Bussiga chaffisar
Men nä! Det vill jag inte alls hålla med om! Så är det inte i min stad i alla fall. Fast här är i och för sig de flesta busschaufförerna riktigt trevliga och glada (de flesta, det finns förstås undantag och dessa undantag är mestadels män, men sen är det å andra sidan mest män i vår bussflotta....)
Okej, då lägger vi den åsikten till undersökningen. Då har vi två olika uppfattningar, och än så länge står det 1-1 i den här viktiga busschaufförskampen!
Ja, jag vet inte Tomas var jag ställer mig i denna fråga. Men jag är rädd att jag inte håller med dig, om du nu inte mutar över mig på din sida med glass och tv-spel.
Något som däremot förbluffar mig är busschaufförernas humör. Det verkar inte finnas något mellanting, utan som om deras sinnesstämning bara alternerar mellan två ytterligheter:
1. Omänskligt trevliga och hjälpsamma studsar de glatt ur sin sköna fåtölj till förarstol för att lyfta ut passagernas små väskor. Om än det är -200 grader ute! Som om service var deras livskall.
2. Förbannade och tutandes i tron om att de står över trafiklagarna bara för att de har X antal timmar bakom ratten. Ser ner på övriga trafikanter och är allergiska mot gångare som vill korsa vägen. Dessutom verkar det vara ett utbredd fenomen att de vägrar bromsa in och släppa över folk vid övergångsställen för att "bussen är så stor och tung och svår att få stopp på".
Ajaj, motsidan drar ifrån, 2-1 till de kvinnliga busschaufförernas favör. Hjälp mig nu, ni som tiger! Jag vet att ni finns där ute!
Sen köper jag inte ditt busschaufförshumörsresonemang fullt ut, Peter. Jag håller med om de två busstyperna du presenterar, men jag skulle nämligen vilja lägga till "den nonchalanta chaffisen". Du vet, den där busschaufförstypen som inte svarar på ett hej, som knappt ens kan svara på frågan "vad kostar en ungdomsbiljett?" utan att stöna och sucka högt. Den nonchalanta chaffisen avger inte ren otrevlighet mot personen ifråga, utan gör snarare så att man ska känna sig besvärlig för att man åker med bussen. Man ska få dåligt samvete, helt enkelt. Skulle busskortet strula, eller om man inte kan betala jämnt, ja då kan man nästan lika gärna kliva av bussen, alternativt skämmas till döds.
Dessutom finns ju reaggeachaffisen på Ålidhem och han förtjänar en egen kategori, bara för att han är så enormt ball på alla sätt och vis. Han är inte omänskligt trevlig, bara omänskligt skön.
För det första, reaggeachaffisen tillhör inte kategorin busschaufförer eftersom han tagit det ett steg längre. För han är det inte ett yrke utan snarare en livsstil.
För det andra, den nonchalanta chauffören kanske förtjänar en egen kategori. Men, fight fire with fire, jag tror det är bättre att bara ignorera honom tillbaka för att inte låta honom vinna. Från och med nu ska jag hantera dessa nonchiga "chaufförer" som luft och bara passera utan att betala!
Hur man hanterar en busschaufför påverkar tyvärr inte deras humör. Att nonchalera en nonchalant busschaufför ger ju egentligen ingenting. Man vill ju ha en snäll busschaufför, och nonchalerar man den nonchalanta chaffisen så... ja, det blir bara nonchalant?
Sen finns det ytterligare en kategori som vi båda glömt - mönstringsbusschaffisen! Jag vet inte om du råkade ut för honom, men när jag skulle mönstra för X antal år sedan var chauffören mest troligt anställd just i syfte att vara otrevlig. Man fick verkligen vibbarna av en ond, testosteronstinn amerikansk sergeant direkt tagen från valfri krigsfilm. Han var värre än omänskligt otrevlig, kort och gott.
Jag ställer mig på din sida, Tomas! Ytterst besynnerligt faktum, måste jag däremot säga. Kan det vara så att kvinnor är och känner sig mer utsatta i förarsätet? Kanske tufft att kämpa emot bilden av den manliga busschauffören? Samma fenomen gäller för övrigt även i Pite. Och inte minst blå-bussarna längs kusten.
Tack för stödet, Micke! 2-2 nu alltså.
Intressant resonemang. Jag och sofia pratade litegrann om just det för ett tag sedan, att den manliga busschauffören är en roll som är djupt inrotad. Den kvinnliga chauffören måste däremot hävda sig i sin roll, och då kommer det ofta ut i otrevlighet. Men jag vet inte.
Och absolut gäller det i Piteå och norrlandskustbussarna. Eller framförallt där, kanske. För det är ju trots allt dem jag åkt mest med.
Men HA-llå!
"En busschaufför, en busschaufför
det är en MAN med glatt humör!"
Aaah!! Det slutgiltiga beviset! 3-2 och en ointaglig ledning för de manliga busschaufförerna!
Jag var jättetrevlig när jag började min karriär bakom ratten. Efter ett par år blev jag dock väldigt otrevlig och nonchalant. Varför? För att de flesta passagerare är otrevliga mot mig. Jag vet inte varför. Jag hälsar dem glatt, men de tittar inte ens på mig. Och det förstör humöret rejält. Därför slutade jag prata med folk och tittar inte på dem (jag svarar självklart på frågor om man frågar mig på ett korrekt sätt). Varför ska man vara trevlig mot passagerare? De verkar inte vilja ha det. "Bemöt andra som du vill bli bemött själv".
Jag vet inte var vi lägger det resultatet i den tre år gamla "undersökningen" men jag antar att det går till männens nackdel? 3-3, alltså.
Men jag förstår inte logiken. Som du själv skriver: ""Bemöt andra som du vill bli bemött själv". Då borde du väl rimligen vilja vara trevlig mot passagerarna, eller? Jag tycker du ska försöka vara trevlig. Rötägg finns alltid, men vips kommer det en glad och trevlig figur. Var trevlig mot denne så blir alla nöjda.
