Javits är det kul med ordvitsar! Eller...?

Jag är uppvuxen i en familj där begrepp som "pappahumor", "gubbskämt" och "göteborgshumor" inte längre är särskilt användbara eftersom samtliga familjemedlemmar drar sitt strå till stacken när det gäller att föra ordvitssmittan vidare. Ibland önskar jag att vi vore som vanliga familjer, där pappan i huset är den som drar dessa vitsar medan resten av familjen kan dölja ansiktet bakom handen och yttra lite tafatt "ett sånt dåligt, typiskt pappaskämt", men att göra en sådan gest i vår familj vore att hyckla. Vi är nämligen alla lika goda, eller dåliga, kålsupare. Det blir mer eller mindre en tävling i ordvitsande så fort någon säger en ordvits, och plötsligt måste alla komma med den bästa ordvitsen på temat. För utomstående kan detta beteende ta sig framförallt 3 olika uttryck:

1. Personen ifråga tycker vi är fåniga, töntiga och har dålig humor, samt att denne antingen tittar bort och inte låtsas höra eller alternativt tittar och ler lite för att låtsas tycka det är kul. 
2. Personen ifråga är en van ordvitsare och blandar sig in i striden (och höjer därigenom sin status avsevärt i pappas ögon, oavsett om ordvitsen i sig är kul eller inte)
3. Personen ifråga är inte van ordvitsar och förstår inte alls vad som händer.

Även om jag personligen i regel uppskattar en bra ordvits är jag högst medveten om att ordvitsar är något som delar befolkningen i två läger. Oavsett om man avskyr eller gillar ordvitsar tänkte jag slänga ihop en liten ordvitsguide som dels ger olika varianter på ordvitsar och dels ger vissa termer som man bör ha i sitt medvetande innan man ger sig i kast med ordvitsandet:

Målgruppsanalys: Regel nummer ett gällande ordvitsar är och förblir att man gjort en noggrann målgruppsanalys och är högst medveten om mottagarnas kapacitet gällande förståelse för ordvitsar, samt även en någorlunda koll på mottagarnas humor. Många ordvitsförsök har fallit platt till marken på grund av bristande målgruppsanalys. Om en ordvits dras utan mottagarens förståelse kan det lätt leda till pinsamma tystnader eller liknande, och du riskerar att göra bort dig istället för att bli universums roligaste människa.

Det förklarande skrattet: Ett skratt, alternativt blinkning eller liknande, som används av ordvitsaren för att undvika att mottagaren ska missa ordvitsen. Denna handling kan resultera antingen i att mottagaren nappar och faktiskt tycker att skämtet är roligt, men kan också resultera i att ordvitsaren är den enda som skrattar åt skämtet.

Förklarandet av ordvitsen: En ordvits som inte förstås av mottagaren trots ett förklarande skratt kan i vissa fall förklaras av ordvitsaren, som försöker förklara det roligare i det sagda. Detta leder i regel till att ingen tycker det är roligt, alternativt ett "jahaaa, då fattar jag" men inte särskilt mycket mer än det. Bör undvikas!

Den omedvetna ordvitsen: Ordvits som, vilket namnet antyder, framförs helt omedvetet, och därför är lätt att missa av personen som säger det. Själva omedvetandet är i det här fallet det som gör själva vitsen rolig. Ett exempel på en omedveten ordvits är att tappa en enkrona, varpå man säger "hoppsan, den slant" eller liknande, givetvis under förutsättning att man inte hade en tanke på att det skulle vara en ordvits.

Den medvetna ordvitsen: Denna genre kräver att ordvitsutövaren är snabbtänkt och kan leverera ordvitsen innan tiden gått ut (se den fördröjdaordvitsen nedan), vilket i ordvitssammanhang är en väldigt kort tid. Denna ordvits dras vid fullt medvetande och är ett risktagande. En målgruppsanalys (se nedan) är väldigt viktig! Ett exempel på en medveten ordvits är om man hörde den pengatappande personen som sade "hoppsan, den slant" och svarar något i stil med: "nejmen, det var ju jag som myntade det uttrycket!". Detta är också den vanligaste formen av ordvits.

Den fördröjda ordvitsen: Elementärt för en snärtig ordvits är att den måste komma spontant och snabbt. Om en ordvits dröjer alltför länge innan den uttalas riskerar själva skämtet att bli för gammalt eftersom bäst före datumet för ordvitsar är oerhört kort (jag tänkte skriva något metaskämt där om ett skämt skämt men jag lät tack och lov bli). Den fördröjda ordvitsen leder ofta till skratt riktade åt ordvitsarens oförmåga att leverera ordvitsen i tid istället för ordvitsen som sådan, vilket förstås kan vara roligt det med men kanske inte riktigt är det ordvitsaren faktiskt vill åt.

Den konstruerade ordvitsen: Denna ordvits är väldigt tillrättalagt och är möjligen rolig just för att den är så otroligt konstruerad, men är i själva verket tämligen usel. Gamla gubbar kan komma undan med sådana vitsar om de är söta, men annars är alltför konstruerade ordvitsar ingen "ritkig" ordvits. Ett exempel på en (dålig) konstruerad ordvits var en gammal klasskamrat som ställde två böcker som ett L på ett bord, och sa "Haha, kolla, en bordell!" följt av det förklarande skrattet. Efter att ingen tyckt det var roligt försökte han även med förklarandet av ordvitsen och samtliga närvarande hade hellre tittat på en jordnöt som rullar nerför ålidhemsbacken  än ge honom credds för vitsen.

Den felsagda ordvitsen: En av mina personliga favoritordvitsar är den felsagda ordvitsen. Det är inte som namnet kanske antyder en ordvits som sägs fel utan istället ett ord som medvetet sägs lite fel för att framkalla en ordvits. Ett exempel på felsagd ordvits är om någon köpt 15 kg lax och ordvitsaren utbrister "Men är du inte riktigt fisk!?". (okej, jag erkänner att det var ett dåligt exempel men det är principen jag är ute efter).

Den bilanguala ordvitsen: En lite mer avancerad form av ordvits är den bilanguala ordvitsen där andra språk än svenskan blandas in för att framkalla någon form av skämt; oftast är engelska det språk som används. Exempel på bilanguala ordvitsar är när någon får två gäss i julklapp och utropar "Yes!" eller när ett barn brutit ett ben och mamma säger "Äh, leg av, det är inget att gråta åt!". (okej, nu känner jag att mina exempel är helt fantastiskt usla men jag säger återigen att det är principen jag är ute efter!)
 
Den alltför förberedda ordvitsen: Denna form av ordvitsar dras av människor som planerat sin vits i förväg. Ofta har de planerat en ordvits som de kan dra när en person frågar något speciellt. Ett tydligt exempel på detta är när någon person frågar om ordvitsaren kan skicka julmusten, varpå denne svarar något i stil med "ååh, muste jag?!".

Den slitna ordvitsen: Denna ordvitsgenre har många likheter med den alltför förberedda ordvitsen och det kan ibland vara svårt att skilja dessa två åt. Slitna ordvitsar är vitsar som använts alldeles för ofta för att ge det spontana och snabbtänkta intryck som en vanlig ordvits ska ge. Exemplet ovan med julmusten är en sliten ordvits. Ett annat exempel är när någon misslyckas med en sås och säger "Äsch, det är sås det ska vara".

Den misslyckade ordvitsen: Denna typ av ordvitsar dras i regel när ordvitsaren hamnat i tidsnöd, alternativt fått hybris och tror att allt denne säger blir roligt. Ett väldigt bra exempel på en misslyckad ordvits skedde när en person, vars identitet jag inte tänker avslöja för jag gillar min pappa, hällde upp ett glas nektar (drycken) och drack, och sa "Ååh, det smakar perfektar". Sekunden efter personen yttrade detta insåg han att det enbart var uselt och långsökt. Det enda ordvitsiga i denna ordvits var att nektar och perfektar (som inte är ett riktigt ord) rimmar. Ytterligare kommentarer överflödiga.

Piteå-Tidningens ordvitsar: Tidningar i allmänhet och PT i synnerhet brukar ofta försöka sig på att dra lustiga ordvitsar i sina rubriker. Dessa ordvitsar är ofta både konstruerade och slitna. Exempel: "Anders har många bollar i luften" (bredvid en bild på en kille som kastar upp fem bollar i luften), "(S)eger!" (efter att sossarna vunnit valet eller liknande) eller "Anja Pärson är på g!" (efter att Anja kommit 4 i Super G-tävling i Innsbruck eller något liknande).

Den oförlåtliga ordvitsen:
Anledningen till att jag skrev hela det här superjättelånga inlägget beror på att jag såg en artikel av Robert Laul på Sportbladet igår där han intervjuar Henrik Larsson om hans framtida karriär. Han avslutar artikeln med att göra någon slags analys (tror jag, jag kan ha missuppfattat) och försöker skämta till det genom att kalla analysen för  "Analaulsen". Jättedåligt, kasst, långsökt, vidrigt och även ett obegripligt sätt att framhålla sitt eget namn lite extra. Skäms, Robert!

image118


 Nu ska jag skicka ett mail till honom. Hoppas att han svarar. Det vore roligt.


Kommentarer
Postat av: Bek

Freud påstod att ordvitsande var ett tecken på neurotisk personlighet med behov av fjärmande från verkligheten. (Fritt fram nu för "frid och freud", "en freudefull jul" o.dyl.)

En ordvits utan "förklarande skratt", levererad med stenansikte, kan vara en bra metod för att kolla skärpan hos omgivningen! Fattar de eller inte? Det är ett DOLT IQ-TEST! Muhaha. Eller bara ett sätt att känna igen nördar.

2007-12-06 @ 16:50:48
URL: http://bek.blogg.se
Postat av: Erik

Jamen .. Laul är ju Göteborgare vilket borde ses som en förmildrande faktor. Och även om "analaulsen" var otroligt uselt är det väl ändå rätt kul att han bloggar under namnet Robbie Lauler?

2007-12-06 @ 17:53:34
Postat av: Anna

Jag har tre kommentarer:
1) Jag vill hävda att "leg av" är MITT exempel
2) Det som gjorde den anonyme ordvitsarens misslyckade ordvits ännu mer misslyckad (och smårolig) var att det inte ens var nektar i glaset... Det var gammal hederlig apelsinjuice.
3) Haha, äntligen! Du är rolig du Tomas! Snygg annalys!(!)

2007-12-06 @ 18:20:48
Postat av: lyol

alltså, är det någon som kan ordvitsa så är det du tomas.

2007-12-06 @ 20:50:04
Postat av: Suffe

Jag måste erkänna att jag fick en smärre chock när jag insåg vikten av ordvitsar i er familj, kanske främst då jag ångestladdat insåg att jag skulle bli tvungen att leverera förr eller senare. Jag HOPPAS att jag tillhör:
2. Personen ifråga är en van ordvitsare och blandar sig in i striden (och höjer därigenom sin status avsevärt i pappas ögon, oavsett om ordvitsen i sig är kul eller inte)
Även om jag oftast lyckas med konststycket att dra alltför föreberedda ordvitsar ELLER alltför självklara sådana. Nåväl, I'll learn...

Dina exempel var verkligen tagna ur verkligheten... :D
OK, nu kommer min 3-i-topp-lista över de ordvitsar jag är mest stolt över (och de få jag verkligen lyckats med, se ovan):
1. Gårdagens, dvs. då Hanna sa att hon skulle söka till "Bonde söker fru" och jag utbrast: "Så du ska bli bond-brud?" (jag tycker FORTFARANDE att den är rolig, men idag när jag berättade den för några i klassen skrattade bara jag. Igen.)
2. När någon i Spexet (kommer dock inte ihåg vem) behövde gå på toa och jag sa: "Äh, du får kissa i byxan!" och inte insåg min egen briljans förrän Robert påpekade att det var ganska kul.
3. När jag kommenterade det faktum att vi när jag jobbade på caféet gömde kassan i frysen efter avslutad dag med: "Det är det man kallar frysta tillgångar..."

Jag har mycket kvar att lära, tur att jag är tillsammans med Mästaren. Teach me, oh enlightened One. :D

2007-12-06 @ 21:17:29
URL: http://zoleon.webblogg.se
Postat av: ordvitsaren

den här är bra(men lång):
En herre sitter på restaurant och vill ha påfyllning av sin dricka.
-Hej, jag skulle vilja ha lite te.
(Kyparen kommer med med en kopp te.)
-Nej,jag menar att jag vill ha lite mer!
(Kyparen kommer med en flaska äppelmer.)
Tillslut blir herren nästan galen och säger:
-Men jag beeeeer!
(Kyparen kommer med öl.)

2007-12-06 @ 23:00:18
Postat av: Tomas

Bek: Att säga frid och freud är vad som kallas freudiansk felsägning. Höhö.


Erik: Robbie Lauler? Haha, det var nästan kul på riktigt. Martin Laulsen har ju varit lite väl uppenbart menar jag.

Anna: Okej, det är DITT exempel, känns bara bra för mig! :)

lyol: Jag vet inte om jag ska säga tack eller skämmas?

Suffe: Du har absolut klarat gränsen och är med råge en värdig medlem i familjen. Frågan är om det är en bra sak att sjunka till vår nivå? För övrigt förstår jag inte varför du kallar mig mästaren när du själv dragit flera ordvitsar i ett och samma inlägg och jag inte dragit ett enda? (och nej, du behöver inte läsa igenom noggrannt för att se om det är något missat, jag har INTE vitsat till det (medvetet iaf))

ordvitsaren: Långt kan vara bra. En annan gammal klassiker är "Det är inte lätt att vara lett, men det är balt." Den går under kategorin "den slitna men fortfarande funktionella" ordvitsen.

2007-12-06 @ 23:21:28
Postat av: Anna

Tvekade på om jag skulle avslöja mig här, men sen du har förklarat vår familj så fint så är det liksom kört ändå.

I förrgår på lektion:
Jag: "Jaha, så hur tycker ni att vi ska komma ihåg att författaren till 'Gullivers resor' heter Jonathan Swift?"
Klassen: (tystnad)
Jag: (får den briljanta idén) "Haha, kanske för att han skrev om 'Gulliver på Wift'?!"
Klassen: (tyst, nervöst skratt från vissa håll)
En elev: "Haha, JAAAA! Så smart! Haha - eller jag vet! Man tänker på Oliver Twist!"
Jag: "Eh.."

2007-12-07 @ 08:20:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0