Din bortglömde hjälte

Det är dags att, åtminstone tillfälligt, väcka liv i denna blogg som legat i dvala sedan en tid tillbaka. Detta sker lättast genom en hyllning till en ny, bortglömd hjälte. Nummer 31 på listan bland bortglömda hjältar går till en varelse som sällan får någon uppmärksamhet alls. I värsta fall är det en illasmakande, ful fisk men i bästa fall kan varelsen vara vad som räddar jorden vid en eventuell klimatkatastrof. Det kan vara skillnaden på mänskligetens och djurvärldens överlevnad om det vill sig illa. Om inte annat är det en grymt cool fisk, vilket i sig är hjälteegenskaper nog i min bok. Hjälten som ska hyllas idag är därför ingen mindre än Rudan - fisken som inte går att utrota.

Inte hört talas om rudor? Dags för information isåfall. Det är en karpfisk, en sån där äcklig, snorgulbrun (odefinierbar men äcklig färg) skräpfisk som simmar omkring i dammar och lever på... ja, något okänd? Jag vet faktiskt inte själv, i ärlighetens namn. Skräp? Slam? Varandra? Ingen aning, och egentligen spelar det ingen roll, för det är just det som är det coola med rudan. Oavsett vad överlever den. Rudan är, enkelt sagt, en överlevare.

Rudans funktion är faktiskt så enkel. Den överlever. Det är egentligen allt den gör. Den är i det närmaste oätlig eftersom den smakar så illa, och av den anledningen inte särskilt eftertraktad bland fiskare. De enda som egentligen uppskattar rudor som föda är gäddor, vilket inte direkt är en fisk som är känd för att vara kräsen utan hugger praktiskt taget allt de ser. Ja, även barns fötter. Därför används rudan ibland som bete de gånger de vill fiska just gäddor.


Bilden tjuvad från Aftonbladet, som var noggranna att poängtera att bilden är ett montage. Phew.

Rudans verkliga coolhet består dock av det faktum att de kan leva i bottenfrusna sjöar, dammar och gölar. De lever alltså, bokstavligt talat, i is. De lägger sig i dvala i bottenslam, där de producerar ett slags alkohol som förhindrar deras vävnad att frysa sönder. De överlever alltså isen genom en form av hembränning, om man så vill. Enligt wikipedia finns det också många historier om hur fiskare fångat en eller flera rudor och av någon outgrundlig anledning lämnat rudan i en hink eller plastpåse med vatten i garaget. Sen har man glömt bort rudan och upptäckt den vid liv långt senare. Vandringssägner måhända, men det säger ändå en del om rudans överlevnadskunskaper. Att den kan överleva i bottenfrusna sjöar kräver visserligen att gyttjan omkring fisken inte fryser helt, men jag kan ändå se framför mig hur man stoppar levande rudor i frysen och tar ut dem ett halvår senare, tinar dem i mikron en stund och upptäcker att de fortfarande är vid liv. En framtida Demolition Cop.

Vidare är rudan lätt att odla och den förökar sig väldigt snabbt. Som en plåga likt gräshopporna som drabbade Egypten kan man tycka, men i långa loppet, speciellt såhär i dagar med klimathot till höger och vänster, känns det väl ändå ganska bra med en fisk som verkar kunna överleva i stort sett allt? Att fisken smakar äckligt må vara; det är trots allt ett faktum att den är mer eller mindre en outtömlig matresurs för människan när allt går åt pipsvängen. För förr eller senare kommer ju allt faktiskt att gå åt pipsvängen. Lika bra att vara förberedd.

Till sist vill jag bara avsluta med ett kort citat från wikipedia, som i sig kanske inte är den mest källsäkra sidan här i världen och som blir än minde pålitilig genom att jag bara citerar halva meningen och därigenom ändrar innebörden helt, men nåväl: "rudan är nästan omöjlig att utrota". There you go. Nästan omöjlig att utrota. Vi har löst svältfrågan!

Men brukar vi någonsin prata om vår hjältefisk? Nej, inte det. Rudan har alltför länge levt i skymundan från den hjälteglans den så väl förtjänar. Därför kastar vi idag våra hjältedarts på rudan - fisken som inte går att utrota!

Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att vara ond.
28. Orginalteliapappan - Teliapappan som glömts bort
29. Familjefäder - En mycket viktig del av samhället men som fördummats i tvns värld
30. Ringo Starr - Beatlen som är så bortglömd att folk glömmer att han glömts
31. Rudan - Fisken som inte går att utrota