Hyllning till de bortglömda, del XVIII
Och nej, jag pratar givetvis inte om den där Björn Gustafsson som alla pratar om, han som "chockade" Europa med sitt busiga lilla skämt under ESC, och är skitrolig i sin roll som Benjamin men som i övrigt egentligen är ganska överskattad och alltid gör samma typ av skämt. Nej, jag pratar istället om den riktiga Björn Gustafson, han som stavar sitt efternamn med bara ett S och föddes redan 1934 men sedan ungefär ett år tillbaka fått stå tillbaka till sin unge namne.
Björn Gustafson är för Svensson mest känd för sin roll som Dynamit-Harry i Jönssonligan - en mycket komplex roll som handlar om att kunna levera knepiga repliker i stil med "Vilken jädra smäll!" och skratta ett hjärtligt, smittande skratt. Dessutom är det alltid lite knepigt att spela en tjuv som man ska sympatisera med, men Björn levererar och visst håller man på skurkarna? Utöver detta har han haft mängder av roller i diverse teateruppsättningar på Dramaten, men då man är relativt isolerad från sådan finkultur uppe i norr kan jag inte påstå att jag har någon relation till dessa.
Det jag däremot har ett mycket starkt band till, och som också är hans två främsta bidrag till världshistorien enligt min ringa åsikt, är hans insatser som drängen Alfred i Emil i Lönneberga samt som den mysiga berättarrösten i Alfons Åberg-filmerna. Som Alfred är han den lugne, skämtsamme och väldigt sympatiske livsnjutardrängen som ger meningen med livet ett ansikte. Delen där Emil tar en sjuk Alfred genom kraftig snöstorm till doktorn hade helt enkelt inte varit lika rörande om någon annan spelat Alfred. Det ska vara Björn Gustafson. Samma sak gäller hans insats som berättarrösten till Alfons Åberg. Vem hade kunnat leverera samma mysiga stämning lika bra? Jag har tidigare hyllat Monica Forsbergs bortglömda berättarröstsinsatser, men inte ens hon hade kunnat förmedla samma prägel på Alfons. Björns röst är lika förknippad med Alfons Åberg som Olof Thunberg är förknippad med Bamse, och det är inget dåligt betyg!
I mina ögon är Björn Gustafson en riktig hjälte, som haft stor inverkan på åtminstone min barndom. Eftersom det är min egna totalsubjektiva bedömning som gäller, förtjänar han också att hyllas därefter. Tack Björn - vi har inte glömt dig!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
Det var nog längesen jag höll med dig så mycket som nu, Tomas. :) Är inne på sista skrivarveckan nu - tack för att du ger mig annat att lägga dyrbar tid på!
LÄTT att Björn är värd att hylla.Han är en av mina stora favoriter. Lite mer kuriosa om honom (som också är bortglömt) är att han gör rösten i den ena hissen på Sollefteå sjukhus. Där återfinns godbitar som "På väg upp".
anna: Så bra att kunna stå till tjänst, men jag måste nog erkänna att jag snarare skrev detta för att kunna lägga ner min tid på annat än pluggande, vilket jag onekligen borde göra istället :)
Angelica: Va? Hissmusik? Jag måste nästa bli sjuk och uppsöka Sollefteå sjukhus med en gång. Det låter nästan för bra för att vara sant.
Nej inte hissmusik, men hans vänliga, förtroendeingivande och trygga röst förklarar ödmjukt för den hissburne patienten om denne är "på väg upp" eller "på väg ner" samt, om jag inte missminner mig även när det är dags att kliva av. Likt stockholms tunnelbanehallåor så upprepar Björn stadig detta mantra för den sjukes kulturtörstande själ. Det är om NÅGOT värt att hedra
...och här har jag gått och trott att allt detta var för min skull. Vilken besvikelse! (Hade du varit smart hade du erkänt det EFTER att du hade fått en födelsedagspresent...)
Vad coolt med hissröst-kuriosan! Det måste verkligen vara fullkomligt lugnande för de stackars sjuka att höra självaste herr Gustafson i hissen. Det borde finnas på alla sjukhus! Tänk vad mycket valium man skulle kunna plocka bort..
Kanon, listan din, och hissmusik aldrig fel om rösten tillhör Björn =) Ichkebab
Angelica: Om detta stämmer är det ju helt fantastiskt. Det innebär alltså att Björn Gustafson även bidrar till att hela sjuka människor, på sätt och vis. Mest är jag dock imponerad av hur du kan känna till detta? :)
Anna: Ge mig en fädigskriven rapport om Makt i skolan i födelsedagspresent så är jag nöjd, men då måste jag få den en dag innan? Och absolut, Gustafson istället för valium, bra idé!
Ichkebab: Tack, kebaben!
Jo det hade jag med glädje gett dig! Nu var det ju bara det att du inte skriver blogginlägg för min skull.. Hade det varit så, så...
Ja givetvis ska det vara Björn Gustafson och ingen annan! :)
Hej Tomas! Du finns på bild på min blogg. Tänkte att du skulle uppskatta det :)
Hej du förtjänar all heder så bra som du var som röst till alfons Åberg jönssonligan o Emil i lönneberga det är världsbäst gjort jag älskar det du gjort jag heter Magnus Johansson bor i Eskilstuna kan du hälsa på mig jag bor gnejsgången 19 632 34 Eskilstuna om du vill så klart jag vill träffa dig Björn Gustafson faktiskt
Mvh Magnus j
