Dagen då Sverige blir jämställt
I morgon blir Sverige jämställt. Då införs nämligen denna skylt som är tänkt ska ge kvinnorna mer makt i samhället:
Fru Gårman
Ja. Det blir säkert jättebra och jämställt och allt möjligt genom den här satsningen. Men jag höjer ändå ett varningens finger! Självklart tycker jag att kvinnor och män ska vara jämställda, men INTE på bekostnad av en ordvits! Det är att gå för långt! Herr Gårman (Här Går Man) är ju så infernaliskt lustigt, och med tanke på allt elände som finns här i världen är det väl knappast humorn vi ska offra? Nej, låt kvinnorna bli jämställda på annat sätt. Ordvitsandet får inte skadas!
Fotnot: Jag har tidigare, på fullaste allvar, funderat på att skaffa två hermeliner bara för att kunna ge dem namnet Fru och Herr Melin. Detta är både jämställt och ordvitsigt. Bara så ni vet.
Hyllning till de bortglömda, del XXI
Det kan hända att jag är övertrött och tycker saker är oproportionerligt roliga för tillfället, men klippet jag visar nu är verkligen hysteriskt kul i mina ögon. Klippet visar två stycken kvinnliga triatlontävlande som verkligen kämpar för att ta sig i mål. De sliter som djur. På samma gång som det är ohyggligt jobbigt att se på, är det samtidigt ofantligt roligt - när man är övertrött, i alla fall. Hursomhelst: Sian Welch och Wendy Ingraham är två bortglömda hjältar. Se själva!
Man får ha lite överseende med den amerikanska speakern...
Jag är full av beundran. Se hur de sliter! Benen är som spagetti och de kan verkligen inte springa, men ändå kämpar de så hårt. Tankarna bär oundvikligen till Monty Pythons sketch silly walks , men framförallt är det kvinnornas kämpaglöd jag gillar. De ger sig aldrig och offrar nästan liv och lem - för en fjärdeplats! Det ska jag komma ihåg nästa gång jag tar en liten löptur och börjar sakta ner för att det sticker lite i magen.
Nu har visserligen över 325,000 personer sett det där klippet, så man kanske kan ifrågasätta hur pass bortglömda de är, men jag passar på att lägga in dem nu på listan innan jag ångrar mig. Vilka kämpar!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
Nu har visserligen över 325,000 personer sett det där klippet, så man kanske kan ifrågasätta hur pass bortglömda de är, men jag passar på att lägga in dem nu på listan innan jag ångrar mig. Vilka kämpar!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
21. Sian Welch och Wendy Ingraham - Spagettikvinnorna som kröp i mål
Hyllning till de bortglömda, del XX
Den hyllning som idag utfärdas för en bortglömd hjälte är inte en vanlig hyllning, utan det är faktiskt 20-hjältesjubileum! Det känns som att listan ständigt växer, vilket är en härlig känsla. Jag hoppas verkligen att de numer lite extra omnämnda bortglömda hjältarna fått ett visst uns av upprättelse, och att de speglar sig i sin glans. Ett antal av de bortglömda hjältar som jag tagit upp i listan har fått stå till skuggan på grund av att en god vän eller ett syskon blivit så otroligt populär. Det kan tyckas att det är lite tjatigt, men även dagens bortglömda hjälte är en sådan person, men detta betyder dock inte att personen inte bör hyllas. Därför hyllas idag Daniel, den bortglömda och lite fetare Baldwinbrorsan.*
Ni känner säkert till Baldwinbröderna - fyra bröder som figurerar i diverse filmer och tvserier. Den självklara stjärnan av bröderna är utan tvekan Alec Baldwin (uppe i höger hörn), den äldsta av bröderna och också den som haft bäst karriär . Han har varit med i massvis av filmer. Sällan spelar han huvudrollen, men så fort det behövs en rik, dryg, kostymklädd och lite skurkaktig affärsnisse som bara tänker på pengar kan man mer eller mindre räkna med att det är Alec som spelar den rollen. Enligt Team America är han för övrigt världens bästa skådespelare, vilket får anses vara en mycket säker källa. Han kan sina grejer, helt enkelt.
William Baldwin (nere till vänster) är näst yngst av bröderna, och är en sån där kille som man antingen tycker är skitsnygg eller ganska läskig, eller möjligen båda samtidigt. Jag håller mig neutral i frågan och konstaterar istället att William är den Baldwinbrorsa jag kommer ihåg av två anledningar: dels den totalsunkiga skitfilmen Fair Game där ävenskådespelaren fotomodellen Cindy Crawford spelar en viktig roll medverkar, dels som tennistränaren i The Squid and the Whale. En bra film och en dålig film alltså. Hursomhelst kommer man ihåg honom.
Stephen Baldwin är den yngste och kanske "spralligaste" av bröderna (notera till exempel att han är den enda av bröderna som ler på bilden, samt iklär sig en käck hatt - busigt!). Förutom att han tydligen sägs vara duktig på opera är han antagligen mest känd för sin roll i The Usual Suspects, en film jag och många andra diggar skarpt, och därmed är även denna broder ihågkommen.
William Baldwin (nere till vänster) är näst yngst av bröderna, och är en sån där kille som man antingen tycker är skitsnygg eller ganska läskig, eller möjligen båda samtidigt. Jag håller mig neutral i frågan och konstaterar istället att William är den Baldwinbrorsa jag kommer ihåg av två anledningar: dels den totalsunkiga skitfilmen Fair Game där även
Stephen Baldwin är den yngste och kanske "spralligaste" av bröderna (notera till exempel att han är den enda av bröderna som ler på bilden, samt iklär sig en käck hatt - busigt!). Förutom att han tydligen sägs vara duktig på opera är han antagligen mest känd för sin roll i The Usual Suspects, en film jag och många andra diggar skarpt, och därmed är även denna broder ihågkommen.
Så... vad har då vår bortglömde hjälte, Daniel Baldwin, gjort? Han har spelat flera roller i diverse mer eller mindre lyckades filmer och tvserier, men aldrig riktigt fått något större genomslag. För mig är Daniels största och bästa insats i tvserien Homicide: Life on the Street, i Sverige mer känd som Uppdrag Mord (en serie som själv skulle kunna platsa på Bortglömda Hjältar-listan eftersom den var grymt bra men sällan nämns längre). Han var visserligen bara med i två säsonger, men å andra sidan gjorde han det bra. I övrigt minns folk bara Daniel för två saker:
- Han är den fetaste och skabbigaste av bröderna
- Han är den som aldrig riktigt lyckats
Av den anledningen glömmer folk alltid honom när de diskuterar Baldwinbröderna. Istället har han dragits med diverse narkotikabesvär, och figurerar nu i ett program på MTV om kändisar som haft knarkbesvär. Även folk som inte är raketforskare inser nog att detta inte är ett jättekliv framåt i karriären. Det faktum att han inte haft lika lyckad karriär som sina bröder betyder däremot inte att han är en sämre människa än dem, och det faktum att han är bortglömd men ändå åstadkommit åtminstone någonting bra (rollen som Beau Felton i Uppdrag Mord) är i mina ögon tillräckligt för en hyllning. Var stolt, Daniel, och må ingen glömma ditt namn när de försöker namedroppa Baldwinbröder i fortsättningen!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
* Jag är medveten om att Baldwinbrorsorna hade två systrar också, som också är bortglömda, men eftersom de inte är med i samma bransch (såvitt jag vet) tävlar de inte på samma villkor.
- Han är den fetaste och skabbigaste av bröderna
- Han är den som aldrig riktigt lyckats
Av den anledningen glömmer folk alltid honom när de diskuterar Baldwinbröderna. Istället har han dragits med diverse narkotikabesvär, och figurerar nu i ett program på MTV om kändisar som haft knarkbesvär. Även folk som inte är raketforskare inser nog att detta inte är ett jättekliv framåt i karriären. Det faktum att han inte haft lika lyckad karriär som sina bröder betyder däremot inte att han är en sämre människa än dem, och det faktum att han är bortglömd men ändå åstadkommit åtminstone någonting bra (rollen som Beau Felton i Uppdrag Mord) är i mina ögon tillräckligt för en hyllning. Var stolt, Daniel, och må ingen glömma ditt namn när de försöker namedroppa Baldwinbröder i fortsättningen!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
20. Daniel Baldwin - Den bortglömde och lite fetare Baldwinbrorsan
* Jag är medveten om att Baldwinbrorsorna hade två systrar också, som också är bortglömda, men eftersom de inte är med i samma bransch (såvitt jag vet) tävlar de inte på samma villkor.
Badskum
Med risk för att idiotförklara mig själv, men vad är egentligen syftet med badskum? Vad jag vet blir man väl inte direkt ren av det, så vad fyller det för funktion? Eller är det bara tänkt som något "mysigt" och som luktar gott? Eller är det bara lite sensuellt för att det täcker det mesta av kroppen, eller används det kanske snarare för att dölja hur smutsigt och äckligt vattnet blivit bara av att man satt sig i badkaret? Någon som vet? Jag lider i min okunskap.
Ungefär så här ser badvattnet ut utan badskum. Kanske. Eller så var det bara en skum bild.
Pimp my vacuum cleaner
Efter lång och trogen tjänst (tre år, vilket egentligen är ganska litet i dammsugarvärlden) har vi till sist valt att pensionera vår gamla trotjänare Rolf. Inte en dag för tidigt egentligen, men jag kommer ändå att sakna vår tid tillsammans, trots alla gånger mindre vulkanutbrott av vrede uppstått då slangen för tretusensjuttiofjärde gången valt att gå sönder på diverse ställen. Man kan säga att själva dammsugaren i sig fungerade utmärkt, men själva slangen sög rejält, för att vara lite putslustig sådär. Antagligen var dessutom alla silvertejpskostnader högre än själva dammsugaren var då vi köpte den, vilket inte är ekonomiskt hållbart för oss fattiga studenter.
Rolf på sin kanske sista viloplats i sophuset, dock med en liten lapp adresserad till en eventuell framtida ägare. Kanske har han en ljus framtid, kanske inte. Vi hoppas givetvis på det förstnämnda. Notera för övrigt silvertejpsslangen, lätt sci-fi-inspirerad. Tack för allt, Rolf. Vila i frid.
Vår nya dammsugare, som vi för övrigt givit namnet Laser efter den lilla sköldpaddan från Musen och mandolin som var ett barnprogram från sent 80-tal eller möjligen tidigt 90-tal, kommer förhoppningsvis ha en bättre karriär i vårt hushåll. Den limegröna färgen är för övrigt jättefräck, och för att den skulle känna sig hemmastadd har vi dessutom skrivit hans namn och belönat honom med en stencool blixt på ena hjulet. Men det räcker inte där!
Därför har jag ett uppdrag till eventuella bloggläsare - hjälp till att pimpa vår dammsugare! Hur ska vi fräscha upp den så att han känner sig tuff och coolast i stan? Inga förslag är för dumma! (däremot har vi vetorätt...)
Därför har jag ett uppdrag till eventuella bloggläsare - hjälp till att pimpa vår dammsugare! Hur ska vi fräscha upp den så att han känner sig tuff och coolast i stan? Inga förslag är för dumma! (däremot har vi vetorätt...)
Hjälp Laser att hitta sin personliga stil!
Kom mer era idéer nu!
Frågesport
Ända sedan Magnus Härenstam slutade vara programledare för det genialiska programmet Jeopardy har jag känt ett oerhört sug efter ett redigt frågesportprogram på tv. När Adam Alsing tog över programmet var det inte längre frågor om Bolivias huvudstad eller annan allmänbildning som var viktigt, utan nu klarade man sig om man hade lite kändiskunskap och dokusåpeskvaller bakom pannbenet. Inte var de tävlande längre några vanliga dödliga medelsvenssons med någorlunda god allmänbildning heller, utan nu hade man istället ersatt dem med genier som Katrin Schulman, Anna Book och den där hallåakillen på TV4 som blev känd för att han såg ut som en groda när han höll låda oavbrutet i något av alla dessa ordgissningsprogram. Man kan helt enkelt påstå att nivån hade förändrats. Jeopardy var på dekis.
När Vem vill bli miljonär lanserades i Sverige blev det också väldigt populärt, och jag förstår varför. Det var frågesport med stigande svårighetsgrad, men även med ett litet fräsigt moment med livlinor som ökade underhållningsvärdet Att Bengt Magnussons rökskadade stämband dessutom ökade spänningen med sina "Är du riktigt säker?" och såg sådär lurig och nästan lite elak ut gjorde saken ännu bättre. Det var ganska högt tempo och man hann med flera tävlande per avsnitt.
Så vad gör TV4 med ett sådant program? Jo, man gör om programmet till ett lotteriprogram istället, slänger ut Bengan och tar in en svärmorsdröm med obehagligt leende, halverar programtiden och slänger in ett kvarts avbrott mitt i tävlingen där Calle Schulman eller nån av tjejerna från Friends delar ut lotteripriser till småknubbiga människor i Mellansverige, ställer två frågor till och avbryter sedan för reklam, nej vänta vi måste ha en tittarfråga också; Vad är Finland? A. Ett land B. En opera C. Acne D. Norge, sen är det reklam på riktigt och efter reklamen ställer herr Richard två frågor till men avbryter sedan för att berätta lite om Rädda Barnen eller WWF eller någon annan organisation som man vill samla in pengar till, och efter att deltagaren fått svara på några barnfrågor och nått upp till tiotusenkronorsnivån är programtiden slut. Programmet sänds än idag, men är helt enkelt inte särskilt underhållande längre.
Trodde de på allvar att Rille kunde ersätta Bengt? Kolla bara på Bengts lurifaxpose och jämför med Rilles muppimitation SVT ville inte vara sämre. För att konkurrera ut Vem vill bli miljonär (på den tiden då det fortfarande var bra) gjorde SVT en storsatning på lördagar. Man skulle, på bästa sändningstid, sända ett frågesportsprogram med en ny, fräck twist - de tävlande skulle hjälpas åt, men samtidigt sticka varandra i ryggen och stjäla vinstpotten, i sann dokusåpeanda. Det låg rätt i tiden, tyckte man. Man satsade på en riktig folkkär veteran - Fredrik Belfrage - som, trodde man, skulle få något av en återuppväckelse i sin dalande programledarkarriär. Resultatet? Totalflopp. Tempot var tokslött och tittarna svek programmet som lades ner efter en säsong. Fredrik Belfrages programledarkarriär var mer eller mindre över efter det. Det ironiska i det hela var programmets namn - Vinna eller försvinna. Sällan har en programtitel varit så sann förr Fredrik.
Upp med hakan Fredrik! Du är ändå en sympatisk kille.
Och nu, mina vänner, har jag ÄNTLIGEN kommit till den punkt som det egentligen skulle skrivas om - SVTs nya frågesportsprogram Vem vet mest som sänds på vardagar klockan 19, och med repris på hela veckans avsnitt på söndagar. Vid en första anblick verkar programmet ganska dassigt:
- Signaturmelodin är en skrattretande tydlig ripoff på låten A little less conversation av Elvis
- Dekoren och studion doftar verkligen 90-tal (behöver iofs inte vara något negativt, men jo, det är det...)
- Snacket som uppstår mellan vissa deltagare känns väldigt krystat och bajsnödigt
- Snacket som uppstår mellan Richard Olsson och finaldeltagarna känns också väldigt krystat och bajsnödigt
- Det är ofta den man inte hejar på som vinner till slut.
Men snart visar det sig att programmet är, i mina ögon, en ren fullträff. Frågenivån är lagom med varierande svårighetsgrad. De tävlande är många och varierande, inte heller översmarta men sällan korkade. Och framförallt - tempot är högt! Frågor leveras i Jeopardytakt, och det är det kanske viktigaste för ett lyckat frågesportsprogram. Jag tycker också att det är skönt att det av 48 deltagare per vecka bara är en vinnare, och den vinnaren vinner ett pris på ... 10.000 kronor! Det känns uppfriskande med ett program där det alltså är själva tävlingen, och inte priset, som är i fokus. Dessutom klarar sig Richard Olsson för det mesta rätt bra i sin roll, och håller sig oftast i bakgrunden. För oss som gillar frågesportsprogram är det bara att hoppas att programmet fortsätter att sändas.
- Signaturmelodin är en skrattretande tydlig ripoff på låten A little less conversation av Elvis
- Dekoren och studion doftar verkligen 90-tal (behöver iofs inte vara något negativt, men jo, det är det...)
- Snacket som uppstår mellan vissa deltagare känns väldigt krystat och bajsnödigt
- Snacket som uppstår mellan Richard Olsson och finaldeltagarna känns också väldigt krystat och bajsnödigt
- Det är ofta den man inte hejar på som vinner till slut.
Men snart visar det sig att programmet är, i mina ögon, en ren fullträff. Frågenivån är lagom med varierande svårighetsgrad. De tävlande är många och varierande, inte heller översmarta men sällan korkade. Och framförallt - tempot är högt! Frågor leveras i Jeopardytakt, och det är det kanske viktigaste för ett lyckat frågesportsprogram. Jag tycker också att det är skönt att det av 48 deltagare per vecka bara är en vinnare, och den vinnaren vinner ett pris på ... 10.000 kronor! Det känns uppfriskande med ett program där det alltså är själva tävlingen, och inte priset, som är i fokus. Dessutom klarar sig Richard Olsson för det mesta rätt bra i sin roll, och håller sig oftast i bakgrunden. För oss som gillar frågesportsprogram är det bara att hoppas att programmet fortsätter att sändas.
Kolla på honom! Man kan ju inte INTE gilla honom!
Åsikter om Vem vet mest, månne?
Hyllning till de bortglömda, del XIX
Jag vet inte om det är positivt eller negativt, men hyllningslistan på bloggen har börjat bli så pass lång nu att det börjar bli krångligt för mig att hålla koll på de romerska siffrorna i början. Med facit i hand var det kanske lite dumt att skriva med romerska siffror för att det "skulle känns lite proffsigt" men frågan är väl vari proffsigheten egentligen skulle ligga. Nog om detta.
Objektet för dagens hyllning är inte någon bortglömd person, utan idag är det istället en chokladkaka som trots sitt speciella namn, utseende och smak inte fått den berömmelse den så väl förtjänar. Den chokladkaka som hyllas är ingen mindre än den gamla trotjänaren Pigall:
Objektet för dagens hyllning är inte någon bortglömd person, utan idag är det istället en chokladkaka som trots sitt speciella namn, utseende och smak inte fått den berömmelse den så väl förtjänar. Den chokladkaka som hyllas är ingen mindre än den gamla trotjänaren Pigall:
Pigall är en riktig klassiker som funnits så länge jag själv kan minnas, dock bara i Sverige. Den har smakat likadant i alla år, men trots detta verkar den leva i något slags vakuum där folk inte verkar låtsas om att den överhuvudtaget existerar. Istället har Pigall alltid fått stå i skuggan av mer etablerade chokladsorter som Daim, Japp och Snickers. (Skotte är det i och för sig ingen som heller köper , men den är å andra sidan skitäcklig och förtjänar att glömmas bort). Aldrig någonsin har jag heller sett en enda reklamfilm för Pigall, vilket är ytterligare ett tecken på dess osynlighet (jag har sett en del tv genom mitt liv...). Så varför har Pigall aldrig slagit kommersiellt?
Svårigheterna för Pigall är uppenbara:
- Man går upp 25 kg i vikt och fördubblar sitt kolestorolvärde bara genom att läsa innehållsförteckningen. I dagens Blossom Tainton-samhälle är sådant av betydelse.
- Namnet Pigall brukar ofta blandas ihop med Pigalle, vilket är ett område i Frankrike som har ett... tjaa... speciellt rykte? Nu har jag visserligen inte varit där själv, men det sägs vara ett område kantat av sexaffärer och prostituerade. Inte riktigt det jag själv vill koppla till en chokladkaka.
- Den som designade omslagspapperet tyckte tydligen att det var en bra idé att ha någon sorts rosalila som främsta färg. Då ska man ändå komma ihåg att det gamla omslagspappret var tusen gånger värre än det papper vi ser ovan.
- Den går bara att äta då den är i perfekt temperatur. Den smälter lätt, och då är den inte längre god. Då ser den dessutom ut som den där lilla diarréklickan på bilden ovan. Frestande?
- Det går inte att vara putslustig och dra ordvitsar om Pigall på samma sätt som andra uppenbara chokladfavoriter:
"Är du helt Coco?
Japp! Jag är ju Skotte!
Äh, give me a Break va! Du ska alltid vara så himla Käck!" ... osv osv osv...
När det kommer till Pigall går det helt enkelt inte. Jag kan i alla fall inte dra några ordvitsar om den här chokladkakan , speciellt nu när jag inte är pigg alls.
Nej, usch. Det går verkligen inte. Förlåt för att jag ens försökte.
Men varför bör då Pigall hyllas? Jo, helt enkelt för att den är hur god som helst. Den är visserligen sliskig och sanslöst söt, och faller inte alla i smaken. Dessutom måste förutsättningarna för en lyckad Pigallupplevelse vara följande:
- Chokladkakans temperatur måste vara perfekt, gärna lite kall.
- Man får bara ta en bit. Även om du köper en Dubbel-Pigall kan man bara äta en. Det är verkligen en supersöt chokladbit, och vääääldigt mäktig.
Det är svårt att förklara det stora i Pigall, men personligen anser jag att dess storhet ligger i konsistensen. Förutsatt att den är i perfekt temperatur, är den... jaa... svårbeskriven? Den är mjuk, fast lite krispig? Ett tunt lager med mjuk nougat inuti? Jag tror nog att jag överlåter till läsaren att själv avgöra.
Jag bryr mig ändå inte så mycket om ni avskyr Pigall. Det är min lista. Ha!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
Svårigheterna för Pigall är uppenbara:
- Man går upp 25 kg i vikt och fördubblar sitt kolestorolvärde bara genom att läsa innehållsförteckningen. I dagens Blossom Tainton-samhälle är sådant av betydelse.
- Namnet Pigall brukar ofta blandas ihop med Pigalle, vilket är ett område i Frankrike som har ett... tjaa... speciellt rykte? Nu har jag visserligen inte varit där själv, men det sägs vara ett område kantat av sexaffärer och prostituerade. Inte riktigt det jag själv vill koppla till en chokladkaka.
- Den som designade omslagspapperet tyckte tydligen att det var en bra idé att ha någon sorts rosalila som främsta färg. Då ska man ändå komma ihåg att det gamla omslagspappret var tusen gånger värre än det papper vi ser ovan.
- Den går bara att äta då den är i perfekt temperatur. Den smälter lätt, och då är den inte längre god. Då ser den dessutom ut som den där lilla diarréklickan på bilden ovan. Frestande?
- Det går inte att vara putslustig och dra ordvitsar om Pigall på samma sätt som andra uppenbara chokladfavoriter:
"Är du helt Coco?
Japp! Jag är ju Skotte!
Äh, give me a Break va! Du ska alltid vara så himla Käck!" ... osv osv osv...
När det kommer till Pigall går det helt enkelt inte. Jag kan i alla fall inte dra några ordvitsar om den här chokladkakan , speciellt nu när jag inte är pigg alls.
Nej, usch. Det går verkligen inte. Förlåt för att jag ens försökte.
Men varför bör då Pigall hyllas? Jo, helt enkelt för att den är hur god som helst. Den är visserligen sliskig och sanslöst söt, och faller inte alla i smaken. Dessutom måste förutsättningarna för en lyckad Pigallupplevelse vara följande:
- Chokladkakans temperatur måste vara perfekt, gärna lite kall.
- Man får bara ta en bit. Även om du köper en Dubbel-Pigall kan man bara äta en. Det är verkligen en supersöt chokladbit, och vääääldigt mäktig.
Det är svårt att förklara det stora i Pigall, men personligen anser jag att dess storhet ligger i konsistensen. Förutsatt att den är i perfekt temperatur, är den... jaa... svårbeskriven? Den är mjuk, fast lite krispig? Ett tunt lager med mjuk nougat inuti? Jag tror nog att jag överlåter till läsaren att själv avgöra.
Jag bryr mig ändå inte så mycket om ni avskyr Pigall. Det är min lista. Ha!
Hyllningslistan:
1. Andrew Ridgeley - den andre killen i Wham!
2. Rafael - den fjärde Turtlen
3. George Lazenby - den bortglömde Bondhjälten
4. Timothy Dalton - den andre halvt bortglömde Bondhjälten
5. Bruce McGill - MacGyvers andra vän som inte är med riktigt lika mycket som Pete Thornton
6. Ron Perlman - Birollsinnehavaren med underbett och magisk röst
7. Astrid Lindgrens bortglömda verk - Pippi i alla ära, men nog är Stig, Barbro, Gullpian och Berit också hjältar?
8. Michael Newman - Den fule livräddaren
9. Jim Corr - Brorsan till The Corrs-tjejerna
10. Eva Ulvby, Berit Hofling, Ebba Beckman och Johanna Hermann Lundberg - Urcoola hjältinnor som levererar i alla tider.
11. Monica Forsberg - När-du-hör-detta-ljud-är-det-dags-att-vända-blad-kvinnan
12. Oskantshyvlarna - De som offrar sin egen ostbit för att jämna ut osten för andra
13. David Prowse - Mannen bakom Vaders mask
14. Hjördis - Kvinnonamnet som inte har namnsdag den 4e mars
15. Adam West - Den riktiga Batman med de snygga ögonbrynen
16. Andreas Ravelli - Thomas brorsa som var grym på fotboll men som ingen minns annat än som "Thomas brorsa"
17. Jenny Kallur - Sannas syster som springer skitsnabbt. I onödan?
18. Björn Gustafson - Den riktiga Björn Gustafson som förgyllde barndomen
19. Pigall - Chokladkakan som ingen verkar äta
