Din bortglömde hjälte

För er som missat det kommer det alltså en film med Mupparna inom en relativt snart framtid (i Sverige, i USA har den redan släppts). Mitt personliga förhållande till Mupparna är väl... sådär. Jag har inte sett särskilt mycket, utan mest tyckt de var lite gapiga och jobbiga, och den enda riktiga fascinationen har egentligen varit att rösten till Ms Piggy spelas av Frank Oz, alltså samma person som Yodas klassiska repliker gjorde (klaga inte på min svenska, det var en jättekul referens, basta). Dessutom föredrar jag Kakmonstret i Sesame Street alla gånger framför valfri mupp (en hysterisk figur vars humoristiska poänger endast består i att han älskar kakor kan inte betecknas som annat än briljant).

- Jag har tre högar med kakor: en liten, en stor och en mittemellan. Vilken hög med kakor ska jag ta?
-ALLA KAKOR! AAAAAAARRRH!! (kakmonstrets bästa skämt)

Det finns dock en del saker som jag gillar med Mupparna, och en av dem är musiken. Då syftar jag inte främst på den riktiga signaturmelodin, utan snarare på "Mahna mahna", den låt som de flesta förmodligen förknippar mer med Mupparna än den riktiga signaturmelodin. Den blir extra intressant när man känner till bakgrundshistorien till låten, som jag av en slump fördjupade mig i när jag av någon outgrundlig anledning ville googla lyrics till just Mahna mahna (det är för övrigt lika dumt som det låter).

Låten är nämligen en "remix" av en låt som heter just Mahna Mahna, och är skriven av Piero Umiliani som skrivit en hel del filmmusik. Just "Mahna Mahna" blev känd när den var med i en italiensk film med svenskanknytning, nämligen Svezia, Inferno E Paradiso (engelsk titel: Sweden: Heaven and Hell) som kom 1968. Filmen kan möjligen klassas som en så kallad "Shockumentary"; det vill säga en film som utger sig för att vara dokumentär, men snarare är till för att chockera och skrämma tittare. Av någon anledning ville regissören Luigi Scattini måla upp bilden av Sverige som ett liberalt land där det mesta gick åt fanders, och han lyfter bland annat swingerskultur, självmord, droger, porrfilmer, lesbiska sexklubbar och lite annat "typiskt svenskt".

Ni behöver inte se filmen, utan denna fantastiskt vinklade trailern räcker gott och väl för att förstå vad det hela handlar om (ja, det är på riktigt!):

I denna film finns alltså en i muppsammanhang ganska klassisk scen, nämligen ett gäng vackra svenska kvinnor som går in i en bastu. Av någon anledning tyckte någon vid redigeringsbordet att "Mahna Mahna" var en bra ljudslinga att lägga på.  Därefter var det någon som såg filmen, och sa "Hörni, det här skulle väl passa till Mupparna?" och resten vet ni. Se gärna klippet  här, så får ni se både scenen och höra originallåten.

Så... för att avrunda hela den här historien om "Mahna mahna" och sätta in den i ett aktuellt sammanhang vill jag länka till en artikel i dagens DN, (och Aftonbladet nu också) där någon tjomme i USA påstår att den nya Mupparna-filmen sprider kommunistpropaganda, bland annat eftersom filmens antagonist är en ond oljemagnat . Jag tar inte ställning i den frågan eftersom jag inte sett filmen ännu (även om det verkar långsökt när man läser artikeln), men med tanke på historien om "Mahna mahna" är ordet "propaganda" kanske inte riktigt så galet som det först låter. Självklart är  kopplingen mellan Mupparna och Svezia, Inferno E Paradiso inte särskilt mycket mer än en ljudsnutt, men det är smådetaljer i sammanhanget.

Nej, nu ska jag gå ut naken i den lilla snö vi har, köpa en statligt godkänd porrfilm (för båda könen!) på närmsta kiosk och äta Kalles Kaviar. Sånt som vi svenskar gör, ni vet.

Mahna mahna!