Din bortglömde hjälte

Hyllning till de bortglömda, del XXV

Idag är det jubileum, ty idag skall nummer 25 på listan för bortglömda hjältar avslöjas och hyllas. Denna gång är hjälten någon som många säkerligen stött på i sin barndom, men som av olika skäl aldrig riktigt fått spegla sig i all  den hjälteglans som han faktiskt förtjänar. För som så många andra hjältar är det istället någon annan som får all ära. Kanske kan det vara skönt att slippa hamna i blickfånget och tvingas leva i kändisskap, men å andra sidan känns det dumt att inte hylla hjältedåd åtminstone en gång. Därför ger vi idag all världens gräddnougater till Sixten - katten som räddade fyra getter.

Ni känner till historien, hoppas jag? Petter och hans fyra getter är en barnbok skriven av Einar Norelius som handlar om - just det - gubben Petter och hans fyra olikfärgade getter som tillsammans lever i harmoni i sitt mångkulturella hem någonstans i skogen, som även befolkas av katten Murre Svart. Friden får dock ett abrupt slut när det arga trollet Ludenben ger sig in i matchen. 

För er som missat sagan kan jag lika gärna återge hela berättelsen (kanske med något fel någonstans, men jag tror att det ska stämma hyfsat). Tyvärr tänker jag, av rättighetsskäl, inte scanna in eller visa någon av de vackra illustrationerna, men ha i beaktande att sådana egentligen tillhör varje strof för att göra den tjusiga sagan ännu tjusigare.

Petter och hans fyra getter
I en stuga bodde Petter
med sin katt och fyra getter

Första geten hette Röd
den åt bara smör och bröd.

Andra geten hette Blå.
Den var starkare än två.

Tredje geten hette Gul.
Den var julbock varje jul.

Fjärde geten hette Vit.
Den var känd för sin aptit.

Hela dagen måste Petter
valla sina fyra getter.
Röd och Blå och Gul och Vit
sprang i skogen hit och dit.

Mitt i skogen i en sten
bodde trollet Ludenben.
 Ludenben var alltid arg
 – Alltid hungrig som en varg.

 Petters getter åt han opp,
fastän Petter ropa ”Stopp!"

Hem till stugan gick då Petter
Med sin katt men utan getter.
Många tårar fällde han.
Murre Svart gick av och an.

Mitt i stenen Ludenben
Gned sin mage, log och sken.

Då sa Murre Svart till Petter:
”jag ska rädda våra getter!
Röd och Blå och Gul och Vit
Ska jag genast hämta hit!”

Murre Svart sprang fort som blixten,
Tills han mötte vännen Sixten.
 Båda skrämde Ludenben,
så han råkade i sken.
Utför berget ramla trollet
och gick sönder helt och hållet.

 ”Murre Svart är bra att ha!”
sade alla getterna.
Ludenben fick ont i magen
Hela natten hela dagen.
Men i stugan trallar Petter,
Murre Svart och fyra getter

Slutet gott, allting gott? Ja, på sätt och vis. Getterna kom tillbaka hem till Petter, Ludenben fick sitt rättmätiga straff (magont) och katten Murre Svart hyllades och fick dessutom ett av världshistoriens bästa rim uppkallat efter sig; "Murre Svart är bra att ha, sade alla getterna." (Hade Oldsberg fått bestämma hade han nog snarare kallat rimmet för kattastrof - i dubbel bemärkelse. (det är för övrigt alltid skönt kunna legitimera dåliga ordvitsar genom att hänvisa till honom...))

Men är det riktigt hela sanningen vi ser här? Nej, inte direkt. Det finns en nyckelscen i dramat, som är strax innan berättelsens klimax med Ludenbens fall från berget. Murre Svart hämtar nämligen vännen Sixten, och BÅDA "skrämde Ludenben". Det är med andra ord helt tydligt att Sixten i allra högsta grad bidrog till att rädda getterna, och Petter, från ett fruktansvärt öde. Men vad händer efter räddningsaktionen? Ja, Sixten försvinner, kort och gott. Han försvinner rent fysiskt ut ur berättelsen, och trots sin hjältemodiga insats får han inte ens det minsta tack. Kom igen! Här har han satt sitt eget liv på spel för att rädda dem ur Ludenbens mage, men getterna (och Petter) visar inte det minsta tacksamhet, utan hyllar istället enbart Murre Svart - dessutom med världens bästa rim! Otacksamma getkräk. Det minst man kan få begära är att Sixten åtminstone ska få vara med och dansa ringdans med de andra i slutet, men nejdå, han får återvända till ensamheten ute i vildmarken istället.

Jag tycker inte att någon ytterligare motivering behövs. Det är mer än tydligt att Sixten är en hjälte, men att hans hjältedåd alldeles för ofta glöms bort och förringas. Utan honom hade Ludenben fortfarande gottat sig åt getterna som varit döda i hans mage, och stackars Petter hade suttit ensam i sin stuga och gråtit dagarna i ända. Därför rimmar vi idag vårt bogfläsk till Sixten - Katten som räddade fyra getter!

Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter

Fullständigt genialiskt! (Jag vet, jag gör inte de längsta och mest intressanta kommentarerna... Men det här var lite på tiden. Sixten förtjänar sin hedrande plats på hyllningslistan.)

Du är ett geni, och detta är min nya favoritblogg.

Du är ett geni, och detta är min nya favoritblogg.

Eh.. inte för att vara tjatig.. En gång räcker ju tydligen inte. Vill minnas att jag bara skrev kommentaren en gång. hm. Anywho, Lina skickade hit mig för att läsa Daysinlägget och det var ju bra av henne.

Kanske var Sixten en sådan hjälte att han bjöd Petter på kändisskapet. Allt för att lära barnen rim. Så vackert!

Anna: Bättre en olång kommentar än ingen alls!



Jonas: Bättre tre kommentar än ingen alls! :) Kul att du gillar bloggen, hoppas bara jag inte gör dig besviken i fortsättningen. Förresten kom jag på en grej du sa i somras som jag inte riktigt kunnat få ur mitt huvud. Hur kan du påstå att skådisen som spelar Belle nu är snyggare än den som gjorde det tidigare? Jag visste det inte då du sade det, men nu, med facit i hand, så har du ju fel! Hon som spelade henne tidigare är ju mycket snyggare :)



Lotta: Vi får minnas Sixten så. Det var säkert hans mening alldeles från början. Tack igen, Sixten.

Jag har visst missat både Sixten och getterna, men det är ju tur att du informerade mig! Nu är vi ju fler som kan föra berättelsen om Sixten vidare till kommande generationer.

Det känns dock lite märkligt att författaren satt in Sixten lite som ett nödrim, men hade himla svårt att rimma "ha" och "getterna"...

Ja den nya Belle är ful.

Egentligen ville jag bara berätta att jag nu skaffat mig en blogg. Så nu kan vi vara bloggkompisar.

Matilda: Jag vägrar tro att Sixten är insatt som "ett nödrim". Nehej, han var själva grundtanken med hela sagan, det måste vara så! Det MÅSTE!



Lina: Tack för stödet angåend Belle. Bloggkompisar, yey!

Gissa vem som fick ett skinande färskt exemplar av denna på sin artonde födelsedag? (Nej, INTE åttonde...!)

Malin: :O !



Bästa presenten! Och svindyr dessutom. Vet du vad barnböcker kostar egentligen? Oj. Men helt klart en underbar gåva!

Du har glömt hjälte som är Murre Svart



Katte hette Murre Svart

tog en råtta varje kvart

Gunnar: Den versen har jag aldrig sett tidigare, faktiskt. Men hur som helst vill jag påstå att Murre Svart inte är bortglömd; han får ju sola sig helt i hjälteglansen.