Din bortglömde hjälte

Men den japanska vågen har alltså spridit sig vidare genom världen och så även till Sverige. Men man kan inte riktigt stå för att man tycker humorn är rolig, utan man måste skylla det på att "japanerna är så tokiga och galna, kolla vilka sjuka tv-program de har, vi gör ett liknande program bara för att visa att japanerna är tokiga!" och så har man galna tävlingar men maskerar det genom att kalla det I Survived a Japanese Gameshow - istället för att bara visa ett japanskt tvprogram som det är.

Även Hål i väggen som gick på femman häromåret var till exempel en direkt konvertering av ett japanskt koncept. Problemet är att sådan humor inte fungerar i Sverige som den gör i Japan där det finns en helt annan humorkultur. Dessutom grundar sig hela idén på att personerna som ska delta i programmen ska förnedras, vilket fungerar bra i Japan som är vana vid kulturen. När Sverige ska göra liknande program tar man istället c-kändisar som Linda Rosing och Alex Schulman som mer än gärna vältrar sig i tighta spandexdräkter och gör bort sig i tv - eftersom det ger mediauppmärksamhet. Men då har man verkligen missförstått konceptet. För ärligt talat; vari ligger det roliga i att se sådana personer göra bort sig? De vill ju själva! Då hade det givetvis varit mycket roligare att se exempelvis Claes Elfsberg eller Björn Ranelid hoppa genom hål i väggen.

Men, nu till min poäng. Jag trodde verkligen att det var så som jag beskrivit det ovan; att Sverige anammat den japanska tv-kulturen. Men det har nu visat sig att jag hade fel. Det var i själva verket Sverige som inspirerade Japan, och man gjorde det redan 1982 i programmet Oss skojare emellan med Ingvar Oldsberg i spetsen.

Youtube är en bottenlös skattkista som aldrig besökts lika flitigt som då man egentligen måste skriva rapport. Och eftersom jag just nu egentligen borde skriva rapport, kan jag inte låta bli att istället jämföra en TV4-blooper med en SVT-blooper:

Igår rasade min värld fullständigt sönder och samman, och då menar jag verkligen fullständigt. Jag vet ännu inte hur, eller snarare om, jag kan gå vidare. Jag slözappade runt på tvn vid lunchtid igår, och som vanligt var utbudet inte särskilt mycket att hurra för. Men så hände något. Ett mycket välbekant ansikte dök upp på skärmen, nämligen Pat Morita, han som spelar den gamle kinesiske mästaren "Mr Miyagi" i Karate Kid, filmen som fick en hel generation killar tycka att det var coolt med vita bandanas och, till sina fäders glädje, trodde sig bli bättre på karate genom trädgårdsarbete.

Att Miyagi var en av 1900-talets absolut största personligheter är en underdrift. Han hade allt. Klokheten, visdomen, lugnet - men också humor, värme och craziness. Vem glömmer hur Miyagi tvingar Daniel-San att vaxa bilen, måla staketet et.c dagarna i ända, för att det sedan ska visa sig att det är grunderna i Daniels träning? Denna nyckelscen är förstås ett stycke filmhistoria:

Just ja. Plugga var det.

Jag utmanar Xerxes, Zelda och Quetzala. Då kanske det finns en vits men den här utmaningen.

För den som ännu inte upplevt det kan jag meddela att det är en intressant känsla när det första man möter vid hemkomsten efter en heldag på universitetet är spegelbilden av sig själv med ett stort jämra salladsblad mellan framtänderna.

Att klotter och skadegörelse är ett otyg är en inte helt ovanlig åsikt. Krossade gatfönster, nerklottrade cykeltunnlar, nerpissade bilar och oändligt antal "kukar" på skoltoaletter har förstört vandalismens rykte. Synd, tycker jag, som anser att vandalism som sådant inte behöver vara något fult.

För den historieintresserade kan det vara intressant att veta att ordet vandalism härstammar från ett germanskt folk som kallades vandaler. Under folkvandringstiden sattes många olika folkslag i rörelse. Olika folkgrupper flyttade från plats till plats och orsakade ett slags kedjereaktion, med olika folkslag som tvingade andra folkslag att flytta. Dessa folkvandringar ledde så småningom till att det enorma Romarrikets gränser gav vika. De olika yttre folkslagen (av romarna kallades samtliga människor utanför romarriket för barbarer, vilket i sig är en intressant historia, men det lämnar vi tilll sitt öde för denna gång) trängde in i riket och var en av många bidragande orsaker till Romarrikets slutliga kollaps. För att göra en lång historia kort var alltså ett av dessa folkslag vandalerna, och dessa ansågs/påstods vara ett av de grymmaste. Vandalerna förstörde mycket av Rom när det plundrades, och vandalerna fick ett rykte om sig att vara våldsamma; antagligen var de dock inte särskilt mer våldsbenägna än andra samtida folk vid plundringen av Rom.

Ordet vandalism syftar alltså till vandalernas grymhet och ger en strikt negativ klang. Åtminstone om man, som de flesta, ser vandalism som något negativt. Vandalism syftar då till förstörelse. Av denna anledning vill jag peka på att vandalism faktiskt kan vara okej, ja rent av lite fint. För precis som vandalerna inte var rakt igenom onda och bara förstörde, så behöver inte vandalism idag vara förstörelse rakt igenom av ondo.

I helgen var jag och Sofia på promenad i Piteå och såg en skylt. Vi vandaliserade och förstörde skylten, på sätt och vis. Styggt kanske. Men jag tycker ändå det blev fint, på något sätt. Man kan låtsas att vårt syfte var att förhöja vandalismens status, vilket förstås vore en lögn, men ändå. Efterhandskonstruktioner brukar ju fungera.

Kan världen gå vidare nu, tack?

Extras är alltså, för de som inte vet, en komediserie med Ricky Gervais som statist. I varje avsnitt är en riktig skådespelare med och spelar sig själva. Eller nåja, de spelar en rejält skruvad version av sig själva. Kate Winslet spelar i ett avsnitt en betydligt råare person än vad vi kanske är vana vid att se henne. Framförallt är det dialogen som utspelas ungefär 3 minuter in i klippet, dagen efter att Kate vunnit en Oscar för en "film about the holocaust", som fått en extra komisk twist i och med gårdagens Oscarsgala. Och därmed lyfter vi på hatten och önskar Kate grattis för sin välförtjänta Oscar!

Enda besvikelsen med Oscarsgalan var att Robert Downey Jr inte fick en Oscar för sin roll som Kirk Lazarus i Tropic Thunder. Han vet ju också hur man vinner Oscars, menar jag...

Många av mina vänner som träffat min pappa reagerar över att han är så brun, medan jag är av det betydligt blekare slaget. Med hans lyckosamma hudpigment i åtanke skulle man nästan kunna tro att han inte är min far, vilket är en teori jag själv inte köpt - fram tills idag. För nu insåg jag vem som är min riktiga pappa.
Ett riktigt geni faktiskt.
Ett riktigt mastermind.
En son till ingen mindre än Bill Woodward

Här snackar vi om konspirationsskräck på hög nivå. Sen är det förstås alltid roligt med hispiga amerikaner som tror att muslimer ständigt försöker hjärntvätta deras barn till självmordsbombande terrorister. För det är ju allt islam står för. Var inte den rosa teletubbien homosexuell dessutom? Tack för att det programmet stoppades. Så illa det kunde ha gått.

I övrigt verkar väl ändå spelet riktigt obehagligt? Att kela med små digitala barn som "skrattar gulligt" låter rätt otäckt i mina öron. Nej, då håller jag mig hellre till Resident Evil 4.

Två saker som förbryllar mig:

0:28 ... "You want a piece of my what!?"  

Vilken miss. Det borde ju såklart vara "You want a piece of my hat". Vem skulle inte se cool ut i en sån där?

Det roligaste med att läsa nyheter på internet är att folk nuförtiden får kommentera nyheterna. Min bror gjorde mig för ett tag sedan uppmärksam på att det alltid, oavsett vad nyheten handlar om, är någon som kommenterar något i stil med "... och var är föräldrarna?". Det spelar absolut ingen roll om nyheten handlar om att rattfylleriet i Sverige ökar eller att en 34-årig man i Smygehuk har rånat en korvkiosk; felet är ändå alltid att föräldrarna inte håller koll på sina barn. Det är roten till all ondska, eller åtminstone roten till alla problem vi har i dagens samhälle. Att redan de gamla grekerna klagade på hur ohyfsade och oartiga "dagens ungdom" var är inte särskilt intressant, utan det är just i dagens samhälle som föräldrarna verkar ha tappat greppet, att döma av alla dessa kunniga kommenterare. Läs valfri nyhet på aftonbladet som genererat ett antal kommentarer så kan jag nästan garantera att det finns någon som tar upp problematiken kring oansvariga föräldrar.

Med detta i färskt minne tycker jag därför att denna nyhet är fantastiskt underhållande. Det handlar om att en man från Sorsele fått sin bil nerkissad. Allan, som mannen heter, tror att urinerandet beror på att han skrivit ett blogginlägg om just föräldraansvar, och att det då är ungdomar som kissat i hans bil som någon slags hämndaktion.