Din bortglömde hjälte

Nu är den absolut jobbigaste tiden på året. Att vädret inte kan bestämma sig med minusgrader, slask, snöstorm och solsken om vartannat har ingenting med saken att göra, utan jag pratar om något mycket värre. Jag pratar om post-schlagerdepressionen som alltid brukar infinna sig så här års. Och nej, jag är ingen schlagergud på något sätt, så jag sörjer på intet sätt att schlagertävlingarna är över för den här gången. Det jag sörjer är istället det fenomen som alltid brukar uppstå veckorna, ja månaderna, efter att schlagerfinalen ägt rum. Det är alla schlagerlåtar som spelas KONSTANT på radio och tv. Detta hade varit okej om det faktiskt var möjligt att undvika att höra dessa låtar, men det gör det inte. Som igår exempelvis, då jag åkte en tre timmars bussfärd mellan Piteå och Umeå, hade busschaufförren på radion. Enligt mina uträkningar spelar de Linda Bengtzing 3 gånger per timme, Charlotte Perrelli 3 gånger per timme, Sanna Nielsen 2 gånger per timme och andra okända schlagerlåtar ett par gånger till. Dessutom kröner man detta med att spela Linda Bengtzings GAMLA schlagerlåtar. Tack busschauffören, det var snällt. Jag ser för övrigt fram emot sommaren då jag kommer jobba utomhus med en fickradio som bara får in RIX. Yes!



Och på tal om något helt annat. Varför står det ofta på skyltar att man ska stänga dörren efter sig? Är inte det ganska logiskt att om man ska stänga en dörr, så gör man det efter man gått igenom? Eller finns det personer som faktiskt stänger dörren innan de öppnar den och går igenom, så att man faktiskt måste skriva ut hela meningen? Och finns det, på allvar, folk som verkligen stör sig på denna skylt, eller är det bara jag som är ovanligt störd och kan irritera sig på såna här banaliteter?

Uppd: Jag brukar ju ofta hylla bortglömda hjältar på den här bloggen, och när det ändå är schlagertema så måste jag ju bara länka till den här fantastiska nyheten . Vilken hjälte, vilket hjältedåd! Tänk om det fanns flera sådana modiga människor...