Bigger than Barbie
Det är inte lika dramatiskt som världskrig, ransoneringstider eller månlandningen, men det är ändå en del av mig. Dessutom fascineras jag otroligt mycket av att det fanns en tid där folk faktiskt inte var säkra på vem Super Mario var och där Nintendo var något otydligt för allmänheten.
Jag förstår också att detta är ett nostalgiskt klipp som bara till fullo förstås av de som formats av denna tid, men det får ni leva med. Jag målgruppsanpassar inte.
Han är ju supersympatisk i sitt reportage dock. Hoppar inte på något moralpanikståg och ställer inte massa ledande frågor till kidsen.
Bra klipp.
Jag håller helt med, men smolket i bägaren kommer de absolut sista sekundrarna i klippet då det kvinnliga ankaret lite överlägset skrattar åt något han sagt, spänner ögonen i kameran och säger "Now on to a more serious report". Jag känner mig kränkt. Typ.
Tänk det fanns en tid när tv-spel var nästan uteslutande för barn. Numera är det något för alla.
Jag gillar att de beskriver spelen med att de har "great graphics and soundeffects", det sätter dagens spel i ett nytt perspektiv
"...all with good grafics and sound effects." Gillar ljudeffekten efter den meningen! :)
Haha, ja, Punch Out-ljuden är ju verkligen jättebra. Trovärdiga! Jag tycker också det är kul att spelen delas in i två kategorier: sport och äventyrsspel.
Samma expertis som när Anne Heith delade in spel i fem kategorier (sport, äventyr, pussel- och hoppspel samt några fler som jag tyvärr inte kommer ihåg).
Det blir lätt fel när man inte vet vad man talar om.
Samma person förklarade att ett typexempel på en statisk karaktär är Darth Vader i Star Wars, "... för han går ju mest omkring och är ondskan själv".
Det blir lätt fel när man inte vet vad man talar om, ja.
