Hyllning till de bortglömda, del XXXV

Någon gång på 90-talet hörde jag en låt på radion som inledningsvis påminde en hel del om McDonalds ungefär samtida reklamlåt (doo, ba pa baa badobidoo, baba dooobapapaapa doobidooo... typ. Ni vet vilken jag menar.)  Jag upptäckte dock snart att låten skiljde sig något från reklamlåten, och istället för doobapaa sjöng gruppen tydligen Mmmbop. Jag var länge helt övertygad om att gruppen som sjöng låten Mmmbop bestod av tjejer vilket var en slutsats jag baserade helt på deras ljusa röster. När jag sedan såg musikvideon till samma låt blev jag övertygad - det var verkligen tre stycken blonda,  söta, långhåriga tjejer som sjöng.

Men nej, visade det sig sen. Det var inte alls tre tjejer utan det var tre långhåriga, blonda och söta bröder med efternamnet Hanson, varpå deras bandnamn helt sonika blev något så fantasifullt som just Hanson. Mmmbop blev en enorm jättehit som följdes av några halvhitar som följdes av inte så mycket som sedan följdes av en comeback, men då var de söta, långhåriga pojkarna inte lika söta längre, rösterna målbrottsknäckta och det vinnande konceptet var inte särskilt vinnande längre. Men faktum kvarstår - Hanson hade en kort men mycket lyckosam karriär, fick massor av skrikande fans efter sig och säkerligen en hel del pengar. De fick defintivt uppmärksamet då det begav sig på 90-talet.


Det folk verkar ha glömt bort på vägen är att Hanson bara var en blek kopia av tre andra bröder som hade sin storhetstid efter 1977, året då filmen Slapshot kom (eller Slagskott som den hette på svenska). Filmen handlar om hur Paul Newmans karaktär blir tränare för ett mediokert ishockeylag i de lägre divisionerna. Tre långhåriga bröder med det bekanta efternamnet Hanson värvas till laget, som nu blir oerhört populärt och framgångsrikt; inte nödvändigtvis bara på grund av deras skicklighet inom ishockey utan snarare på grund av att "The Hanson Brothers" spelar hårt och fult till NHL-agenternas stora glädje, vilket illustreras ganska tydligt i detta klipp.


Även om jag har svårt att tro att 90-talsbröderna hade kunnat göra något i stil med vad som händer ungefär 2.10 in i klippet och fortfarande ha kvar sin tonårsgullighet kan man inte förneka att likheterna mellan Hansonarna är slående. Alla gör de karriär under epitetet "Hanson brothers", och dessutom är samtliga långhåriga. Hockeybröderna gör sig kända genom att använda våld, och enligt mitt sätt att se på saken kan man även påstå att de moderna Hanson våldför sig på folk genom sin musik.

Jag anser att originalversionen av The Hanson Brothers har fallit i lite väl stor glömska, och det är dags för dem att åter kliva fram i rampljuset, några år efter att även kopiorna klivit undan från folks direkta medvetande. Men de hade en intensiv tid i rampljuset och jag anser att det är dags för originalen att hyllas. Visserligen kan man kanske tycka att det inte är något hjältemässigt att slå ner folk på isen, och nej, det är det förstås inte, i synnerhet eftersom de använder mycket fula och fega metoder som enbart en spelare som dumskallen Todd Bertuzzi kan uppskatta. Men ändå, titta på dem! Långhåriga, tafatta och med skarpa och tjocka glasögon - man kan inte låta bli att imponeras lite i smyg ändå. Och hur man än väljer att se på saken är de trots allt en originalversion av en kopia som blev framgångsrik, och sådant är alltid en fjäder i hjältehatten.

Hyllningslistan:

1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att få vara ond.
28. Orginalteliapappan - Teliapappan som glömts bort
29. Familjefäder - En mycket viktig del av samhället men som fördummats i tvns värld
30. Ringo Starr - Beatlen som är så bortglömd att folk glömmer att han glömts
31. Rudan - Fisken som inte går att utrota
32. John Cazale - Mannen man vill ha med sig då man hyr film
33. Mariekexet - Kexet med fler användningsområden än smakämnen
34. Svettorkarna
- Funktionärerna som torkar svett från golvet
35. The Hanson Brothers - Original-Hanson.


Hyllning till de bortglömda, del XXXIV

Imorgon spelar Sverige semifinal i handbolls-VM, vilket förstås kommer bli mycket spännande oavsett resultatet. Den så otroligt viktige spelaren Kim Andersson har redan tvingats bryta turneringen på grund av skada, och det finns även risk att den nästan lika viktiga Oscar Carlén missar matchen. Att förlora viktiga kuggar i ett lag är förstås aldrig något positivt.

Det finns dock några personer som jag vill påstå är nästan lika viktiga för hela turneringen som enstaka spelare. De är, precis som spelarna, att betrakta som hjältar eftersom turneringen inte hade varit densamma utan dem. Skillnaden är att de personer jag pratar om aldrig får någon berömmelse i rampljuset, trots deras viktiga och ganska tuffa uppgift. De är aktiva under matcherna, men får sällan någon credd alls för sina insatser. Jag pratar naturligtvis om Svetttorkarna - funktionärerna som torkar svett från golvet.


Det finns alltså funktionärer vars uppgift är att springa in på planen med en trasa och torka upp svettfläckar som blir efter att spelare ramlar eller kastar sig mot marken, vilket alltså är ganska vanligt i handboll där spelarna ofta kastar sig själva när de skickar iväg skott. Dessa svettfläckar på golvet kan vara farliga för spelarna, eftersom det är lätt att halka på dem eller vrida foten på olika sätt. Om inte annat är det ganska äckligt, såvida man nu inte gillar svettiga golv av någon anledning. Med andra ord har svettorkarna en mycket viktig uppgift när de håller golvet fritt från poteniella dödsfällor. Och äckel, då.

Men trots de viktiga insatser som svettorkarna genomför är det aldrig någon som berömmer deras insats. När svettorkarna tvingas rycka in för att rädda handbollsmatcherna struntar tv-producenterna fullständigt i deras svettiga jobb (no pun intended). Istället bryter man matchen tillfälligt medan svettorkarna gnider trasorna så snabbt de kan och torkar golvet rent. Men tv-tittarna får knappt se deras aktion. TV-producenterna brukar istället snabbt klippa in bilder från de senaste målchanserna eller zoomar in Staffan Olssons bisarrt stora snusprillor där han gastar från tränarbänken, och från arenan/idrottshallen spelar man gärna någon fräck synthlåt från 90-talet.

Ola och Staffan förtjänar all respekt, men de får sin tid i rampljuset ändå. Jag vill se svettorkarna!

Varför hyllas inte svettorkarna som de hjältar de faktiskt är? Utan dem hade handbollsmatcherna sannolikt inte kunnat hålla samma nivå som de gör nu. Spelare skulle skada sig till höger och vänster, och dessutom skulle de naturliga pauserna i matchen som svettorkningen innebär inte ge tiden åt tränarna att gå igenom fiffiga tekniker och taktiker om torkningen inte fanns. Vad jag önskar är helt enkelt att TV-producenterna ger tid åt svettorkarna och faktiskt låter dem synas i bild,  så att Svenssons får avnjuta deras svettorkarteknik och imponeras över deras insatser.

Jag uppmanar samtliga att se matchen imorgon, hålla tummarna och heja på Sverige - men ge också en extra eloge till svettorkarna!


Hyllningslistan:

1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att vara ond.
28. Orginalteliapappan - Teliapappan som glömts bort
29. Familjefäder - En mycket viktig del av samhället men som fördummats i tvns värld
30. Ringo Starr - Beatlen som är så bortglömd att folk glömmer att han glömts
31. Rudan - Fisken som inte går att utrota
32. John Cazale - Mannen man vill ha med sig då man hyr film
33. Mariekexet - Kexet med fler användningsområden är smakämnen
34. Svettorkarna
- Funktionärerna som torkar svett från golvet


Lennart Persson och hans slips

Jag funderar lite halvt på att göra en bloggcomeback inom kort, och för att hålla den vid liv lite bättre funderar jag på att satsa på kvanitet istället för kvalitet. Förvänta er kortare, tramsigare och sämre skrivna inlägg i framtiden - men å andra sidan kanske ni åtminstone får läsa inlägg överhuvudtaget, vilket det var dåligt med på sistone.



Jag inleder mitt nya koncept med att helt enkelt posta en länk till dagens mest spännande och chockerande nyhet, som alltså handlar om att nyhetsankaret Lennart Persson gjort den fatala och mycket ödesdigra missen att kombinera en rutig skjorta med en lila slips. Artiklen innefattar många av de element som krävs för att bli en lyckad kvällstidningsartikel, eller nåja, en publicerad nyhetsartikel:

- Aftonbladet kallar sin redaktör för "expert", vilket får en att fundera på vad som krävs för att definieras som expert
- Artikeln är särskriven i webbfönstrets header. Där förekommer även uttrycket "kläd kupp", vilket kan sägas vara en viktig ingrediens för en lyckad kvällstidningsartikel.
- Ordet "chock" nämns redan i rubriken (jag skulle vilja ifrågasätta hur många som hamnar i det medicinska tillståndet som chock faktiskt innebär, men några motbevis har jag inte så jag litar förstås på "experterna")
- Inte en utan två bilder där man visar vilka knasiga kläder herr Lennart haft på sig
- Inte en utan två märkligt formulerade omröstningar där läsarna får "avgöra" om herr Persson haft godkända kläder på sig.
- Inte en utan ett flertal kommentarer om artikeln, där de flesta skriver något i stil med:

a) Men ååh, varför publicerar aftonbladet en sån här skitartikel!??
b) Men varför läser du en sån här artikel om du tycker den är så ointressant då?!!? Det finns faktiskt de som tycker att det är kul med såna här roliga nyheter!!! Allt är inte så allvarligt!!!!
c) Något om att SD är det enda parti som "vågar säga sanningen". Det har förstås inget med artikeln att göra men det är irrelevant i sammanhanget.

Varför jag ödslar tid på att blogga om nyheter likt den här? Dålig fantasi och dålig karaktär. Och naturligtvis också för att ge en liten motpol till all seriös och grävande journalistisk som Aftonbladet annars ägnar sig åt. Lars Johan Hierta trivs nog i sin grav och känner stoltheten över hur hans arv förvaltats. 


*Förresten, en kort gallup - vad är era åsikter kring Perssons kläder?

RSS 2.0