Din bortglömde hjälte

Lika som bär, del... jaa, massor.

  

Många av mina vänner som träffat min pappa reagerar över att han är så brun, medan jag är av det betydligt blekare slaget. Med hans lyckosamma hudpigment i åtanke skulle man nästan kunna tro att han inte är min far, vilket är en teori jag själv inte köpt - fram tills idag. För nu insåg jag vem som är min riktiga pappa.
Ett riktigt geni faktiskt.
Ett riktigt mastermind.
En son till ingen mindre än Bill Woodward

Hahaha! Se där, du har hittat dina rötter.



Btw har jag kontaktat dig på facebook, du kan ju kika in där. Sofia, om du läser det här, kolla din facebook du med.



För övrigt ville jag ha med din blogg på min "bloggroll" men det går tydligen inte med "webblogg-adresser". Just so you know.



Ha det gott vi ses förhoppningsvis snart!

Min son,min son!

Så har då sanningen kommit! Men inte den sanning som du trodde. Varför har du endast tagit med en av personerna som finns på omslaget? Sanningen finns bredvid Bill! Sanningen är att min mamma heter, ja just det - Cecilia Fung och hon är med andra ord din farmor. Vad säger du om det?! Och förresten, en av de sånger som du tyckte mest om att sjunga som liten (förutom Vingar för pengarna) var "Vi komma, vi komma från pepparkakeland, så bruna, så bruna vi äro alla tre". Allt har en förklaring. Ha det gott!

Elias: Jag loggade in på facebook precis och svarade. Angående "bloggroll" är det helt lugnt!



Pappa: Hmmm... det skulle förstås förklara en hel del. Men vem är då Ingrid, min "farmor" ? Och varför går det inte alls med ögon men hattarna på sne? Och hur kommer det sig att jag bleknat? Det kanske finns en förklaring med mysteriet är fortfarande stort.