Din bortglömde hjälte

Jag kommer nu att publicera ett inlägg som jag förmodligen kommer att bli lynchad för, eller åtminstone få arga blickar, upprörda kommentarer, flåsiga telefonsamtal eller kanske en arg lapp i tvättstugan riktad mot mig (vi bor trots allt i Sverige). Jag kommer nämligen sätta mig på tvären och motsätta mig all hysteri kring en viss komiker som i största allmänhet är i ropet just nu, och omåttligt populär, kanske främst bland gymnasietjejer. Det är en person som man ska gilla, helt enkelt. Och jo, han är rätt rolig, ibland. Han har sina stunder och har absolut fått fram komiska poänger. Men - inte är han väl SÅ himla rolig?

Jag pratar om Björn Gustafsson; den där söte killen med guldlockar som gör samma grej som Johan Glans gjorde förut - spelar lite barnslig, töntig och väldigt svensson. Han är förstås väldigt söt, vilket bidrar till att alla tycker han är "så hiiiiimla rooolig!" (nej, hade Richard Wolff eller Iain Dowie gjort samma grej hade de inte blivit lika populära - även om jag själv hade skrattat gott, åtminstone åt Iain, men det gör jag i och för sig alltid när jag ser honom). Och det är kul, ett tag, men hans grej börjar väl ändå kännas lite urvattnat nu? Så unikt är det inte. Hur länge kan man göra samma grej och fortfarande göra det roligt?  Den där "gatumagikergrejen" har folk redan gjort på youtube, t.ex. Nej, grabben är överskattad!

Eller, mest trolig - är det bara jag som är bitter för att jag är ungefär lika gammal, inte alls lika snygg och absolut inte lika populär? För att jag inte är lika rolig och för att jag inte har lika gulligt hår? Och kanske framförallt - Sofia är mer orolig för att Björn ska ragga på den där sidekicken Nour än att jag ska drunkna i duschen. Ska det vara så!?

Fast det är såklart ändå bra att Björn finns. Så länge folk tycker att han är rolig, skrattar folk mer och är allmänt lyckligare. Det behövs faktiskt. Men jag önskar ändå att Iain Dowie vore ståuppare istället för Björn. En annan önskan är att jag kommer på hur man ändrar den här texten så den slutar vara centrerad? Den går inte att få marginaljusterad nu, eftersom bilden är det, och det inte går att fixa texten nu av någon mystisk anledning? Åh, jag ångrar nästan att jag kände mig tvungen att slänga in en bild på Sverker, men han är ju så söt! Nåväl, lite centrering av text har såvitt jag vet inte särskilt många dött av. Jag ber dock om ursäkt ändå. Någon som vet hur man gör? Det vill inte ändra. Och förlåt för detta långa, meningslösa stycket. Det var inte meningen, jag kunde bara inte stanna!