Din bortglömde hjälte

Örjan, vår utvecklingsstörda tvättbjörn

Som ni kanske vet har jag och Sofia adopterat en utvecklingsstörd tvättbjörn som vi tar hand om. I början var det problematiskt och Örjan, som vi kallar honom, gjorde få framsteg och var allt som oftast grinig och på dåligt humör. Vi har länge varit oroliga för Örjans hälsa, men nu börjar framstegen komma ordentligt! När vi kom hem efter en promenad ute i det vintriga Umeå hade Örjan bakat jättefina lussebullar och till och med slängt ihop ett pepparkakshus! Så vackert!

Örjans vackra lussebullar:

Notera exempelvis den vackra "lussekatten" i mitten, eller varför inte imitationen av Munchs Skriet vänster om den?

Här har Örjan bland annat gjort en skridskoåkare från SMB2, Skåne och en fet Pacman.

En snigel, en spindel, en psykotisk figur samt Jesusbarnet  (det ÄR Jesusbarnet, näst längst ner till höger, jag lovar!)

Som om det inte vore nog där har alltså vår utvecklingsstörda tvättbjörn även konstruerat ett pepparkakshus med syftet att det skulle likna vår bostad. Ett sånt kreativt litet geni han är!

Baksida av huset. Örjan har till och med fått med detaljen att våra gardiner är smältande, precis som på riktigt!


De två bistra snögubbarna som vaktar Herr Gavel är porträttlika verklighetens snögubbar

Örjan har gjort ett jättefint jobb, men man ska självklart inte överskatta hans insats. Hade det varit jag och Sofia som stått för bakandet hade resultatet naturligtvis blivit mycket finare och bättre. Kanske det rent av hade blivit estetiskt snyggt. Men man kan trots allt inte ha för höga krav på en utvecklingsstörd tvättbjörn.

Haha, helt underbart inlägg :D

Örjans lussebullar är lite i samma stil som mina pepparkakor, det är i betraktarens ögon som motivet kliver fram...

vad fint ni ... örjan har gjort. mäkta imponerad! själv krockar jag bara med cyklister :(

Matilda: Så sant! Men jag tror att Örjan i det här fallet nog hade en väldigt tydlig plan med sina lussebullar. Därför är t.ex lussekatten verkligen en katt och inte en björn, hur mycket betraktaren än påstår det. Kan inte betraktaren se det verkliga motivet blir Örjan lite sårad.



Lotta: Jaa, visst är han duktig? Och i ditt fall var det väl ändå cyklistens fel? (att även du var cyklist i det fallet behöver vi inte nämna)

You go Örjan! Fast om den där spindelaktiga varelsen är Jesusbarnet, vilken lussebulle är då spindeln!?

Elias: En liten felbeskrivning från min sida. Jesusbarnet är lussebullen UNDER spindeln. Syns inte det? ;)

Oj.

Jag kommenterade precis ett inlägg du skrivit senare, men som kommenterade innan detta som du skrev först. Och helt utan en flux-kapacitor.



I vilket fall måste jag säga att jag är imponerad av Örjan. Jag guidade ju honom lite grann per telefon, och att han gjort så vackert trots att han hade en mobil i tassen är makalöst. Dock vet jag ju inte om han ens lyssnade på mig, ty han höll ju på med allehanda kroppsljud (som vanligt...) så jag uppfattade inte riktigt vad han mumlade om...



Snyggt blev det dock :D

Vickan: Utan flux-kapacitor? Oj.



Man kan inte kräva allt av utvecklingsstörda tvättbjörnar. Det kommer lite ljud då och då men det är bara att låtsas som att det inte ägt rum. Tids nog blir den nog rumsren, och så länge den fixar så vackra pepparkakshus rekommenderar jag det! Fixa en du med!