunde för att synas, men som trummis blev han oftast tvungen att hamna lite utanför rampljuset. Hans solokarriär gick väl halvhyfsat efter Beatles, men det berodde nog mest på att han kunde rida på vågen. De försök han gjorde till egna låttexter under Beatlestiden beskrivs för övrigt på underbart sätt i detta fantastiska klipp från Family Guy:
"Men hörrudu!", tänker då den beläste läsaren. "George Harrison då? Han är väl ännu mer bortglömd än Ringo!" Men nehej serru! George Harrison har ju rent av betitlats som "den bortglömde Beatlen", och fått massor av uppmärksamhet för att han liksom glömts bort? Men det har han ju bevisligen inte. Efter Beatles hade han dessutom en relativt lyckosam solokarriär, och att han hamnade lite i skymundan under Beatleseran berodde nog mest på att Paul och John var de verkliga frontfigurerna, medan George gärna höll sig lite i bakgrunden. Självvalt, alltså.
Ringo å andra sidan, han höll sig verkligen inte i bakgrunden frivilligt. Han gjorde det mesta han kunde för att synas, men som trummis blev han oftast tvungen att hamna lite utanför rampljuset. Hans solokarriär gick väl halvhyfsat efter Beatles, men det berodde nog mest på att han kunde rida på vågen. De försök han gjorde till egna låttexter under Beatlestiden beskrivs för övrigt på underbart sätt i detta fantastiska klipp från Family Guy:
Men musikaliskt hade Ringo trots allt viss talang. Att han hamnade lite utanför måste ha lite andra orsaker. Så om man tänker på hur popmusiken ser ut idag, så handlar allt om yta. Är man snygg är man en populärt artist. Idealen var förstås lite annorlunda på 60-talet men efter en snabbanalys av bilden nedan kan man nog konstatera att det ser ut som tre coola killar som försöker vara för sig själva men en av dem har en skitjobbig lillebrorsa som hela tiden ska försöka hänga med överallt.
"Nej Ringo, snälla, inte nu... du får vara med sen."
Om George valde att frivilligt hålla sig i bakgrunden, så var Ringo snarare ute efter att synas. Han ville kanske kompensera lite för att var tvungen att sitta längst bak med trumsetet? Jag vet inte. Hursomhelst så har det bidragit i en filmkarriär som kanske har lite övrigt att önska. Han har varit med i en hel radda av filmer och bland annat spelat påve i Lizstomania. Min personliga favorit är dock denna kanonfilm från 1981 - Caveman. I den spelar även en ung Dennis Quaid och en ännu yngre Shelley Long (hon från Skål och min systers absoluta favoritfilm Troop Beverly Hills - fråga inte). Se trailern, den är grym!
Trailern visar massor av roliga skämt (eh...) och om man läser lite på imdb.com blir det om möjligt ännu bättre. En stenåldersfilm med en tagline som "A pre-histerical comedy!" kan man bara inte ogilla.
Så, för att sammanfatta detta inlägg som är på tok för långt, tråkigt och alldeles, alldeles för ostrukturerat: Ringo Starr är den verkligt bortglömde Beatlen eftersom folk inte ens kommit ihåg att han glömts bort. Han har verkligen försökt att upprätthålla sin kändisstatus, men han är fortfarande bortglömd. Men har man varit med i Beatles och dessutom gjort stenåldersfilm så är man per defintion lite av en hjälte. Paul, John och George i all ära, men idag höjer vi glasen för Ringo!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att vara ond.
28. Orginalteliapappan - Teliapappan som glömts bort
29. Familjefäder - En mycket viktig del av samhället men som fördummats i tvns värld
30. Ringo Starr - Beatlen som är så bortglömd att folk glömmer att han glömts
Hyllning till de bortglömda, del XXVIII och XXIX (blev det där rätt?)
Denna blogg har legat lite i dödsdvala nu en längre tid och förhoppningen är väl att den kommer att återupplivas någorlunda. Vi får se hur det blir med den saken. Jag gör i alla fall ett lätt återupplivningsförsök, och finns det då något bättre sätt att göra det på än genom en hyllning till en bortglömd hjälte? Jo, naturligtvis. Man gör hyllningar till två hjältar.
Även om man är som mig och zappar förbi allt vad reklam heter så är det otroligt svårt att ha missat "Teliapappan". Teliapappan är i sin tur en del av den våg som sköljt över Sverige den senaste tiden: "den dumma familjefadern". Här har reklammakarna nämligen funnit ett kryphål. Allt snack om sneda kroppsideal och sexism och liknande är förstås också en viktig del av kritiken mot reklamfilm, men hårdast drabbad är egentligen familjefadern. Reklammakare har insett värdet av att ha en udda och lite korkad figur i sina reklamfilmer, men man har svårt att göra det fullt ut. Att skämta om etniska minoriteter vore rasistiskt. Man kan heller inte använda dumma kvinnor, då det är kvinnoförnedrande. Man kan inte skämta om förståshandikappade, eftersom det vore att sparka neråt. Man kan inte skämta om folkkära svenskar eller kungahuset, för då får företaget dålig pr. Man kan inte skämta om dumma barn, för det vore nesligt. Och man kan inte skämta om Shredder, för han är en cool kille som förtjänar respekt. Familjefäder däremot, de SKA man tycka är lite pinsamma. De är något som de allra flesta kan relatera till och det är absolut "okej" att driva med familjefadern. Om tvätten inte blir ren är det faderns fel, eftersom han är tekniskt inkompetent och inte klarar av att dosera rätt (och dessutom är det ju egentligen kvinnans uppgift att tvätta så tur att hon är där i närheten och kan styra upp misären genom att använda det senaste tvättmedlet som inte kladdar).
Det finns massor av exempel på korkade familjefäder i reklamfilmer. Jag har tidigare skrivit om David Waldfogel och hans Bauhausreklam är ett typexempel på hur familjefäderna beter sig i reklamfilm. Jag tycker det känns spännande att tänka på hur det hade låtit om det istället var hans fru i bakgrunden som skämde ut sig och se hur herr Waldfogel skämdes i bakgrunden, men låt vara för det.
Men, för att återgå till Teliapappan, för det var trots allt dit jag ville komma. Han har nått något av en ikonstatus i reklamvärlden. Ja inte bara i reklamvärlden egentligen, utan han (och möjligen ICA-stig) är ju rent av mer kända än valfri dokusåpadeltagare, och det vill inte säga särskilt lite i denna konstiga värld. Men har vi inte glömt något nu? Jo, klart vi har. Teliapappan är nämligen bara en vidareutveckling av... just det, den första Teliapappan!
Kommer ni ihåg honom? Teliapappan i slutet av 90-talet, en reklamfilm som kopierat konceptet från Svensson Svensson och placerat familjefadern som en komisk klantskalle. Naturligtvis var han inte först, men han är ändå en viktig kugge för familjefaderns fördummande i reklamvärlden.
Det finns massor av exempel på korkade familjefäder i reklamfilmer. Jag har tidigare skrivit om David Waldfogel och hans Bauhausreklam är ett typexempel på hur familjefäderna beter sig i reklamfilm. Jag tycker det känns spännande att tänka på hur det hade låtit om det istället var hans fru i bakgrunden som skämde ut sig och se hur herr Waldfogel skämdes i bakgrunden, men låt vara för det.
Men, för att återgå till Teliapappan, för det var trots allt dit jag ville komma. Han har nått något av en ikonstatus i reklamvärlden. Ja inte bara i reklamvärlden egentligen, utan han (och möjligen ICA-stig) är ju rent av mer kända än valfri dokusåpadeltagare, och det vill inte säga särskilt lite i denna konstiga värld. Men har vi inte glömt något nu? Jo, klart vi har. Teliapappan är nämligen bara en vidareutveckling av... just det, den första Teliapappan!
Kommer ni ihåg honom? Teliapappan i slutet av 90-talet, en reklamfilm som kopierat konceptet från Svensson Svensson och placerat familjefadern som en komisk klantskalle. Naturligtvis var han inte först, men han är ändå en viktig kugge för familjefaderns fördummande i reklamvärlden.
Denna hyllning till bortglömda hjältar är därför tudelad. Dels vill jag hylla den första teliapappan, helt enkelt eftersom han blivit bortglömd och ersatt av den nyare, torrare och kanske lite mer trovärdiga svenssonpappan. Även om originalteliapappan alltså var en del av hela fördumningsprocessen så har han glömts bort någonstans på vägen, trots att han gjorde ett (får man väl ändå påstå) bra jobb. Dels vill jag skicka ut en hyllning till alla familjefäder där ute. Ni är uppskattade, även om ni fördummas i tvrutan. Men se det inte som ett hån mot er. Se det istället som att ni är de som är bäst lämpade för att ta smällen. Genom ert hjältemod låter ni reklammakarna göra reklamfilmer som inte trycker ner andra, eftersom ni skyddar samtliga.
Så teliapappan och ni andra pappor: låt er hyllas i hjälteglansen! Idag är er dag!
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att vara ond.
28. Orginalteliapappan - Teliapappan som glömts bort
29. Familjefäder - En mycket viktig del av samhället men som fördummats i tvns värld
Hyllning till de bortglömda, del XXVII
Att sommaren fortfarande är här innebär möjligen att bloggaktiviten når paltkomanivåer, men det innebär däremot inte att det inte finns bortglömda hjältar där ute. Jag bryter därmed min sommardvala temporärt, av den enkla anledningen att det finns hjältar som måste hyllas!
Denna gång är det en ganska tudelad hyllning som ska utdelas. Den grupp bortglömda hjältar som intar plats nummer 27 på listan har nämligen en rätt tveksam inställning till hur en mammaroll faktiskt bör se ut, och det bör också ifrågasättas huruvida de kan anses vara goda förebilder eller ej. Nej, hyllningen består snarare i det faktum att utan dessa hjältars uppoffringar hade tusentals dagisbarn och unga skolbarn aldrig kunna fullfölja leken "Kom alla mina små kycklingar". Dagens bortglömda hjältar är naturligtvis inga andra än Hönsmammorna - de som offrade leken för att vara onda.
Hursomhelst, det stannar inte där. Nej, det ska dessutom finnas en hönsmamma med i leken också. Att vara hönsmamma är ungefär lika roligt som att sitta näck på en stickig stubbe med ett gameboy utan batterier, eller att offra hela sin semester till att se på inspelade repriseringar av kvinnofängelset. Som hönsmamma är man immun mot räven och blir således aldrig jagad, vilket förstås kan vara rätt skönt på sitt sätt, men samtidigt ohyggligt meningslöst. Istället står man på motsatt sida som sina små kycklingbarn, vilket förstås är olyckligt för familjetrevnaden med tanke på att det finns en hungrig räv mitt emellan dem. Nu kan man tycka att en kycklingmamma i den situationen borde ta sitt ansvar och ta sats, spotta i nävarna och springa förbi räven för att få göra vad en kycklingmamma nu kan tänkas göra med sina kycklingbarn. Men nej, hon utsätter DEM för fara genom att istället ropa denna ramsa:
"Kom nu alla mina små kycklingar!"
"Vi törs inte för räven!"
"Men kom ändå!"
En mamma av 2009 års modell skulle mest troligt inte göra så. Det är ungefär som att be ens barn springa in i ett brinnande hus för att rädda gardinstängerna. Men hönsmammorna gör det. Dessutom slutar inte eländet där. När kycklingarna kämpat sig förbi räven (antagligen med en hel drös förluster i kycklingliv som tvingas övergå till rävlaget) hade man ju kunnat tro att allt skulle vara frid och fröjd i hönsgården. Men nej, då gör hönsmamma något drastiskt - hon LÄMNAR kycklingarna, går tillbaka till sidan där kycklingarna först stod, och ropar på dem IGEN! Återigen tvingas kycklingarna springa med livet som insats, och när de till sist når fram till sin mamma, ja då är det bara för dem att inse att hon kommer återupprepa det hela och gå över till motsatt sidan återigen. Detta upprepas tills alla små söta kycklingar har blivit rävmat/rävzombies.
Nå. Här kommer det motsägesefulla: hur kan en så inkompetent mamma, värre än Helene McCready i Gone Baby Gone, hyllas som en hjälte? Jo, helt enkelt av den enkla anledningen att utan hönsmamman skulle det inte bli någon lek alls. Då skulle kycklingarna leva vidare på sin sida och räven svälta ihjäl. Men detta är inte anledning nog; nej, den riktiga anledningen är att hönsmammerollen innebär att man själv inte kommer ha särskilt roligt alls. Man går bara fram och tillbaka utan spänning alls, och får dessutom mala på en och samma replik gång på gång på gång. När fröken frågade vem som skulle vara räv var det alltid tusen händer upp med barn som skrek "Jag, jag!!" men när det kom till vem som skulle vara hönsmamman trodde man alltid att det skulle vara tyst; inte helt olikt dagisbarnen som får välja mellan att vara Brolin eller Mild i denna underbara Hipp hipp-sketch:
Dock blev det aldrig så i verkligheten, eftersom det alltid fanns några
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att vara ond.
Hyllning till de bortglömda, del XXVI
Nu är det återigen dags att lyfta upp någon av våra bortglömda hjältar ur anonymitetens träsk. Denna gång ska en viss Katrin hyllas, en person som ni förmodligen stött på ett par gånger under era liv. Denna Katrin är en hjälte som, trots att hon syns i princip överallt, ändå inte riktigt fått den uppmärksamhet som hon förtjänar. Trots allt gör hon en insats vareviga dag, och gör svenskarnas vardag lite enklare.
Katrin för tankarna till offentliga toaletter efter uträttade behov. Nu kanske den kvicke läsaren tänker "Aha, han syftar på Katrin Schulman/Zytomikicikgi-nånting, hon som syns överallt men ändå aldrig kommer bli speciellt känd, och med viss fantasti absolut kan kopplas samman med offentliga toaletter" men så är inte fallet. Hon kan nämligen på intet sätt klassas som en hjälte. Den bortglömda hjälten som jag istället låter köra hjältetraktorn idag är Katrin - toaletthjälten.
Alla som någon gång besökt en offentlig toalett har förmodligen stött på Katrin. Hon hjälper oss i alla möjliga former. Hon finns som pappershållare. Som toapapper. Som spegeln på toaletten. Som handfat. Som värmeelement på toaletten. Som bajsborsten som ska skrubba rent i toan. Som sanitetspåse. Egentligen kan man säga att Katrin står för allt äckligt man kan tänka sig; sådant man helst inte vill beblanda sig mer än nödvändigt med, i synnerhet när det är just offentliga toaletter vi talar om. (Det slog mig just att offentliga toaletter är något som jag av outgrundlig anledning verkar återkomma till på bloggen lite för ofta för att det ska kännas normalt. Minns till exempel det inlägget om att man inte kan vara säker på att man låst dörren på handikapptoaletter, men också det inlägg som delvis handlar om den obehagliga känslan som uppstår då toalettystnad råder då man tvingas göra tvåan i panik på offentliga toaletter. Bör jag vara orolig?)
Katrin för tankarna till offentliga toaletter efter uträttade behov. Nu kanske den kvicke läsaren tänker "Aha, han syftar på Katrin Schulman/Zytomikicikgi-nånting, hon som syns överallt men ändå aldrig kommer bli speciellt känd, och med viss fantasti absolut kan kopplas samman med offentliga toaletter" men så är inte fallet. Hon kan nämligen på intet sätt klassas som en hjälte. Den bortglömda hjälten som jag istället låter köra hjältetraktorn idag är Katrin - toaletthjälten.
Alla som någon gång besökt en offentlig toalett har förmodligen stött på Katrin. Hon hjälper oss i alla möjliga former. Hon finns som pappershållare. Som toapapper. Som spegeln på toaletten. Som handfat. Som värmeelement på toaletten. Som bajsborsten som ska skrubba rent i toan. Som sanitetspåse. Egentligen kan man säga att Katrin står för allt äckligt man kan tänka sig; sådant man helst inte vill beblanda sig mer än nödvändigt med, i synnerhet när det är just offentliga toaletter vi talar om. (Det slog mig just att offentliga toaletter är något som jag av outgrundlig anledning verkar återkomma till på bloggen lite för ofta för att det ska kännas normalt. Minns till exempel det inlägget om att man inte kan vara säker på att man låst dörren på handikapptoaletter, men också det inlägg som delvis handlar om den obehagliga känslan som uppstår då toalettystnad råder då man tvingas göra tvåan i panik på offentliga toaletter. Bör jag vara orolig?)
Det är viktigt att komma ihåg att Katrin alltid funnits där till vår hjälp, men utan att aldrig blivit riktigt uppmärksammad. Skriver kvällspressen något om Katrins insatser? Diskuterar ni Katrin på era fikaraster? Har du varit på någon fest då Katrins insatser överhuvudtaget blivit nämnda?
Nej, förmodligen inte. Om du hade gjort allt jobb som Katrin gör - värmer toaletterna, städer upp dem, torkar mer eller mindre smickrande rumpor osv osv - hade du väl åtminstone velat ha ett uppskattande tack? Det är det minsta man kan begära, tycker jag nog. Precis detta får Katrin utstå dag ut och dag in. Hon finns där för oss såväl i vått som torrt; möjligen lite mer i det förstnämnda än i det andra, men likväl finns hon där.
Nästa gång du besöker en offentlig toalett vars produkter är från Katrin - sänd en tanke, kanske rent av att du säger tack. Visa din uppskattning. Världen blir så mycket bättre då.
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
Hyllning till de bortglömda, del XXV
Idag är det jubileum, ty idag skall nummer 25 på listan för bortglömda hjältar avslöjas och hyllas. Denna gång är hjälten någon som många säkerligen stött på i sin barndom, men som av olika skäl aldrig riktigt fått spegla sig i all den hjälteglans som han faktiskt förtjänar. För som så många andra hjältar är det istället någon annan som får all ära. Kanske kan det vara skönt att slippa hamna i blickfånget och tvingas leva i kändisskap, men å andra sidan känns det dumt att inte hylla hjältedåd åtminstone en gång. Därför ger vi idag all världens gräddnougater till Sixten - katten som räddade fyra getter.
Ni känner till historien, hoppas jag? Petter och hans fyra getter är en barnbok skriven av Einar Norelius som handlar om - just det - gubben Petter och hans fyra olikfärgade getter som tillsammans lever i harmoni i sitt mångkulturella hem någonstans i skogen, som även befolkas av katten Murre Svart. Friden får dock ett abrupt slut när det arga trollet Ludenben ger sig in i matchen.
Ni känner till historien, hoppas jag? Petter och hans fyra getter är en barnbok skriven av Einar Norelius som handlar om - just det - gubben Petter och hans fyra olikfärgade getter som tillsammans lever i harmoni i sitt mångkulturella hem någonstans i skogen, som även befolkas av katten Murre Svart. Friden får dock ett abrupt slut när det arga trollet Ludenben ger sig in i matchen.
För er som missat sagan kan jag lika gärna återge hela berättelsen (kanske med något fel någonstans, men jag tror att det ska stämma hyfsat). Tyvärr tänker jag, av rättighetsskäl, inte scanna in eller visa någon av de vackra illustrationerna, men ha i beaktande att sådana egentligen tillhör varje strof för att göra den tjusiga sagan ännu tjusigare.
Petter och hans fyra getter
I en stuga bodde Petter
med sin katt och fyra getter
Första geten hette Röd
den åt bara smör och bröd.
Andra geten hette Blå.
Den var starkare än två.
Tredje geten hette Gul.
Den var julbock varje jul.
Fjärde geten hette Vit.
Den var känd för sin aptit.
Hela dagen måste Petter
valla sina fyra getter.
Röd och Blå och Gul och Vit
sprang i skogen hit och dit.
Mitt i skogen i en sten
bodde trollet Ludenben.
Ludenben var alltid arg
– Alltid hungrig som en varg.
Petters getter åt han opp,
fastän Petter ropa ”Stopp!"
Hem till stugan gick då Petter
Med sin katt men utan getter.
Många tårar fällde han.
Murre Svart gick av och an.
Mitt i stenen Ludenben
Gned sin mage, log och sken.
Då sa Murre Svart till Petter:
”jag ska rädda våra getter!
Röd och Blå och Gul och Vit
Ska jag genast hämta hit!”
Murre Svart sprang fort som blixten,
Tills han mötte vännen Sixten.
Båda skrämde Ludenben,
så han råkade i sken.
Utför berget ramla trollet
och gick sönder helt och hållet.
”Murre Svart är bra att ha!”
sade alla getterna.
Ludenben fick ont i magen
Hela natten hela dagen.
Men i stugan trallar Petter,
Murre Svart och fyra getter
Slutet gott, allting gott? Ja, på sätt och vis. Getterna kom tillbaka hem till Petter, Ludenben fick sitt rättmätiga straff (magont) och katten Murre Svart hyllades och fick dessutom ett av världshistoriens bästa rim uppkallat efter sig; "Murre Svart är bra att ha, sade alla getterna." (Hade Oldsberg fått bestämma hade han nog snarare kallat rimmet för kattastrof - i dubbel bemärkelse. (det är för övrigt alltid skönt kunna legitimera dåliga ordvitsar genom att hänvisa till honom...))
Men är det riktigt hela sanningen vi ser här? Nej, inte direkt. Det finns en nyckelscen i dramat, som är strax innan berättelsens klimax med Ludenbens fall från berget. Murre Svart hämtar nämligen vännen Sixten, och BÅDA "skrämde Ludenben". Det är med andra ord helt tydligt att Sixten i allra högsta grad bidrog till att rädda getterna, och Petter, från ett fruktansvärt öde. Men vad händer efter räddningsaktionen? Ja, Sixten försvinner, kort och gott. Han försvinner rent fysiskt ut ur berättelsen, och trots sin hjältemodiga insats får han inte ens det minsta tack. Kom igen! Här har han satt sitt eget liv på spel för att rädda dem ur Ludenbens mage, men getterna (och Petter) visar inte det minsta tacksamhet, utan hyllar istället enbart Murre Svart - dessutom med världens bästa rim! Otacksamma getkräk. Det minst man kan få begära är att Sixten åtminstone ska få vara med och dansa ringdans med de andra i slutet, men nejdå, han får återvända till ensamheten ute i vildmarken istället.
Jag tycker inte att någon ytterligare motivering behövs. Det är mer än tydligt att Sixten är en hjälte, men att hans hjältedåd alldeles för ofta glöms bort och förringas. Utan honom hade Ludenben fortfarande gottat sig åt getterna som varit döda i hans mage, och stackars Petter hade suttit ensam i sin stuga och gråtit dagarna i ända. Därför rimmar vi idag vårt bogfläsk till Sixten - Katten som räddade fyra getter!
Men är det riktigt hela sanningen vi ser här? Nej, inte direkt. Det finns en nyckelscen i dramat, som är strax innan berättelsens klimax med Ludenbens fall från berget. Murre Svart hämtar nämligen vännen Sixten, och BÅDA "skrämde Ludenben". Det är med andra ord helt tydligt att Sixten i allra högsta grad bidrog till att rädda getterna, och Petter, från ett fruktansvärt öde. Men vad händer efter räddningsaktionen? Ja, Sixten försvinner, kort och gott. Han försvinner rent fysiskt ut ur berättelsen, och trots sin hjältemodiga insats får han inte ens det minsta tack. Kom igen! Här har han satt sitt eget liv på spel för att rädda dem ur Ludenbens mage, men getterna (och Petter) visar inte det minsta tacksamhet, utan hyllar istället enbart Murre Svart - dessutom med världens bästa rim! Otacksamma getkräk. Det minst man kan få begära är att Sixten åtminstone ska få vara med och dansa ringdans med de andra i slutet, men nejdå, han får återvända till ensamheten ute i vildmarken istället.
Jag tycker inte att någon ytterligare motivering behövs. Det är mer än tydligt att Sixten är en hjälte, men att hans hjältedåd alldeles för ofta glöms bort och förringas. Utan honom hade Ludenben fortfarande gottat sig åt getterna som varit döda i hans mage, och stackars Petter hade suttit ensam i sin stuga och gråtit dagarna i ända. Därför rimmar vi idag vårt bogfläsk till Sixten - Katten som räddade fyra getter!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
Hyllning till de bortglömda, del XXIV
Hyllningslistan expanderar vidare, och idag är det en hjälte vars insatser kom att få stor symbolisk betydelse för mänskligheten och dess tekniska möjligheter. Aktionen blev också en viktig del av det kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen, en konflikt som USA började dra ifrån i. Trots de insatser han gjorde kom han dock att falla i glömska för den stora allmänheten, varför det är självklart att jag lämnar en plats åt honom på listan för bortglömda hjältar. Idag skänker vi våra gräddnougater till ingen mindre än Michael Collins - astronauten som inte gick på månen.
Ni känner till historien. Kalla kriget kom bland annat att leda till rymdkapplöpning, och det blev en prestigehandling att ha den främsta rymdforskningen. USA trodde sig ligga i ledningen, men spelade alltför defensivt så 1957 tog Sovjet ledningen med 1-0 genom att man skickade upp satelliten Sputnik, varpå amerikanerna försökte svara med en mer offensiv taktik. Inom några månader skickade man upp en egen rymdfarkost, men vid det laget var sovjeterna redo att skicka ut ytterligare en farkost, och denna gång var man så pass uppkäftiga att man slängde in en byracka vid namn Lajka på färden som galant tryckte in 2-0. Det tredje målet serverades 1961 då ryssen Jurij Gagarin blev förste människan i rymden, och matchen tycktes vara avgjord. Men några år senare, år 1969, kom amerikanerna på ett sätt att göra fyra mål i ett, och skickade därför ut rymdfarkosten Apollo 11 och blev första nation med en bemannad farkost på månen, och vann därigenom slaget om rymden. Neil Armstrong, som blev den första människan på månen, blev nationalhjälte. Buzz Aldrin, man nummer 2, skuttade runt lite på månen och blev varmt hyllad. Den tredje personen, Michael Collins, fick sitta kvar i rymdskeppet, dricka lite kaffe och hålla koll på instrumentpanelen en stund, sen åka hem till Tellus, vinka till den amerikanenska befolkningen och därefter bli bortglömd.
Någon måste ju sköta spåkulan, så varför inte MIchael?
Och där är vi idag. Michael fick inte gå ut ur farkosten. Kanske ville han inte, men det känns mycket ologiskt att åka hela vägen till månen bara för att sitta inne och dega. Det är litegrann som i Sällskapsresan när svenskar åker på charterresa, går på grisfest och frågar efter svenskt kaffe - då har man liksom missat hela grejen med att åka ut och resa. Samma sak för Michael Collins - om han ändå ska åka hela vägen till månen, då kan man väl lika gärna få gå omkring bland kratrarna?
Förklaringen till att Michael inte gick ur farkosten ligger alltså inte i viljan, utan i att Michael var pilot och kretsade omkring däruppe medan Neil och Buzz skuttade runt i tyngdlöst tillstånd och hade det allmänt skojigt (och blev världskända på kuppen). Neil, som är den absolut mest berömda av astronauterna, klarade dessutom inte ens av att säga sin inövade replik rätt. * Var är rättvisan i det, liksom?
Nej, Michael var personen som höll samman hela projektet. Han styrde farkosten och hade det övergripande ansvaret för att astronauterna skulle ta sig till och från månen helskinnade, vilket känns som ett betydligt större hjältedåd än att trycka ner en amerikansk flagga i månens mark. Och ändå är det han som är det bortglömda astronauten. Mycket, mycket konstigt. Så nästa gång du tittar upp, kliar dig på bröstet och ylar mot fullmånen i nattljuset, tänk då på Michael Collins - astronauten som inte gick på månen!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
* Dagens historiska godbit : egentligen skulle Neil säga "That's one small step for A man; a giant leap for mankind", vilket alltså betyder ungefär "ett litet steg för en människa, ett jättekliv för mänskligheten". Problemet var att det där lilla a:et försvann, varpå betydelsen blev något helt annat (typ "ett litet steg för människan, ett jättekliv för människan", alltså bara marginellt bättre än vad Per Gessle kan åstadkomma efter en kvälls hårt jobb i låtskrivarstugan). Det roliga är att Neil själv ständigt förnekat att han sade fel, och även NASA nekade till felsägningen och hävdade att det lilla men ack så viktiga a:et försvann på grund av allt bakgrundsljud. År 2006 gjorde man dock en analys via ett datorprogram för personer med talsvårigheter och kunde bevisa att något slags ljud mellan "for" och "man" faktiskt sagts, men eftersom ljudet bara var 35 ms långt går det inte att bevisa om ordet verkligen var "a". (kuriosa från Världens historia)
Se själv och avgör - vad säger han egentligen?
Förklaringen till att Michael inte gick ur farkosten ligger alltså inte i viljan, utan i att Michael var pilot och kretsade omkring däruppe medan Neil och Buzz skuttade runt i tyngdlöst tillstånd och hade det allmänt skojigt (och blev världskända på kuppen). Neil, som är den absolut mest berömda av astronauterna, klarade dessutom inte ens av att säga sin inövade replik rätt. * Var är rättvisan i det, liksom?
Nej, Michael var personen som höll samman hela projektet. Han styrde farkosten och hade det övergripande ansvaret för att astronauterna skulle ta sig till och från månen helskinnade, vilket känns som ett betydligt större hjältedåd än att trycka ner en amerikansk flagga i månens mark. Och ändå är det han som är det bortglömda astronauten. Mycket, mycket konstigt. Så nästa gång du tittar upp, kliar dig på bröstet och ylar mot fullmånen i nattljuset, tänk då på Michael Collins - astronauten som inte gick på månen!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
* Dagens historiska godbit : egentligen skulle Neil säga "That's one small step for A man; a giant leap for mankind", vilket alltså betyder ungefär "ett litet steg för en människa, ett jättekliv för mänskligheten". Problemet var att det där lilla a:et försvann, varpå betydelsen blev något helt annat (typ "ett litet steg för människan, ett jättekliv för människan", alltså bara marginellt bättre än vad Per Gessle kan åstadkomma efter en kvälls hårt jobb i låtskrivarstugan). Det roliga är att Neil själv ständigt förnekat att han sade fel, och även NASA nekade till felsägningen och hävdade att det lilla men ack så viktiga a:et försvann på grund av allt bakgrundsljud. År 2006 gjorde man dock en analys via ett datorprogram för personer med talsvårigheter och kunde bevisa att något slags ljud mellan "for" och "man" faktiskt sagts, men eftersom ljudet bara var 35 ms långt går det inte att bevisa om ordet verkligen var "a". (kuriosa från Världens historia)
Se själv och avgör - vad säger han egentligen?
Hyllning till de bortglömda, del XXIII
Hyllningslistan fortsätter att växa och än finns det många bortglömda hjältar där ute att höja till skyarna, så listan lär växa ännu lite till. En av dessa hjältar ska lyftas fram ur den heroiska skuggan idag. Nu faktiskt. Eller ja, lagom tills jag skrivit färdigt inlägget då. Eller egentligen inte förrän jag publicerat inlägget på bloggen, om vi ska vara petiga. Eller egentligen händer ju ingenting förrän någon läst inlägget. Eller egentligen händer ingenting då heller, det krävs på sätt och vis också att du som läsare faktiskt tar åt dig av hjältebudskapet. Och att vi gemensamt hyllar hjälten. Men SEN är hyllningen genomförd!
Vad som är en bortglömd hjälte kan, som listan visar, variera stort. Om man tänker lite generellt och fördomsfullt är sinnebilden av en hjälte ungefär som He-Man. Att He-Man ser närmast arisk ut (vilket förhöjs av järnkorset på bröstet) kan förstås ifrågasättas men i övrigt visar han alla prov på en hjälte. Ni vet; bisarrt biffiga muskler, en stor dos hjältemod, ett maskulint namn (säg något mer maskulint än Han-Mannen och jag bjuder på en piggelin), ett par schyssta dojor, kalsonger i päls och toppa allt med en frisyr som Jonatan Lejonhjärta skulle blivit stolt över, så har man en hjälte efter formulär 1A.
Ge mig kraften, Gråskull!
Men det är inte He-Man som är den bortglömde hjälten som ska hyllas idag, utan snarare hans totala motsats. Dagens bortglömde hjälte är inte musklig, utan snarare rund och småtjock med små pinnar som ben och armar. Han har inte speciellt coola dojor och han har inte ens ett hårstrå på skallen. Inte heller döljer han sin mandom med ett par tätt åtsittande Speedos - han har mig veterligen inte ens något mellan benen. Han har heller inget maskulint namn överhuvudtaget utan delar istället namn med en fransk porrskådis med abnormt stora bröst (som faktiskt ser ut som två hudfärgade versioner av vår hjälte). Han är dessutom närmare smurfblå än arisk.
Inte särskilt lik He-Man alltså. Däremot har han mod, är absolut en hjälte och dessutom relativt bortglömd/okänd för den stora massan, och passar därför in på listan. Låt mig därför presentera: Lolo, den lilla blå bollen!
Inte särskilt lik He-Man alltså. Däremot har han mod, är absolut en hjälte och dessutom relativt bortglömd/okänd för den stora massan, och passar därför in på listan. Låt mig därför presentera: Lolo, den lilla blå bollen!
Kommer ni ihåg honom? I tre spel till det gamla 8-bitars Nintendo sprang man omkring som Lolo och löste pussel av olika slag. Man flyttade lådor, knuffade ägg i vatten, undvek att bli dödad elaka Medusor och döskallar- allt för att ta sig vidare till nästa nivå. Melodierna var hjärntvättande tralliga, och spelet hade en sanslös "bara-ett-försök-till"-faktor. Man tänkte så det knakade och testade sig fram, och när man äntligen trodde att man hade klarat banan var det någon Medusa kvar som kunde skjuta på en - och man hoppade högt varje gång det hände.
Men nostalgibeskrivningar fungerar inte på folk som inte spelat spelet ifråga, och jag tvivlar på att särskilt många av er faktiskt spelet spelet, så därför ska jag försöka förklara vad det är som gör själva personen Lolo till bortglömd hjälte. Jag har satt upp några motiveringar:
- Han har inte styrkan med sig, men han har listen! List är en egenskap som, rent historiskt, kännetecknar en hjälte. Om inte annat passar list på en lista av göteborgsskäl.
- Lolo fick mina föräldrar att sitta upp halva nätter framför ett tv-spel. Ett tv-spel! Det var i och för sig inte sista gången, men troligtvis den första.
- Lolo har ett tydligt syfte, nämligen att rädda sin rosa boll/flickvän Lala. Men trots mängder av pussel och faror från bana till bana så tvekar aldrig Lolo med sitt uppdrag. Modigt!
- Lolo är inte hjärtlös, utan visar gärna känslor när så behövs. Notera exempelvis hur han gråter när skurken knycker Lala från honom på bilden under.
Du är hjärtlös om du kan se denna dramatiska bild utan att få en tår i ögat
- I det tredje spelet kunde man dessutom även spela som Lala, vilket kan ses som ett viktigt steg i kampen för jämställdhet. Kvinnor kan!
- Introt till det tredje spelet är även det hjärtskärande, men visar också vilken hjälte Lolo faktiskt är. Titta själv, och njut!
Men nostalgibeskrivningar fungerar inte på folk som inte spelat spelet ifråga, och jag tvivlar på att särskilt många av er faktiskt spelet spelet, så därför ska jag försöka förklara vad det är som gör själva personen Lolo till bortglömd hjälte. Jag har satt upp några motiveringar:
- Han har inte styrkan med sig, men han har listen! List är en egenskap som, rent historiskt, kännetecknar en hjälte. Om inte annat passar list på en lista av göteborgsskäl.
- Lolo fick mina föräldrar att sitta upp halva nätter framför ett tv-spel. Ett tv-spel! Det var i och för sig inte sista gången, men troligtvis den första.
- Lolo har ett tydligt syfte, nämligen att rädda sin rosa boll/flickvän Lala. Men trots mängder av pussel och faror från bana till bana så tvekar aldrig Lolo med sitt uppdrag. Modigt!
- Lolo är inte hjärtlös, utan visar gärna känslor när så behövs. Notera exempelvis hur han gråter när skurken knycker Lala från honom på bilden under.
Du är hjärtlös om du kan se denna dramatiska bild utan att få en tår i ögat
- I det tredje spelet kunde man dessutom även spela som Lala, vilket kan ses som ett viktigt steg i kampen för jämställdhet. Kvinnor kan!
- Introt till det tredje spelet är även det hjärtskärande, men visar också vilken hjälte Lolo faktiskt är. Titta själv, och njut!
Notera framförallt Lolos beslutsamma och hämdlystet knutna näve 1:05 in. That's a hero, alright!
Så - nu kastar vi tårtor i luften för Lolo (men även Lala!)! Må de njuta i all sin hjälteglans idag!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
Hyllning till de bortglömda, del XXII
"Slå igång gonggongen!"
"Monique! Släpp ut tigrarna!"
Tänk dessa repliker med ett karaktäristiskt dalmål från en vältränad skidåkare som har en vilopuls på kanske 7 slag i timmen så kanske det växer fram någon slags bild i huvudet. Under 90-talet utropades nämligen dessa repliker (eller åtminstone något i den stilen) varje fredagkväll inför mer eller mindre halva svenska befolkningen som bänkade sig framför tvn för att se hur mer eller mindre kända kändisar brottades i gyttja, klättrade på väggar eller gissade gåtor på Fort Boyard. Inledningsvis var Erik Blix programledare, men det var först när Gunde Svan tog över som Fångarna på Fortet verkligen blev "the shit" i svenska folkhemmen. Det var så fantastiskt underhållande att se! Tänk vilken spänning, dramatik och humor det bjöds på kväll efter kväll, och alla såg programmet. Alla.
Genom Fortet blev flera ansikten kopplade till programmet. Flerfaldige OS-medaljören Gunde blev programledare (fråga en sjuttonåring på stan vem Gunde Svan är så svarar denne mer troligen att han är programledare än skidåkare). Agneta Sjödin blev Gundes sidekick och Kayo blev senare Gundes andra (lite skrikigare och jobbigare) sidekick och Stig Ossian Ericsson blev Fader Fouras med hela svenska folket; en mystisk filur som ställde gåtor och senare blev allt mer skum och sprang omkring på fortet och filosoferade. Eller något sådant. Jag vet ärligt talat inte vad syftet var.
Vem är det som går och går men aldrig kommer till dörren?
Men det fanns fyra personer till som bidrog till den succé som Fångarna på fortet faktiskt måste anses vara, men av någon anledning har de inte hyllats på samma sätt i medierna. Men ack så viktiga funktioner de hade! Vid det här laget vet ni förhoppningsvis vilka jag menar:
- Monique, bruden som skötte om tigrarna och vred på tigerhuvudet som kontrollerade om "lösenordet" var rätt.
- Tjockisen som slog på gonggongen när tävlingen startade. Jag kan inte urskilja vad Gunde sade riktigt, men jag tror att han heter typ Lamor eller något? Om det är någon som vet svaret, var god och meddela!
- De två dvärgarna som sprang med nycklarna och gjorde givemefive med Gunde lite då och då, samt daskade till de kvinnliga deltagarna i rumpan då de tyckte att det passade, det vill säga mer eller mindre hela tiden. Enligt wikipedia heter de Alain och Luc.
Vad hade egentligen Fångarna på fortet varit utan dessa hjältar? Ja, inte särskilt mycket skulle jag vilja påstå. Alla fyra hade en tillbakadragen roll men var navet i produktionen. Tjockisen som slog igång gonggongen startade ju programmet och därigenom den fejkade stressen att hinna alla sju nycklar; dessutom var han stark och såg lite läskig ut vilket bidrog till spänningen. Dvärgarna är av naturliga orsaker oerhört viktiga. Inte kunde väl kändisarna bära nycklarna själva? Dessutom var de ganska söta när de sprang vill jag minnas, och de gav också ett sympatiskt intryck av Gunde eftersom han verkade så himla tajt med dem när han gjorde hög femma med dem. Och Monique! Utan henne hade väl tigrarna sprungit lös på fortet, och det hade ju inte fungerat. Och vem skulle annars vrida på tigerhuvudet? Själva idén med en tigerskötare på ett fort är väl dessutom ganska... jag vet inte, exotisk?
Jag har, förgäves, googlat efter bilder på dessa fyra personer, men det har varit ett fruktlöst uppdrag. Detta torde väl tyda på att de är bortglömda, inte sant? Men ni kommer säkerligen ihåg dem ändå, och förhoppningsvis uppskattar ni deras insatser program in och program ut. Jag hittade dock ett gammalt intro till programmet, tyvärr med tämligen kass eller kanske snarare usel kvalitet, men där ser man våra kära hjältar i korta sekvenser:
Mycket viktiga hållpunkter att kika efter:
0:08: En av dvärgarna springer.
0:11: Tjockisen slår på gonggongen.
0:20-0:26: Båda dvärgarna syns i bild vid ett antal tillfällen
0:28: Close-up på tjockisen med gonggongen.
0.52-0.54: Gunde inbjuder den ena dvärgen till en givemefive.
1.14: Monique vrider på tigerhuvudet för att kontrollera lösenordet
1.18: Dvärgarna bär kändisarnas ihopsamlade pengar.
Som ni ser är dessa fyra kittet som håller samman allting, och bör därför hyllas idag som de hjältar de faktiskt är. Faktum är man nästan trodde att dessa fyra bodde på fortet på heltid? Det kändes så. Uppenbart är att de inte var svenskar, delvis för att de aldrig sa något men också för att de var med i andra länders produktion av samma program. Det kändes helt enkelt som att de var i sin rätta miljö på fortet, ja, faktiskt nästan som om de var "urfångarna" på fort Boyard. Kort sagt: Monique, Luc, Alain och den starke mannen med gonggongen vars namn jag inte vet - idag är det er dag! Njut!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
Hyllning till de bortglömda, del XXI
Det kan hända att jag är övertrött och tycker saker är oproportionerligt roliga för tillfället, men klippet jag visar nu är verkligen hysteriskt kul i mina ögon. Klippet visar två stycken kvinnliga triatlontävlande som verkligen kämpar för att ta sig i mål. De sliter som djur. På samma gång som det är ohyggligt jobbigt att se på, är det samtidigt ofantligt roligt - när man är övertrött, i alla fall. Hursomhelst: Sian Welch och Wendy Ingraham är två bortglömda hjältar. Se själva!
Man får ha lite överseende med den amerikanska speakern...
Jag är full av beundran. Se hur de sliter! Benen är som spagetti och de kan verkligen inte springa, men ändå kämpar de så hårt. Tankarna bär oundvikligen till Monty Pythons sketch silly walks , men framförallt är det kvinnornas kämpaglöd jag gillar. De ger sig aldrig och offrar nästan liv och lem - för en fjärdeplats! Det ska jag komma ihåg nästa gång jag tar en liten löptur och börjar sakta ner för att det sticker lite i magen.
Nu har visserligen över 325,000 personer sett det där klippet, så man kanske kan ifrågasätta hur pass bortglömda de är, men jag passar på att lägga in dem nu på listan innan jag ångrar mig. Vilka kämpar!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
Nu har visserligen över 325,000 personer sett det där klippet, så man kanske kan ifrågasätta hur pass bortglömda de är, men jag passar på att lägga in dem nu på listan innan jag ångrar mig. Vilka kämpar!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
Hyllning till de bortglömda, del XX
Den hyllning som idag utfärdas för en bortglömd hjälte är inte en vanlig hyllning, utan det är faktiskt 20-hjältesjubileum! Det känns som att listan ständigt växer, vilket är en härlig känsla. Jag hoppas verkligen att de numer lite extra omnämnda bortglömda hjältarna fått ett visst uns av upprättelse, och att de speglar sig i sin glans. Ett antal av de bortglömda hjältar som jag tagit upp i listan har fått stå till skuggan på grund av att en god vän eller ett syskon blivit så otroligt populär. Det kan tyckas att det är lite tjatigt, men även dagens bortglömda hjälte är en sådan person, men detta betyder dock inte att personen inte bör hyllas. Därför hyllas idag Daniel, den bortglömda och lite fetare Baldwinbrorsan.*
Ni känner säkert till Baldwinbröderna - fyra bröder som figurerar i diverse filmer och tvserier. Den självklara stjärnan av bröderna är utan tvekan Alec Baldwin (uppe i höger hörn), den äldsta av bröderna och också den som haft bäst karriär . Han har varit med i massvis av filmer. Sällan spelar han huvudrollen, men så fort det behövs en rik, dryg, kostymklädd och lite skurkaktig affärsnisse som bara tänker på pengar kan man mer eller mindre räkna med att det är Alec som spelar den rollen. Enligt Team America är han för övrigt världens bästa skådespelare, vilket får anses vara en mycket säker källa. Han kan sina grejer, helt enkelt.
William Baldwin (nere till vänster) är näst yngst av bröderna, och är en sån där kille som man antingen tycker är skitsnygg eller ganska läskig, eller möjligen båda samtidigt. Jag håller mig neutral i frågan och konstaterar istället att William är den Baldwinbrorsa jag kommer ihåg av två anledningar: dels den totalsunkiga skitfilmen Fair Game där ävenskådespelaren fotomodellen Cindy Crawford spelar en viktig roll medverkar, dels som tennistränaren i The Squid and the Whale. En bra film och en dålig film alltså. Hursomhelst kommer man ihåg honom.
Stephen Baldwin är den yngste och kanske "spralligaste" av bröderna (notera till exempel att han är den enda av bröderna som ler på bilden, samt iklär sig en käck hatt - busigt!). Förutom att han tydligen sägs vara duktig på opera är han antagligen mest känd för sin roll i The Usual Suspects, en film jag och många andra diggar skarpt, och därmed är även denna broder ihågkommen.
William Baldwin (nere till vänster) är näst yngst av bröderna, och är en sån där kille som man antingen tycker är skitsnygg eller ganska läskig, eller möjligen båda samtidigt. Jag håller mig neutral i frågan och konstaterar istället att William är den Baldwinbrorsa jag kommer ihåg av två anledningar: dels den totalsunkiga skitfilmen Fair Game där även
Stephen Baldwin är den yngste och kanske "spralligaste" av bröderna (notera till exempel att han är den enda av bröderna som ler på bilden, samt iklär sig en käck hatt - busigt!). Förutom att han tydligen sägs vara duktig på opera är han antagligen mest känd för sin roll i The Usual Suspects, en film jag och många andra diggar skarpt, och därmed är även denna broder ihågkommen.
Så... vad har då vår bortglömde hjälte, Daniel Baldwin, gjort? Han har spelat flera roller i diverse mer eller mindre lyckades filmer och tvserier, men aldrig riktigt fått något större genomslag. För mig är Daniels största och bästa insats i tvserien Homicide: Life on the Street, i Sverige mer känd som Uppdrag Mord (en serie som själv skulle kunna platsa på Bortglömda Hjältar-listan eftersom den var grymt bra men sällan nämns längre). Han var visserligen bara med i två säsonger, men å andra sidan gjorde han det bra. I övrigt minns folk bara Daniel för två saker:
- Han är den fetaste och skabbigaste av bröderna
- Han är den som aldrig riktigt lyckats
Av den anledningen glömmer folk alltid honom när de diskuterar Baldwinbröderna. Istället har han dragits med diverse narkotikabesvär, och figurerar nu i ett program på MTV om kändisar som haft knarkbesvär. Även folk som inte är raketforskare inser nog att detta inte är ett jättekliv framåt i karriären. Det faktum att han inte haft lika lyckad karriär som sina bröder betyder däremot inte att han är en sämre människa än dem, och det faktum att han är bortglömd men ändå åstadkommit åtminstone någonting bra (rollen som Beau Felton i Uppdrag Mord) är i mina ögon tillräckligt för en hyllning. Var stolt, Daniel, och må ingen glömma ditt namn när de försöker namedroppa Baldwinbröder i fortsättningen!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
* Jag är medveten om att Baldwinbrorsorna hade två systrar också, som också är bortglömda, men eftersom de inte är med i samma bransch (såvitt jag vet) tävlar de inte på samma villkor.
- Han är den fetaste och skabbigaste av bröderna
- Han är den som aldrig riktigt lyckats
Av den anledningen glömmer folk alltid honom när de diskuterar Baldwinbröderna. Istället har han dragits med diverse narkotikabesvär, och figurerar nu i ett program på MTV om kändisar som haft knarkbesvär. Även folk som inte är raketforskare inser nog att detta inte är ett jättekliv framåt i karriären. Det faktum att han inte haft lika lyckad karriär som sina bröder betyder däremot inte att han är en sämre människa än dem, och det faktum att han är bortglömd men ändå åstadkommit åtminstone någonting bra (rollen som Beau Felton i Uppdrag Mord) är i mina ögon tillräckligt för en hyllning. Var stolt, Daniel, och må ingen glömma ditt namn när de försöker namedroppa Baldwinbröder i fortsättningen!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
* Jag är medveten om att Baldwinbrorsorna hade två systrar också, som också är bortglömda, men eftersom de inte är med i samma bransch (såvitt jag vet) tävlar de inte på samma villkor.
Hyllning till de bortglömda, del XIX
Jag vet inte om det är positivt eller negativt, men hyllningslistan på bloggen har börjat bli så pass lång nu att det börjar bli krångligt för mig att hålla koll på de romerska siffrorna i början. Med facit i hand var det kanske lite dumt att skriva med romerska siffror för att det "skulle känns lite proffsigt" men frågan är väl vari proffsigheten egentligen skulle ligga. Nog om detta.
Objektet för dagens hyllning är inte någon bortglömd person, utan idag är det istället en chokladkaka som trots sitt speciella namn, utseende och smak inte fått den berömmelse den så väl förtjänar. Den chokladkaka som hyllas är ingen mindre än den gamla trotjänaren Pigall:
Objektet för dagens hyllning är inte någon bortglömd person, utan idag är det istället en chokladkaka som trots sitt speciella namn, utseende och smak inte fått den berömmelse den så väl förtjänar. Den chokladkaka som hyllas är ingen mindre än den gamla trotjänaren Pigall:
Pigall är en riktig klassiker som funnits så länge jag själv kan minnas, dock bara i Sverige. Den har smakat likadant i alla år, men trots detta verkar den leva i något slags vakuum där folk inte verkar låtsas om att den överhuvudtaget existerar. Istället har Pigall alltid fått stå i skuggan av mer etablerade chokladsorter som Daim, Japp och Snickers. (Skotte är det i och för sig ingen som heller köper , men den är å andra sidan skitäcklig och förtjänar att glömmas bort). Aldrig någonsin har jag heller sett en enda reklamfilm för Pigall, vilket är ytterligare ett tecken på dess osynlighet (jag har sett en del tv genom mitt liv...). Så varför har Pigall aldrig slagit kommersiellt?
Svårigheterna för Pigall är uppenbara:
- Man går upp 25 kg i vikt och fördubblar sitt kolestorolvärde bara genom att läsa innehållsförteckningen. I dagens Blossom Tainton-samhälle är sådant av betydelse.
- Namnet Pigall brukar ofta blandas ihop med Pigalle, vilket är ett område i Frankrike som har ett... tjaa... speciellt rykte? Nu har jag visserligen inte varit där själv, men det sägs vara ett område kantat av sexaffärer och prostituerade. Inte riktigt det jag själv vill koppla till en chokladkaka.
- Den som designade omslagspapperet tyckte tydligen att det var en bra idé att ha någon sorts rosalila som främsta färg. Då ska man ändå komma ihåg att det gamla omslagspappret var tusen gånger värre än det papper vi ser ovan.
- Den går bara att äta då den är i perfekt temperatur. Den smälter lätt, och då är den inte längre god. Då ser den dessutom ut som den där lilla diarréklickan på bilden ovan. Frestande?
- Det går inte att vara putslustig och dra ordvitsar om Pigall på samma sätt som andra uppenbara chokladfavoriter:
"Är du helt Coco?
Japp! Jag är ju Skotte!
Äh, give me a Break va! Du ska alltid vara så himla Käck!" ... osv osv osv...
När det kommer till Pigall går det helt enkelt inte. Jag kan i alla fall inte dra några ordvitsar om den här chokladkakan , speciellt nu när jag inte är pigg alls.
Nej, usch. Det går verkligen inte. Förlåt för att jag ens försökte.
Men varför bör då Pigall hyllas? Jo, helt enkelt för att den är hur god som helst. Den är visserligen sliskig och sanslöst söt, och faller inte alla i smaken. Dessutom måste förutsättningarna för en lyckad Pigallupplevelse vara följande:
- Chokladkakans temperatur måste vara perfekt, gärna lite kall.
- Man får bara ta en bit. Även om du köper en Dubbel-Pigall kan man bara äta en. Det är verkligen en supersöt chokladbit, och vääääldigt mäktig.
Det är svårt att förklara det stora i Pigall, men personligen anser jag att dess storhet ligger i konsistensen. Förutsatt att den är i perfekt temperatur, är den... jaa... svårbeskriven? Den är mjuk, fast lite krispig? Ett tunt lager med mjuk nougat inuti? Jag tror nog att jag överlåter till läsaren att själv avgöra.
Jag bryr mig ändå inte så mycket om ni avskyr Pigall. Det är min lista. Ha!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
Svårigheterna för Pigall är uppenbara:
- Man går upp 25 kg i vikt och fördubblar sitt kolestorolvärde bara genom att läsa innehållsförteckningen. I dagens Blossom Tainton-samhälle är sådant av betydelse.
- Namnet Pigall brukar ofta blandas ihop med Pigalle, vilket är ett område i Frankrike som har ett... tjaa... speciellt rykte? Nu har jag visserligen inte varit där själv, men det sägs vara ett område kantat av sexaffärer och prostituerade. Inte riktigt det jag själv vill koppla till en chokladkaka.
- Den som designade omslagspapperet tyckte tydligen att det var en bra idé att ha någon sorts rosalila som främsta färg. Då ska man ändå komma ihåg att det gamla omslagspappret var tusen gånger värre än det papper vi ser ovan.
- Den går bara att äta då den är i perfekt temperatur. Den smälter lätt, och då är den inte längre god. Då ser den dessutom ut som den där lilla diarréklickan på bilden ovan. Frestande?
- Det går inte att vara putslustig och dra ordvitsar om Pigall på samma sätt som andra uppenbara chokladfavoriter:
"Är du helt Coco?
Japp! Jag är ju Skotte!
Äh, give me a Break va! Du ska alltid vara så himla Käck!" ... osv osv osv...
När det kommer till Pigall går det helt enkelt inte. Jag kan i alla fall inte dra några ordvitsar om den här chokladkakan , speciellt nu när jag inte är pigg alls.
Nej, usch. Det går verkligen inte. Förlåt för att jag ens försökte.
Men varför bör då Pigall hyllas? Jo, helt enkelt för att den är hur god som helst. Den är visserligen sliskig och sanslöst söt, och faller inte alla i smaken. Dessutom måste förutsättningarna för en lyckad Pigallupplevelse vara följande:
- Chokladkakans temperatur måste vara perfekt, gärna lite kall.
- Man får bara ta en bit. Även om du köper en Dubbel-Pigall kan man bara äta en. Det är verkligen en supersöt chokladbit, och vääääldigt mäktig.
Det är svårt att förklara det stora i Pigall, men personligen anser jag att dess storhet ligger i konsistensen. Förutsatt att den är i perfekt temperatur, är den... jaa... svårbeskriven? Den är mjuk, fast lite krispig? Ett tunt lager med mjuk nougat inuti? Jag tror nog att jag överlåter till läsaren att själv avgöra.
Jag bryr mig ändå inte så mycket om ni avskyr Pigall. Det är min lista. Ha!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
Hyllning till de bortglömda, del XVIII
Björn Gustafson är en man som roat Sverige i massvis av år, utan att egentligen få särskilt mycket uppskattning. Vissa tycker att han är lite smårolig, men särskilt mycket mer än så är det inte. Man ska inte sticka under stolen med att hans blonda hårsvall är honom till fördel, då det kanske inte alltid är hans skämt som är särskilt roliga utan snarare hans fördelaktiga utseende som får publiken med klar kvinnlig majoritet på fall. Många har olika åsikter om Björn, och även om han är älskad av många kan jag inte låta bli att tycka att han trots allt fallit en hel del i glömska, varför han är ett självklart objekt för dagens hyllning.
Och nej, jag pratar givetvis inte om den där Björn Gustafsson som alla pratar om, han som "chockade" Europa med sitt busiga lilla skämt under ESC, och är skitrolig i sin roll som Benjamin men som i övrigt egentligen är ganska överskattad och alltid gör samma typ av skämt. Nej, jag pratar istället om den riktiga Björn Gustafson, han som stavar sitt efternamn med bara ett S och föddes redan 1934 men sedan ungefär ett år tillbaka fått stå tillbaka till sin unge namne.
Björn Gustafson är för Svensson mest känd för sin roll som Dynamit-Harry i Jönssonligan - en mycket komplex roll som handlar om att kunna levera knepiga repliker i stil med "Vilken jädra smäll!" och skratta ett hjärtligt, smittande skratt. Dessutom är det alltid lite knepigt att spela en tjuv som man ska sympatisera med, men Björn levererar och visst håller man på skurkarna? Utöver detta har han haft mängder av roller i diverse teateruppsättningar på Dramaten, men då man är relativt isolerad från sådan finkultur uppe i norr kan jag inte påstå att jag har någon relation till dessa.
Det jag däremot har ett mycket starkt band till, och som också är hans två främsta bidrag till världshistorien enligt min ringa åsikt, är hans insatser som drängen Alfred i Emil i Lönneberga samt som den mysiga berättarrösten i Alfons Åberg-filmerna. Som Alfred är han den lugne, skämtsamme och väldigt sympatiske livsnjutardrängen som ger meningen med livet ett ansikte. Delen där Emil tar en sjuk Alfred genom kraftig snöstorm till doktorn hade helt enkelt inte varit lika rörande om någon annan spelat Alfred. Det ska vara Björn Gustafson. Samma sak gäller hans insats som berättarrösten till Alfons Åberg. Vem hade kunnat leverera samma mysiga stämning lika bra? Jag har tidigare hyllat Monica Forsbergs bortglömda berättarröstsinsatser, men inte ens hon hade kunnat förmedla samma prägel på Alfons. Björns röst är lika förknippad med Alfons Åberg som Olof Thunberg är förknippad med Bamse, och det är inget dåligt betyg!
I mina ögon är Björn Gustafson en riktig hjälte, som haft stor inverkan på åtminstone min barndom. Eftersom det är min egna totalsubjektiva bedömning som gäller, förtjänar han också att hyllas därefter. Tack Björn - vi har inte glömt dig!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
Och nej, jag pratar givetvis inte om den där Björn Gustafsson som alla pratar om, han som "chockade" Europa med sitt busiga lilla skämt under ESC, och är skitrolig i sin roll som Benjamin men som i övrigt egentligen är ganska överskattad och alltid gör samma typ av skämt. Nej, jag pratar istället om den riktiga Björn Gustafson, han som stavar sitt efternamn med bara ett S och föddes redan 1934 men sedan ungefär ett år tillbaka fått stå tillbaka till sin unge namne.
Björn Gustafson är för Svensson mest känd för sin roll som Dynamit-Harry i Jönssonligan - en mycket komplex roll som handlar om att kunna levera knepiga repliker i stil med "Vilken jädra smäll!" och skratta ett hjärtligt, smittande skratt. Dessutom är det alltid lite knepigt att spela en tjuv som man ska sympatisera med, men Björn levererar och visst håller man på skurkarna? Utöver detta har han haft mängder av roller i diverse teateruppsättningar på Dramaten, men då man är relativt isolerad från sådan finkultur uppe i norr kan jag inte påstå att jag har någon relation till dessa.
Det jag däremot har ett mycket starkt band till, och som också är hans två främsta bidrag till världshistorien enligt min ringa åsikt, är hans insatser som drängen Alfred i Emil i Lönneberga samt som den mysiga berättarrösten i Alfons Åberg-filmerna. Som Alfred är han den lugne, skämtsamme och väldigt sympatiske livsnjutardrängen som ger meningen med livet ett ansikte. Delen där Emil tar en sjuk Alfred genom kraftig snöstorm till doktorn hade helt enkelt inte varit lika rörande om någon annan spelat Alfred. Det ska vara Björn Gustafson. Samma sak gäller hans insats som berättarrösten till Alfons Åberg. Vem hade kunnat leverera samma mysiga stämning lika bra? Jag har tidigare hyllat Monica Forsbergs bortglömda berättarröstsinsatser, men inte ens hon hade kunnat förmedla samma prägel på Alfons. Björns röst är lika förknippad med Alfons Åberg som Olof Thunberg är förknippad med Bamse, och det är inget dåligt betyg!
I mina ögon är Björn Gustafson en riktig hjälte, som haft stor inverkan på åtminstone min barndom. Eftersom det är min egna totalsubjektiva bedömning som gäller, förtjänar han också att hyllas därefter. Tack Björn - vi har inte glömt dig!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
