Din bortglömde hjälte

Denna blogg har legat lite i dödsdvala nu en längre tid och förhoppningen är väl att den kommer att återupplivas någorlunda. Vi får se hur det blir med den saken. Jag gör i alla fall ett lätt återupplivningsförsök, och finns det då något bättre sätt att göra det på än genom en hyllning till en bortglömd hjälte? Jo, naturligtvis. Man gör hyllningar till två hjältar.

Även om man är som mig och zappar förbi allt vad reklam heter så är det otroligt svårt att ha missat "Teliapappan". Teliapappan är i sin tur en del av den våg som sköljt över Sverige den senaste tiden: "den dumma familjefadern". Här har reklammakarna nämligen funnit ett kryphål. Allt snack om sneda kroppsideal och sexism och liknande är förstås också en viktig del av kritiken mot reklamfilm, men hårdast drabbad är egentligen familjefadern. Reklammakare har insett värdet av att ha en udda och lite korkad figur i sina reklamfilmer, men man har svårt att göra det fullt ut. Att skämta om etniska minoriteter vore rasistiskt. Man kan heller inte använda dumma kvinnor, då det är kvinnoförnedrande. Man kan inte skämta om förståshandikappade, eftersom det vore att sparka neråt. Man kan inte skämta om folkkära svenskar eller kungahuset, för då får företaget dålig pr. Man kan inte skämta om dumma barn, för det vore nesligt. Och man kan inte skämta om Shredder, för han är en cool kille som förtjänar respekt. Familjefäder däremot, de SKA man tycka är lite pinsamma. De är något som de allra flesta kan relatera till och det är absolut "okej" att driva med familjefadern. Om tvätten inte blir ren är det faderns fel, eftersom han är tekniskt inkompetent och inte klarar av att dosera rätt (och dessutom är det ju egentligen kvinnans uppgift att tvätta så tur att hon är där i närheten och kan styra upp misären genom att använda det senaste tvättmedlet som inte kladdar).

Det finns massor av exempel på korkade familjefäder i reklamfilmer. Jag har tidigare skrivit om David Waldfogel och hans Bauhausreklam är ett typexempel på hur familjefäderna beter sig i reklamfilm. Jag tycker det känns spännande att tänka på hur det hade låtit om det istället var hans fru i bakgrunden som skämde ut sig och se hur herr Waldfogel skämdes i bakgrunden, men låt vara för det.

Men, för att återgå till Teliapappan, för det var trots allt dit jag ville komma. Han har nått något av en ikonstatus i reklamvärlden. Ja inte bara i reklamvärlden egentligen, utan han (och möjligen ICA-stig) är ju rent av mer kända än valfri dokusåpadeltagare, och det vill inte säga särskilt lite i denna konstiga värld. Men har vi inte glömt något nu? Jo, klart vi har. Teliapappan är nämligen bara en vidareutveckling av... just det, den första Teliapappan!

Kommer ni ihåg honom? Teliapappan i slutet av 90-talet, en reklamfilm som kopierat konceptet från Svensson Svensson och placerat familjefadern som en komisk klantskalle. Naturligtvis var han inte först, men han är ändå en viktig kugge för familjefaderns fördummande i reklamvärlden.