Din bortglömde hjälte

Hyllning till de bortglömda, del XXXVIII

Efter 38 hjältehyllningar har trogna läsare säkerligen märkt min förkärlek till att alltid försöka ha någon slags krystad textdisposition, vilket lett till att i princip varje hjältehyllning hittills har föregåtts av en mer eller mindre tillkrånglad inledning som fungerar som presentation av hjälten ifråga. Man kan kalla det skitnödigt, men man skulle också kunna kalla det "intesseväckande", eller åtminstone som ett försök till det. Denna gång är det möjligen den mest långsökta och tillkrånglade inledning jag någonsin använt, men å andra sidan ger det mig tillfälle att visa en av mina absoluta favoritscener ur svensk film. Vi börjar med att kolla klippet så förklarar jag varför sen:

 

 

Scenen har förstås sina brister, men vi kan strunta i dem för tillfället. Som exilnorrbottning (och därmed även norrlänning i blodet) har denna scen på många sätt befäst fördomar om norrlänningar, men det kan jag givetvis ha överseende med, särskilt som jag själv flitigt citerar Hedlund. Detta sker i synnerhet vid pinsamma tystnader som blir ännu tystare och pinsammare eftersom samtalspartnern ifråga inte förstår referensen. Men ändå, handen på hjärtat - nog har du väl någon gång, vid något tillfälle, sagt något av följande:

"Heter du Hedlund i förnamn?"

"Näääee, he gör ja int".

 

"Det har blivit dyrt här i Schweiz."

 

"Vi kom från Norrland vi."

 

Har du inte sagt någon av dem har du sannolikt inte sett Sällskapsresan II tillräckligt många gånger. Och för att nu försöka knyta ihop den här bisarrt långa inledningen ska jag försöka komma till pudelns kärna, nämligen scenens slutcitat:

 

"Vet du vad har, Hedlund?"

"Nä?"

"Taskig tajming!"

 

För det är just det där med taskig tajming som dagens bortglömda hjälte verkligen har. Hade hjälten kommit i någon annan tid hade den sannolikt varit i var mans och kvinnas ägo, men istället har den fallit bort till den lätt dammiga minneshögen bland andra nostalgiprylar. Jag pratar naturligtvis om ingenting annat än det bortglömda magneto-optiska digitala lagringsmediumet - Minidisc!

 

 

Konceptet var inte alls dumt. I teorin skulle Minidiscen kunna konkurrera ut såväl cd-skivan som kasettbandspelaren. Det var en mycket liten och bärbar sak som man  väldigt enkelt kunde spela in på. Inspelningarna lagrades digitalt på en liten fyrkantig och smidig diskett, och dess ljud var defintivt jämförbart med CD-kvalitet. Personligen var jag en av dem som skaffade en Minidisc, och inte sällan lånade jag skivor på biblioteket för att sedan kopiera över låtarna till det praktiska MD-formatet. Därefter kunde jag nöjt lyssna på låtarna, antingen på min cd-spelare med inbyggd MD, alternativt på min bärbara MD-variant som såg ut exakt som den på bilden ovan. Jag behövde inte lyssna med dålig kvalitet på någon plastig 80-talsfreestyle, och jag slapp också bära runt på en osmidig cd-spelare med ett otal nummer skivor, eller för all del - en bergsprängare vilket jag i ärlighetens namn aldrig skulle ha haft tillräckligt självförtroende eller street cred för att kunna använda offentligt även om jag hade varit tonåringsspoling då det begav sig.

 

 

 Så istället satt jag där på bussar och dylikt med en käck Minidisc i jackfickan och hade det allmänt trivsamt. Så vad hände? Varför blev MDn något som betecknas som en bortglömd hjälte i ytterkanterna av cyberspace istället för att bli den storsäljare det ändå hade potential att bli? Tjaa. Det är väl en del samspelande faktorer, men framför allt taskig tajming.

 

MDn utvecklades och började säljas redan 1992, men då var den dels alldeles för dyr, och dels var tekniken inte tillräckligt utvecklad för att locka den stora publiken. Men 1997 var man redo, och Sony satsade stora pengar på att marknadsföra denna briljanta produkt, vilket bidrog till ett flertal mer eller mindre tramsiga reklamfilmer:

 

 

Succé! Eller nä. Det gick ganska dåligt. I samma veva började MP3-musiken att vinna terräng, och det dröjde inte länge förrän Napster och MP3-spelare blev en kombination som försvårade för MDn. Den där snygga, smarta och fiffiga lilla disketten som levde på att den var "liten" hade helt enkelt svårt att konkurrera med en osynlig fil som man inte ens behövde (eller kunde!) ta på. Även om lätt konservativa personer som undertecknad försökte påstå att "man vill ju ändå ha något fysiskt, en skiva eller diskett eller liknande!" var det trots allt argument som får anses vara tämligen lättviktiga i dagens Spotify-samhälle. När Ipoden slog igenom i början av 2000-talet var det mer eller mindre tack och gonatt för MDn.

 

Idag är det mer än tjugo år sedan Minidiscen kom till världen, och även om jag kanske bara är en av världens kanske tio personer som än idag faktiskt har ett MD-ställ i lägenheten anser jag definitivt att fenomenet förtjänar en plats på listan över bortglömda hjältar. Så idag spelar vi våra hyllningsskivorr för ingen mindre än Minidiscen - musikformatet med taskig tajming!

 

 

Hyllningslistan
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
22. Monique, Luc, Alain och gonggongkillen - Urfångarna på fortet
23. Lolo (och Lala) - Bollarna som räddar varandra och världen
24. Michael Collins - Astronauten som inte gick på månen
25. Sixten - Katten som räddade fyra getter
26. Katrin - Toaletthjälten
27. Hönsmammorna - De som offrade leken för att få vara ond.
28. Orginalteliapappan - Teliapappan som glömts bort
29. Familjefäder - En mycket viktig del av samhället men som fördummats i tvns värld
30. Ringo Starr - Beatlen som är så bortglömd att folk glömmer att han glömts
31. Rudan - Fisken som inte går att utrota
32. John Cazale - Mannen man vill ha med sig då man hyr film
33. Mariekexet - Kexet med fler användningsområden än smakämnen
34. Svettorkarna - Funktionärerna som torkar svett från golvet
35. The Hanson Brothers - Original-Hanson.
36. "Karsten" - Mannen som dubbade samtliga röster i Cyborg 009

37. Text-tv - 70-talsmediet som håller än idag

38. Minidisc - Musikformatet med taskig tajming

 

OBS! Samtliga hyllningar går att finna under kategorin "hyllning till de bortglömda) till höger --->

 

Haha, vad du grundlurade mig i början när jag trodde det handlade om någon bortglömd figur från Sällskapsresorna.
Jag minns att jag var fascinerad över minidiscen, trodde att jag skulle bli tvungen att byta ut alla mina cd-skivor. Det var lite deja-vu känsla när de introducerade BlueRay som konkurrent till DVD-skivorna, fast den har ju bitit sig kvar även om den inte slagit ut DVDn

Validating Qualified Experts along with Watching Out for Early Charges


Residents should ensure they contract certified professionals for covering tasks and stay wary of roofing companies that demand for the entire cost up front. Qualified experts are more likely to be reliable and superior results, since they adhere to industry standards and are accountable for their services. Uncertified workers could cut corners or give low-quality results, causing likely problems and later expenses. Additionally, credible roof businesses generally request an appropriate deposit with remaining paid after finishing. Consenting to settle the entire amount up front may leave homeowners exposed to dishonesty or unfulfilled tasks. Confirming certification and equitable payment agreements is essential for ensuring property owners' rights.

For the purpose of illustration An house owner hires a roof business that requests for the full payment in advance. Following payment, the company completes an inferior task and refuses to fix the concerns unless more payment is paid. The property owner is stuck with a poorly done roofing and additional expenses to restore the work.

To demonstrate An home possessor verifies they contract a certified professional and complies to an appropriate payment schedule. The professional finishes the work as scheduled and with high quality, providing the resident satisfied with the outcome and protected from future problems.







[url=https://portcityexteriors.com/roofing-companies-leland-nc/]Comprehensive roof check services in Wrightsville Beach NC[/url]


[url=https://bzhuo373.nutang.com/comment_83049/]Preventing Coastal Corrosion on Your Roofing[/url] 958_c3b