Din bortglömde hjälte

När jag cyklar omkring på min cykel väcker jag döda av allt rassel och oljud som den åstadkommer. Då jag har tummen mitt i handen gällande tekniska prylar är det också med ansvar för cykelns överlevnad som jag "mekar" med den. Med andra ord låter jag bli. Det känns som att risken är större att jag har sönder cykeln mer än att jag faktiskt lagar den, om jag nu försöker mig på en reparation. Som student är jag dessutom ganska snål, så att betala relativt stora summor pengar för att en mekaniker ska fixa en cykel, som egentligen fungerar som den ska om man bortser från att den låter som en galen hamster i en plåtburk, känns helt enkelt inte särskilt lockande. Många stör sig på min cykel. Kanske med rätta också. Men jag har faktiskt ett väldigt bra argument för att låta cykeln rangla vidare. Jag ska förklara varför.

De allra flesta har säkert stött på problemet - hur kör man om en tant utan att skrämma henne? Detta problem uppstår oftast på mindre trafikerade cykelvägar där antalet fotgängare och cyklister är få. Problemet uppstår då man kommer cyklandes och har en tant som går åt samma håll framför en. Tanten har oftast dålig hörsel. Då har man ett antal olika val:

Dåliga val:
- Man cyklar helt enkel om tanten, vilket hon inte är beredd på och hon blir jätterädd och riskerar hjärtattack.
- Man cyklar upp ganska nära henne och använder ringklockan, varpå ljudet skrämmer henne, och hon blir jätterädd och riskerar hjärtattack.
- Man använder ringklockan i god tid, men tanten hör inte ringklockan och är inte beredd när man kommer, blir jätterädd och riskerar hjärtattack.
- Man låtsas hosta eller liknande för att tanten ska höra, men antingen hör tanten inte, blir skrämd och riskerar hjärtattack, eller så hör hon och blir skrämd av det plötsliga ljudet, blir jätterädd och riskerar hjärtattack.
- Man bromsar in och cyklar lika långsamt som tanten och kommer i princip aldrig fram. Här måste man vara noga att man inte cyklar tillräckligt nära henne, för då kan hon se en, bli jätterädd och riskera hjärtattack.

Så princip hur man än gör när man försöker cykla om en tant, blir hon skrämd. Ja nästan, i alla fall, åtminstone upplevde jag det så tidigare. Numera finns det ju ett bra val också:
- Man använder min rasselcykel, som ger ifrån sig ett jämnt, stadigt och ständigt oljud, som långsamt växer fram och som tanten hinner bli förberedd på innan man kan göra en vacker manöver som tar sig förbi tanten. På detta sätt kan man till och med ge ifrån sig en vänlig hälsning och lyfta på sin hatt åt tant, (förutsatt att man har en hatt då), och ingen riskerar någon hjärtattack utan alla får leva i frid och fröjd.



Så, innan ni klagar på mig eller någon annan som cyklar omkring på en oljudsbringande cykel - rannsaka er själva! Tänker Ni på de tanter ni cyklar om?

* Tilläggas kan också göras att ringklockan på min cykel är kaputt och fungerar inte. Jag är heller inte jätteförtjust i att ropa "pling" eller liknande som ringklockssubstitut. Jag är lite för cool för sånt. Därför är cykelrasslandet än mer befogat.