Din bortglömde hjälte

Att sommaren fortfarande är här innebär möjligen att bloggaktiviten når paltkomanivåer, men det innebär däremot inte att det inte finns bortglömda hjältar där ute. Jag bryter därmed min sommardvala temporärt, av den enkla anledningen att det finns hjältar som måste hyllas!

Denna gång är det en ganska tudelad hyllning som ska utdelas. Den grupp bortglömda hjältar som intar plats nummer 27 på listan har nämligen en rätt tveksam inställning till hur en mammaroll faktiskt bör se ut, och det bör också ifrågasättas huruvida de kan anses vara goda förebilder eller ej. Nej, hyllningen består snarare i det faktum att utan dessa hjältars uppoffringar hade tusentals dagisbarn och unga skolbarn aldrig kunna fullfölja leken "Kom alla mina små kycklingar". Dagens bortglömda hjältar är naturligtvis inga andra än Hönsmammorna - de som offrade leken för att vara onda.

Ni har säkert lekt leken någon gång. Gruppen väljer ut en som ska vara "räv", vilket innebär att man ska kulla de andra deltagarna, det vill säga "kycklingarna". Det går ut på att kycklingarna ska springa från en sida till den andra utan att räven hinner ta dem. Ohyggligt spännande och nervpirrande för en femåring.

Hursomhelst, det stannar inte där. Nej, det ska dessutom finnas en hönsmamma med i leken också. Att vara hönsmamma är ungefär lika roligt som att sitta näck på en stickig stubbe med ett gameboy utan batterier, eller att offra hela sin semester till att se på inspelade repriseringar av kvinnofängelset. Som hönsmamma är man immun mot räven och blir således aldrig jagad, vilket förstås kan vara rätt skönt på sitt sätt, men samtidigt ohyggligt meningslöst. Istället står man på motsatt sida som sina små kycklingbarn, vilket förstås är olyckligt för familjetrevnaden med tanke på att det finns en hungrig räv mitt emellan dem. Nu kan man tycka att en kycklingmamma i den situationen borde ta sitt ansvar och ta sats, spotta i nävarna och springa förbi räven för att få göra vad en kycklingmamma nu kan tänkas göra med sina kycklingbarn. Men nej, hon utsätter DEM för fara genom att istället ropa denna ramsa:

"Kom nu alla mina små kycklingar!"
"Vi törs inte för räven!"
"Men kom ändå!"

En mamma av 2009 års modell skulle mest troligt inte göra så. Det är ungefär som att be ens barn springa in i ett brinnande hus för att rädda gardinstängerna. Men hönsmammorna gör det. Dessutom slutar inte eländet där. När kycklingarna kämpat sig förbi räven (antagligen med en hel drös förluster i kycklingliv som tvingas övergå till rävlaget) hade man ju kunnat tro att allt skulle vara frid och fröjd i hönsgården. Men nej, då gör hönsmamma något drastiskt - hon LÄMNAR kycklingarna, går tillbaka till sidan där kycklingarna först stod, och ropar på dem IGEN! Återigen tvingas kycklingarna springa med livet som insats, och när de till sist når fram till sin mamma, ja då är det bara för dem att inse att hon kommer återupprepa det hela och gå över till motsatt sidan återigen. Detta upprepas tills alla små söta kycklingar har blivit rävmat/rävzombies.  

Nå. Här kommer det motsägesefulla: hur kan en så inkompetent mamma, värre än Helene McCready i Gone Baby Gone, hyllas som en hjälte? Jo, helt enkelt av den enkla anledningen att utan hönsmamman skulle det inte bli någon lek alls. Då skulle kycklingarna leva vidare på sin sida och räven svälta ihjäl. Men detta är inte anledning nog; nej, den riktiga anledningen är att hönsmammerollen innebär att man själv inte kommer ha särskilt roligt alls. Man går bara fram och tillbaka utan spänning alls, och får dessutom mala på en och samma replik gång på gång på gång. När fröken frågade vem som skulle vara räv var det alltid tusen händer upp med barn som skrek "Jag, jag!!" men när det kom till vem som skulle vara hönsmamman trodde man alltid att det skulle vara tyst; inte helt olikt dagisbarnen som får välja mellan att vara Brolin eller Mild i denna underbara Hipp hipp-sketch: 

 

Dock blev det aldrig så i verkligheten, eftersom det alltid fanns några idioter  tappra själar som offrade sin egen vardagsdramatik för att vara en ond mamma, vilket inte kan ses på annat sätt än ett hjältedåd i sann Snapeanda. Tack ska ni ha, alla ni frivilliga hönsmammor där ute - ni är ena riktiga bortglömda hjältar! Kom ut och sola i hjälteljuset!

Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att vara ond.