Din bortglömde hjälte

Frågesport

Ända sedan Magnus Härenstam slutade vara programledare för det genialiska programmet Jeopardy har jag känt ett oerhört sug efter ett redigt frågesportprogram på tv. När Adam Alsing tog över programmet var det inte längre frågor om Bolivias huvudstad eller annan allmänbildning som var viktigt, utan nu klarade man sig om man hade lite kändiskunskap och dokusåpeskvaller bakom pannbenet. Inte var de tävlande längre några vanliga dödliga medelsvenssons med någorlunda god allmänbildning heller, utan nu hade man istället ersatt dem med genier som Katrin Schulman, Anna Book och den där hallåakillen på TV4 som blev känd för att han såg ut som en groda när han höll låda oavbrutet i något av alla dessa ordgissningsprogram. Man kan helt enkelt påstå att nivån hade förändrats. Jeopardy var på dekis.

När Vem vill bli miljonär lanserades i Sverige blev det också väldigt populärt, och jag förstår varför. Det var frågesport med stigande svårighetsgrad, men även med ett litet fräsigt moment med livlinor som ökade underhållningsvärdet Att Bengt Magnussons rökskadade stämband dessutom ökade spänningen med sina "Är du riktigt säker?" och såg sådär lurig och nästan lite elak ut gjorde saken ännu bättre. Det var ganska högt tempo och man hann med flera tävlande per avsnitt.

Så vad gör TV4 med ett sådant program? Jo, man gör om programmet till ett lotteriprogram istället, slänger ut Bengan och tar in en svärmorsdröm med obehagligt leende, halverar programtiden och slänger in ett kvarts avbrott mitt i tävlingen där Calle Schulman eller nån av tjejerna från Friends delar ut lotteripriser till småknubbiga människor i Mellansverige, ställer två frågor till och avbryter sedan för reklam, nej vänta vi måste ha en tittarfråga också; Vad är Finland? A. Ett land B. En opera C. Acne D. Norge, sen är det reklam på riktigt och efter reklamen ställer herr Richard två frågor till men avbryter sedan för att berätta lite om Rädda Barnen eller WWF eller någon annan organisation som man vill samla in pengar till, och efter att deltagaren fått svara på några barnfrågor och nått upp till tiotusenkronorsnivån är programtiden slut. Programmet sänds än idag, men är helt enkelt inte särskilt underhållande längre.

    

Trodde de på allvar att Rille kunde ersätta Bengt? Kolla bara på Bengts lurifaxpose och jämför med Rilles muppimitation

SVT ville inte vara sämre. För att konkurrera ut Vem vill bli miljonär (på den tiden då det fortfarande var bra) gjorde SVT en storsatning på lördagar. Man skulle, på bästa sändningstid, sända ett frågesportsprogram med en ny, fräck twist - de tävlande skulle hjälpas åt, men samtidigt sticka varandra i ryggen och stjäla vinstpotten, i sann dokusåpeanda. Det låg rätt i tiden, tyckte man. Man satsade på en riktig folkkär veteran - Fredrik Belfrage - som, trodde man, skulle få något av en återuppväckelse i sin dalande programledarkarriär. Resultatet? Totalflopp. Tempot var tokslött och tittarna svek programmet som lades ner efter en säsong. Fredrik Belfrages programledarkarriär var mer eller mindre över efter det. Det ironiska i det hela var programmets namn - Vinna eller försvinna. Sällan har en programtitel varit så sann förr Fredrik.

Upp med hakan Fredrik! Du är ändå en sympatisk kille.

Och nu, mina vänner, har jag ÄNTLIGEN kommit till den punkt som det egentligen skulle skrivas om - SVTs nya frågesportsprogram Vem vet mest som sänds på vardagar klockan 19, och med repris på hela veckans avsnitt på söndagar. Vid en första anblick verkar programmet ganska dassigt:
- Signaturmelodin är en skrattretande tydlig ripoff på låten A little less conversation  av Elvis
- Dekoren och studion doftar verkligen 90-tal (behöver iofs inte vara något negativt, men jo, det är det...)
- Snacket som uppstår mellan vissa deltagare känns väldigt krystat och bajsnödigt
- Snacket som uppstår mellan Richard Olsson och finaldeltagarna känns också väldigt krystat och bajsnödigt
- Det är ofta den man inte hejar på som vinner till slut.

Men snart visar det sig att programmet är, i mina ögon, en ren fullträff. Frågenivån är lagom med varierande svårighetsgrad. De tävlande är många och varierande, inte heller översmarta men sällan korkade. Och framförallt - tempot är högt! Frågor leveras i Jeopardytakt, och det är det kanske viktigaste för ett lyckat frågesportsprogram. Jag tycker också att det är skönt att det av 48 deltagare per vecka bara är en vinnare,  och den vinnaren vinner ett pris på ... 10.000 kronor! Det känns uppfriskande med ett program där det alltså är själva tävlingen, och inte priset, som är i fokus. Dessutom klarar sig Richard Olsson för det mesta rätt bra i sin roll, och håller sig oftast i bakgrunden. För oss som gillar frågesportsprogram är det bara att hoppas att programmet fortsätter att sändas.

Kolla på honom! Man kan ju inte INTE gilla honom!

Åsikter om Vem vet mest, månne?

Håller med. Alla program förstörs förr eller senare av nån som får panik av att man kör samma år efter år. Richards såg skräpigt ut från början, men man fastnar ändå vid det på nåt vis. Det går snabbt, är lite lättsamt och småtrevligt, och man kan ha rätt då och då. Jag tror den kan bli en långkörare.

Nej, jag vill ha tillbaka den gamla skolans elitistiska uppvisningar, typ "21" eller ännu hellre "Kvitt eller dubbelt" som gick ut på att visa östblocket att väst hade alla de stora hjärnorna. Inte dagens blaha som bara går ut på att få soffpotatisarna att känna sig smarta för att de kan svara på "Hur många ben har en get".

Och så mer av den japanska stilen: istället för att belöna framgång straffar man okunskap. Alltså: alla tävlande är "Fråga Lund"-gubbar som får en el-stöt på testiklarna om de svarar fel.

Jag vädrar publiksuccé.

Micke: Phew, när du skrev "Richards" tänkte jag först att du menade Richard Sjöbergs version av Vem vill bli miljonär. Blev orolig för dig! :)

Men ja, vi får väl hoppas att de inte får kalla fötter och börjar röra till programmet och lägger till onödiga moment som slöar till tempot.



Bek: Den japanska stilen tycker jag känns lockande. Inte minst borde killen som tävlade i Vem vill bli miljonär och var tvungen att fråga publiken om hjälp på frågan "På vilken del av kroppen använder man ett diadem?" bestraffats med en elstöt på pungen. Publiksuccé vet jag inte, men åtminstone rättvist.

Vem vet mest är , precis som du säger, jättebra! Oldschool-frågesport som är långsamt puttrande och med lågbudgetambitioner.Det är så skönt att slippa dramatisk bakgrundsmusik, kändisar, reklam, Schulman och liknande.



... men programmet når inte riktigt upp i samma klass som Supersvararna hade: Lars-Gunnar Björklund som programledare. Sänt från Norrköping. Högvinsten var alltid en fotvandring i fjällen.

Tomas: Jag kände när jag skrev det att det kunde missuppfattas. Vem vill bli miljonär leder numera utan undantag till kanalbyte.



Erik: Jag hade nästan glömt Supersvararna.. Men vilket program! Där snackar vi kvalitet, vilket accentueras av fotvandring i fjällen som högvinst. :)

Tyvärr är jag lite för ung för att komma ihåg Supersvararna som något underhållande. Jag minns det bara som ett frågesportsprogram med frågor som var för svåra för en pojkspoling som bara hade tvspel och VM 94 i huvudet. Men jag gillar absolut idéen och är lite ledsen över att inte ha upplevt programmet under sin storhetstid, och med Lars-Gunnar Björklund i spetsen kan det ju knappast bli fel...