Hyllning till de bortglömda, del XXXIII
Idag är film och tv vardagsmat, och att hyra en film till ett barnkalas är nog ytterst ovanligt. Vad som däremot torde finnas kvar (jag anar bara, har inte varit på särskilt många barnkalas detta millenium) är alla godsaker i form av bullar, fika, godis och tårta. Men på barnkalas fanns det alltid någon stackare som var allergisk mot precis allt. Antingen var det mjölkallergi, eller så var det nötter, eller så var det chokladen, eller så tyckte man bara starkt illa om grädde. Så vad gjorde man då med den stackare som inte kunde äta någonting alls från det lockande fikabordet? Jo, man gav honom/henne det som ska hyllas idag, nämligen Mariekexet - kexet med fler användningsområden än smakämnen.
Användningsområden för Mariekex:
- Trösttugg för stackarna som inte kunde äta tårta på kalaset. Detta har redan nämnts ovan och det finns kanske inte så mycket mer att tillägga. Men jag vill påstå att det alltid var någon stackare som var tvungen att äta Mariekex, och jag är övertygad om att jag inte är ensam om att ha upplevt det så. Varför det alltid var just Mariekex beror förmodligen på tre anledningar; för det första är det billigt, för det andra skulle de inte saknas om de åts upp och för det tredje finns det så få ingredienser i kexet att det i princip är omöjligt att vara allergisk mot dem.
- Mata björnar och andra djur på djurparker. Av någon anledning brukar man ofta ge björnar Mariekex och honung; kanske för att det alltid blir över från djurskötarnas kafferast, eller kanske för att björnarna helt enkelt tycker om kexen. Hursomhelst brukar kexen användas på detta vis. (En gång bevittnade jag ett gäng barn som hade det prestigefyllda uppdraget att placera ut kexen innan björnarna kom in, men en rackarunge åt upp flera av kexen när han trodde att ingen såg. Men vi såg dig, grabben, och vi vet var du bor.) Kexen kan även användas av familjer som tagit med sig fika till parkbesöket och förvånande nog insett att det blivit flera kex över, och därefter har man ignorerat skylten där det står "Mata ej djuren" och slängt in lite tilltugg för att se vad som händer.
- Visslingsleken. Något som de allra flesta stött på eller råkat ut för. Det går helt enkelt ut på att man ska äta upp ett antal Mariekex och sedan vara den som först lyckas vissla en viss melodi. Eftersom Mariekexen är erkänt torra och smuliga är detta väldigt knepigt, och därför roligt att bevittna.
- Kolla sväljningsförmåga med nasofibroskopi i dysfagiutredningar. En fördel med att vara tillsammans med en logopedstudent är att man ökar sitt ordförråd gällande krångliga namn på saker och ting, men även att man får mycket intressanta fakta kring mariekexets användning inom sväljningsutredningar. Att använda sig av nasofibroskopi till dysfagiutredningar innebär, på lekmannaspråk, att man sticker ner en liten kamera för att se om man exempelvis har problem med sväljförmågan. Då använder man ofta Mariekex för att se om patienten kan svälja ordentligt, gissningsvis eftersom Mariekexen är erkänt smuliga och svårsvalda. Har man extra tur får man dessutom dricka en smaskig drink bestående av förtjockat vatten och grön karamellfärg, men ärligt talat ska man nog bara vara tacksam; att äta Mariekex utan något att skölja ned med används förmodligen i tortyrkammare världen över.
- Fungerar bra som "Dags-att-rensa-skafferiet-indikator". Ofta får man snilleblixtar när man är ute och handlar, som att man borde köpa lite vattning purjolökssoppa i pulverform eller liknande. Men efter att man packat upp varorna i skafferiet brukar man i regel inse att den där snilleblixten nog inte var så snillig trots allt, och man glömmer bort produkten ganska snart. Istället står produkten där tills det antingen börjar lukta, mögla eller tills utgångsdatumet gick ut för onämnbart lång tid sedan. Mariekex kan ha den förmågan; man köper det på impuls, men eftersom man aldrig blir sugen på kexen står de kvar i skafferiet i oviss framtid. När man väl upptäcker paketet beror det ofta på en slump: "Hade vi Mariekex hemma?". Sen blir man eventuellt sugen och överväger att ta ett kex eller två men tittar för säkerhets skull lite snabbt på bäst före-datumet, och inser då att det var alldeles för längesen sen man städade ur skafferiet senast. (Kexen kan du förmodligen äta alldeles oavsett hur länge sedan utgångsdatumet gick ut. Så torra som kexen är redan från början är det svårt att tänka sig att de kan bli torrare.)
- Fungerar som inlägg i alla dessa uttjatade dialektdiskussioner. Ja, hur uttalar man det? Uttalar man E:et, alltså MariEkex? Eller säger man det som man säger namnet Marie, alltså utan att uttala E:et? Marikex? Och när man väl kommit överens om det kommer nästa fråga. Hur uttalar man kex? Med hårt k, alltså MarieKäx? Eller använder man den västsvenska varianten med tj-ljud, Marietjäx? Det finns med andra ord åtminstone fyra olika sätt att säga det på, så något verkligt svar på frågan finns nog inte. Man får säga som man vill och är van med, kort sagt. (Men uttalar man det på något annat sätt än just MariEKäx, med uttalat e och hårt k, är man förstås lite dummare än andra eftersom det är det klart snyggaste uttalet.)
- En usel ordvits för alla som känner någon som heter Marie. Okej, jag vet att de flesta ogillar ordvitsar. Men seriöst. Om man har en snygg flickvän/kompis som heter Marie borde det vara ett medborgerligt ansvar att vid något tillfälle hänvisa till henne som "Mariekexet". Visserligen får man kanske skämmas lite för den ostiga vitsen, men läggs bollen upp på volley mitt framför näsan på en måste man smasha. Faktiskt.
Det finns säkert ännu fler användningsområden för Mariekexen, men jag tror ändå jag gjort min poäng klar. Mariekexen må kanske inte vara världens mumsigaste tilltugg, men har en viktig samhällsfunktion ändå. Jag skulle vilja påstå att världen blivit en mångt mycket bättre plats sedan Mariekexens tillträde på den svenska marknaden, den 13e decemer 1888. (Allt enligt det alltid lika pålitliga wikipedia.) Men vet ni om fler användningsområden får ni hemskt gärna kommentera.
Länge leve Mariekexen!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att vara ond.
28. Orginalteliapappan - Teliapappan som glömts bort
29. Familjefäder - En mycket viktig del av samhället men som fördummats i tvns värld
30. Ringo Starr - Beatlen som är så bortglömd att folk glömmer att han glömts
31. Rudan - Fisken som inte går att utrota
32. John Cazale - Mannen man vill ha med sig då man hyr film
33. Mariekexet - Kexet med fler användningsområden än smakämnen
Det är väl det kex som riktigt små barn brukar få smaska och gegga med också? Tom föräldrar som är extremt noga med "inga sötsaker för min unge" brukar väl acceptera mariekex?
Men, jag tycker faktiskt det kan vara trevligt att äta lite mariekex med mjölk till. Men med tanke på att jag åt dem för några år sedan så är de uppenbarligen inte så goda att jag vill köpa dem...
Glöm inte att man kan äta MariEKäx med grillade marshmallows! Mums! :D
Jag fick alltid doppa mina MariEkex i kaffe när jag var liten. Så började och slutade den historien.
Trots att de inte smakade någonting var man (jag) alltid lite avundsjuk på de allergiska som fick Mariekex istället på kalasen. Speciellt om de fick de där ovala, avlånga kexen. Jag vill minnas att mamma alltid sa: "Nu är de där till just ****", och själv fick man nöja sig med... tja, gräddtårta. Men det var Mariekexen man trånade efter.
Helt rätt med en hyllning till Mariekexen!
Tydligen kan inte glutenallergiker äta Mariekex. Var nästan lite chockartat när jag fick höra det.
Men som ni kommenterar så fungerar väl Mariekex oftast bäst tillsammans med något annat tillbehör, inte ensamt.
Anna - de kex du tänker på tror jag heter Fingermarie eller något liknande om jag inte missminner mig? Samma sak, men en annan form. Fördelen var väl att de var lättare att doppa i saften.
Därav avundsjukan.. De fick DOPPA!! :)
Helt fantastiskt! Jag har alltid funderat över vem som köper Mariekex numera. När jag var liten var det väldigt populärt, men på den tiden minns jag inte att det fanns Gifflar, Ballerina och Singoalla som numera tycks vara standard till hemmafikat.