Om man är en snäll människa har man idag på sig en röd tröja, för att visa att man stödjer munkarnas uppror i Burma. Jag har bara en röd tröja och den slutar ungefär vid höften, vilket kanske inte är små smickrande som det låter, trots att mina höftben är lite av det sexigare slaget. Jag hade med andra ord ingen röd tröja på mig vid dagens föreläsning och seminarium, så för att lätta mitt samvete har jag nu tagit på mig den urtvättade tröjan när jag är här i ensamhet. Detta väcker tre frågor:

1. Varför sparar man kläder som man egentligen inte använder? Visst, "den-här-tröjan-kan-jag-spara-ifall-jag-ska-vara-ute-och-grilla-nån-gång-tanken" är ganska klassisk, men man grillar kanske inte så ofta att alla dessa urväxta/omoderna/fula/urtvättade kläder verkligen behövs? Eller?

2. Hur visar jag att jag stödjer munkupproret genom att sitta i ensamhet i min röda tröja där ingen ser mig? (nu bortser vi från att jag nämner det i min blogg, men okej)

3. Hur hjälper det folket i Burma överhuvudtaget att vi har på oss röda kläder idag... egentligen? Missförstå mig inte, jag tycker det är jättebra att folk visar vad de tycker, men tror samtidigt kanske inte att militärregimen i Burma tänker att "Nejmenhörrni, grabbar! Har ni tänkt på att det vi sysslar på kanske är dumt? 3% av Sveriges befolkning har ju rött på sig idag! Nu ger vi makten till folket!" för att vi har på oss lite tomteliknande kläder.

Dock: Jag tycker att det är en bra sak att man stödjer upproret genom sin röda klädsel, trots att det i praktiken är en luktfri fjärt i ett svart hål i rymden. Jag uppmanar härmed alla modebloggar ute i cyberrymden att endast ge röda modetips den närmaste månaden (för det är ju det folk verkar intressa sig mer för, det är ni, modebloggare, som kan påverka!), att alla amerikaner lär sig var Burma ligger och att alla i resten av världen åtminstone skänker en tanke. Sen hoppas jag förstås att frihetskampen lyckas. Vi får se vad som händer.

Lycka till, kompis!